tisdag 15 november 2011

Skissboken

Under dagens handledning stod det klart att jag har dokumentationsproblem. Jag kan inte i bloggen förmedla vissa delar av processen då jag befinner mig i en miljö som inte får fotograferas. Det är bara det jag kan bära med mig som kan visas upp och blir för formativt. Att bara textförmedla känns för stramt och oinbjudande.

Det gick även upp för mig under samtalen att jag har duckat för ett ouppklarat stressmoment. Jag trodde att jag hade fått med element från alla mina tidigare processer i detta sista, men jag har haft selektivt minne.
Det första processverktyget vi använde oss av var för mig det värsta. SKISSBOKEN. Som jag våndades över min svarta bok. Jag sköt upp, rev ut, skyllde ifrån mig och försökte dagligen hitta anledningar att slippa ifrån.
Jag är inte över det än.

På dagens handledning var logg och blogg ett omtalat ämne. Jag älskar den process och utmaning det innebär att publicera min process. Dels för att det tydliggör för mig själv, dels för att jag kan vara aktiv i andras process och bidra med handledning när behovet kommer upp, och till stor del för att den tvingar mig att följa upp mina idéer och uppslag som jag får och publicerar utan eftertanke.

Så det gör jag nu. Jag beslutar mig för att bjuda in min nemesis skissboken till min gestaltning. Jag kommer härmed att i en svart skissbok göra minst en skiss av min process per arbetsdag och sen lägga upp skissen på bloggen. Jag får inte göra fem på en söndag och sen kasta upp, utan en om dagen.
Jag är redan trött på mig för att jag fattat detta beslut och jag kommer känna självförakt imorgon när jag ska börja. Troligtvis kommer jag vara ordförande i min egen fem i tolv-rörelse när jag lidande tar itu med det innan jag ska sova. För jag kommer sannolikt att skjuta upp det.
Stärkt av mitt mod lovar jag härmed att inte använda mig av något program som ingår i Adobes Creative Suite i mitt skissande, utan det blir helt baserat på det material som finns i mitt pennfack.

Nu är stressfaktorn hög och påtaglig igen, känns underbart att vara tillbaka på HDK.
Bungyjump är överflödigt och oerhört 1990.

Inga kommentarer: