vildblomma i process

Examensarbetet har grott och pyrt som en ständig tanke det senaste året. Ingången har varit ganska självklar. Det har varit tankar runt en skola för alla, och hur det självklara inte speglar den generella skolvärld som exkluderar bort det unika i en likformad miljö.

Länge låg idéfasen vid att gestalta olika förutsättningar för att ta emot monologisk undervisning, hur man får orden att fastna utan samspel. Jag tänkte mig att jag skulle fota människor i olika åldrar med text på kroppen, synliggöra hur mycket som fastnade. Utsuddad text och stora luckor, eller perfekta rader över hela människan. Barn med väl valda ord som mamma, pappa, lampa....

Det är typiskt för mig att göra projekt färdiga i huvudet, på så sätt blir jag ofta färdig innan jag har börjat, vilket i sig blir en drivkraft att ta mig an något nytt. Så även med orden på kropparna.

En solig vårdag gick jag på Konshallen med en elev, och där stod en fantastisk skulptur som satte en bild på mina tankar och jag kände mig redo att gå vidare.

Kim Simonsson

Under sommaren och hösten har mina tankar mer hamnat i miljön. Hur skolan tillskriver eleven problem istället för att anpassa skolan efter elevens behov.
Jag har bestämt mig för att arbeta med elevers egna minnesbilder och upplevelser. Hur presenterades miljön och fick de vara delaktiga.
Blev de inkluderade?