söndag 26 september 2010

håll undan dumtuta! kultur är inte underhållning!

På regeringens hemsida står att Lena Adelsohn Liljeroths ansvarsområden är:
Kultur
Medier
Idrott
Trossamfund
Begravningsverksamhet

För mig står det bortom allt tvivel att hon inte kan särskilja dessa åt alls. Hon gör en kombo.

Det sägs mig att Lena vill byta namn på kultur och kalla det för underhållning. Jag vet inte sanningshalten i det påståendet, men det är ändå tydligt att hon ser det så. Behöver jag ens gå in på vad som får anslag i dagens kultursverige (Göta Kanal 69, Vi hade i alla fall tur med vädret igen). Genom att allt ska vara lattjo och underhållning tar vi även bort all möjlighet till utövande av något annat än just svensk buskis.
Kultur är nämligen inte underhållning och om vi ser att vi har integrationsproblem idag, så går den inte över genom att sondmata alla med Åsa-Nisse. Vi behöver kultur, allas kultur, och mycket mer än den s.k underhållande inhemska kuk-turen.

Medier, det har redan gjorts om till underhållning, senaste skräckexemplet är valvakan. Hur kan man vara så korkad i karamellen att man inte fattar att förlorarna inte är partiledarna.
Det är ju vi som är och lever i demokratin Sverige. Ett tröstbord där man får välja en pocketbok eller lite choklad!! Till vem? För vem? Och från oss!
Och när ungdomar har kopulerat och sjungit utan själ i betal-tv står SVT med öppna armar och kastar dem På spåret.
På nyheterna skiter man i hur många som sköts och våldtogs under helgen, istället tar man in små pikanta inslag från En ding ding värld.
För vi måste ha så roligt hela tiden, så vi inte känner hur det svider i skinnet av den hårda högervinden med kraftig rasistisk frost.

Idrott.... det har hon sålt till Stenbeckskoncernen... eller Vasaloppet är väll kvar, det är ju så roligt och svenskt!

Trossamfund... det verkar hon tro är en prenumerationstjänst på underbyoxor. För med en regering som eldar under islamofobi och som ser konstruerad, kristen sed som något att eftersträva kan man inte tro på något annat än kalsonger.

Begravningsverksamhet - det kan hon, det klarar hon fint. Det är det hon gör med kulturen, medierna, idrotten och tron. När det kommer till döda kroppar finns det frysboxar. Så kan vi skjuta på begravningen tills det passar alla om sju veckor och ingen behöver ta ledigt från jobben de inte har på riktigt.

Så vad kan man göra i och med vårt samhälle, med en regering vars ministrar vill göra oss överflödiga och sysslolösa?
Vi måste ut och agera. Utåtagerat!
Mer kultur i det offentliga rummet, Okonstruerat i det fria.
Låt, syns och säg det ända in i det mediala.
Sparka boll och möts som korpar i spelet.
Tro om ni tror, och tro öppet. Vi vänjer oss.
Och begrav allt tvivel om framtiden. Vi förenas.
Mot det hårda, karga från höger. Över det skeva som får oss att känna oss främmande, tills ingen lämnas, som främling. Vi kan för vi har kultur, allas och mångfasetterad, och i den finns kampen, viljan och hjälpen. Där har vi trösten, glädjen och skräcken. Där har vi varandra, det fina, det utomparlamentariska.
Där tar vi fighten!

Och en hälsning till Lena, -Kultur är inte underhållning, kultur är liv!

onsdag 15 september 2010

måndag 13 september 2010

måndag 6 september 2010

Lek är liv


Barnen leker.
När de leker ekar livets egen låt i deras lekar.
Gäll och yster - eller dystert dov
ljuder den så länge den får lov.
Allt de tror och vet om verkligheten
gör de lek av. Det är märkligheten.
Vuxna tror att lek är tidsfördriv.
De har fel i detta. Lek är liv!!
Kajenn

torsdag 2 september 2010

dark-brown och forrest-green

Nu går vi all in för Specialpedagogiken. Kittade och klara med varsinn Kånken, dark-brown och forrest-green. Vi har aldrig haft Kånkar förut och det är verkligen fint för ryggen. Man blir nästan tom när den inte sitter på plats. Sanna blev glad när hon hittade ett fack på sidan som verkade forgivet för hennes flaska Kan Jang. Det fick mig att fnissa så jag nästan kissade på mig, vilket fick mig att tänka på vikten av att alltid ha servetter eller toapapper i Kånken.