2 x katarr

Jag har inte bloggat på ett tag. Jag har varit upptagen av gestaltning, rapportskrivande, jul, inresta släktingar från Indien (hurra för julmirakel), kvalitetstid med min son, jobb och en rejäl dos magkatarr och luftrörskatarr. Jag är fullproppad med mediciner med trianglar på flaskorna och kanske mer andlig än på länge trots allt.
Rapporten skrev jag ut precis, i sista stund, och såklart tog färgpatronen slut så bilagorna har inte autentisk färg, men jag kan inte hosta mig ut och köpa ny, så det får vara.

Min bönematta är en hyllning till Hilma af Klint, eller jag är inspirerad av henne i alla fall. Jag vill även göra en tolkning som inte är så pompös och finkulturell som en handknuten matta från Afghanistan, för andligheten jag tolkar är folklig, och jag började tänka på trasmattor. Således bestämde jag mig för att måla en trasmatta och sen göra en bön på mattan av alla ord. Jag tejpade ränder och målade men det blev så kliniskt och inte alls som en matta. Man kan inte väva med linjal, så jag målade över allt och valde att använda bakgrundsränderna i samma färger som Hilma af Klint avnände i cirkeln på sitt verk Serie VIII. Utgångsbild från mars 19201. På ränderna har jag gjort en elips och i den ska jag skriva orden.

Min tolkning hittills (bild tagen med rutten kamera så färgerna är inte helt riktiga)

Inscannad bild på Hilmas målning, men det blev inte helt hundra hur jag än gjorde.

Fortsättning följer i dagarna. Ska fota allt ordentligt och lägga in i veckan. Ska bara samla lite krafter först.

Ja... vart är jag nu och vad håller jag på mig. Lämnar en lägesrapport...

Jag multitaskar nu, för att svänga mig i en svenengelsk lian. Målar, skriver, limmar, klipper, läser, tar in, inspireras.
Jag har jobbat med mattan. Slängt ett kilo lappar i lera.
Här blev det en paus i skrivandet, kan nog komma att bli fler för guldklimpen är vaken och då är det inte riktigt okej att sitta vid datorn, såvida inte han får sitta i knät och kolla på Dora. Varför jag skriver in min paus är för att han ropade för att han ville ha en blöja. Och när jag hämtade en så låg han i fotöljen och ropade -Tack, tack dagen! flera gånger. Så fint och viktigt. Tack för idag, dagen!

Åter till mattan. Jag har tänkt mig att testa bomull och gips och allt möjligt. Testat, måttat, lagt och känt att NEJ! Jag kom att tänka på min enskilda handledning. Katti pratade om det som inte är, som blir kvar. I "lärarrummet" finns märken kvar efter tejp som inte finns men som syns då det målats över. Katti visade mig det och nu kände jag att det kunde testas på min matta.

Jag målade i guld, klistrade på lappar av tejp och målade tillbaka bakgrunden. Lät det torka och drog av. Det känns bättre, men jag vill pausa med den nu. Den känns lite överflödig. Jag vill djupare in i det abstrakta.
Jag läser två böcker om Hilma af Klint:
Enheten bortom mångfalden : två perspektiv på Hilma af Klints verk, av Gurli Lindén & Anna Maria Svensson
och
Hilma af Klint: ockult målarinna och abstrakt pionjär, av Åke Fant

Jag är tagen av denna kvinna och all historia som följer med. Jag inser att jag kollar vidare på andra konstnärer, årtal och händelser och jag når en didaktiskt insikt: jag har fått mig intresserad av konsthistoria utan att det va med flit. Att genom ett intresse hitta nya, den klassiska vägen till kunskap. Intresse! Jag märker att jag kommer ihåg det jag läser. Stort! Ibland behöver jag påminnas!

Jag känner att jag kan släppa min transformationsmatta mer och kan komma till insikten, min bönematta och bestämmer mig för att slopa att göra en installation med en matta som spottar ord och göra en abstraktartad tolkning av min bönematta istället. Allt i Hilmas anda. Det är ju trots allt jag som kom på att jag gör en bönematta, så då kan jag lika gärna göra en.
Jag återvänder till min flödesmålning och ser en matta på den. En trasmatta, eller något som kan vara en skiss av en trasmatta

och med den jobbar jag vidare nu.

Rapportskrivandet går inte lika frammåt. Står still på sidan fyra och känner mest att jag källsorterar och det är inte kul. Jag är förkyld och för gnällig och tung i huvudet för att sitta länge och hitta ord. Dessutom vill jag måla och läsa. Ska ge mig lite ledigt med rapportering till imorgon eller så.

Tips för den som passerar genom Borås:
Lars Lerin ställer ut på Konstmuseét. Säkert värt ett besök. Jag ska dit!

För den som vill känna den kärlek som bara fanns, och en ålder vi har passerat, se New Moon.

insikten

Det kom till mig, alldeles nyss efter en dag av mycket tragglande fram och tillbaka.
Jag spenderade gårdagens kvällen på min matta (som ser ut som den på bilden ovan och är skönare än en dyr säng). Målade av mönstret, funderade hur jag skulle göra det på min målning med ordträdet på. Önskade mig en overhead, en tryckmaskin, mer tusch. Målade och målade och tecknade. Började fundera på att göra detaljerna av virkade material för att få ut struktur. Mattan har varit min centrala punkt under gestaltningen, det är där jag målar och lägger ord. Det är på den jag bygger duplo och pusslar med min son. Jag är på mattan mycket, knäböjer på min matta.

Idag åkte jag och Sanna på roadtrip till borås och Textilmuseet. Det är en underbar plats! Astrid Sampe delen var liten, och gav mig lite tankar, men det stora va utställningen med Silja Puranen. Hon trycker på stora mattor och tyger. Helt fantastiskt! Jag har läst om henne i tidningen, men det va inte förrän jag såg det som jag förstod hennes storhet. Hon är fenomenal!
Efter det irrade vi runt i Borås och letade mattor och inspiration. Jag har ätit choklad och gnällt, varit glad och förväntansfull och bortjollrad i tankeverksamheten. Vi åt lunch hos min svägerska, lekte med hunden och pratade om orättvisor med fyra fina trettonåringar som just blivit oskyldigt anklagade av grannen.
Sen stötte jag på patrull på Netonnet och är inte vän med den affären just nu, men det går över. I alla fall så började jag rota i min spets och knyppel-låda när jag kom hem, och kom på att jag ska testa med att måla och limma spets på min tolkning av trädet.
Men sen när jag låg på mattan och tänkte på alla ord så kom jag på att jag låg på en matta som fyllts med böner.
En bönematta! Självklart ska jag göra en bönematta!

Min yttre text, det jag tänkte mig som ett lapptäcke av ord, blir nu en bönematta med text. Det kom till mig, som Hilma fick sina altartavlor från ovan, fast jag fick det från min sköna matta och massa intryck och inspiration.
Insikt! Alltså blir det en något rödare tråd. Det blir något orientaliskt, mönstrigt rakt igenom, fast i olika tolkningar. Jag har nästan bilden framför mig! Det kan kanske bli så att två blir en, att min andra tolkning gör den tredje överflödig, eller en annan, men en bönematta blir det i alla fall, enligt min tolkning.

Insikt!
Nedan följer lite bilder från dagen att inspireras av!

sammanträffanden

Jag älskar Astrid Sampes textiler. Hennes kryddburkar återfinns på mina köksgardiner, kökshanddukar, skärbrädor...

Jag hittade en bild av henne som jag har tittat mycket på under projektet,

rutor, älskade rutor.
Nu såg jag att det är en utställning på Borås Textilmuseum som visar hennes textilier. Jag hoppar in i bilen på torsdag och kör till tonerna av Mozarts Requiem (laddar inför nypremiären på operan på lördag. Jag ska sitta på rad åtta och bara andas och låta andligheten fylla mig).

Sammanträffanden!

Bra morgonsamling idag! Ska ta tag i en Wholphin prenumeration nu, har tänkt på det sen termin ett men det har ju aldrig blivit av. Min andra hälft (detta tokroliga epitet på den jag är gift med) undrade vad jag vill ha i julklapp. Kan ju vara en prenumeration så blir det jul hela året!

Jag insåg att det inte är så lång tid kvar att arbeta med projektet. Tänkte mig att det va lååång tid kvar men sen kom praktiska detaljer framför mig.
Hade en idé att jag skulle brodera orden på mitt kommande tyg/lapp-projekt på mammas högteknologiska symaskin. Det tyckte min mamma, som ägnar all tid åt textilkonst och kulturnämdsarbete, va en dum idé.
-Det blir fult säger hon, bättre att brodera för hand.
FÖR HAND, det är ju handarbete för bövelen. Det kommer ta tid i anspråk. Lång tid. Tur att man kan brodera på ledig tid. På arbetstid måste jag ju måla, läsa, skriva och analysera. Det får bli På spåret, popcorn och silkesgarn kommande fredagar, så sant som det är sagt.

Men på torsdag blir det Astrid och en gravid svägerska. Det ser jag fram emot!

och vad fan ska det här föreställa!

Det är faktiskt otäckt att måla saker som man vet vad man menar och försöker förstå hur man tänker, utan att det ska föreställa något som ser ut som vad det är. Jag har inte ens Leonard att gömma mig bakom.
Jag tror att jag har utvecklat nya rädslor och osaliga andar i jakten på andligheten. Jag kanske skulle ha låtsats att jag tyckte något annat va svårt och utmanande, något säkert och busenkelt. Fast det hade ju varit tråkigt och fuskigt. Men nu står jag i luften efter att jag ryckt bort min afghanska matta. Snart ska jag landa på näsan i duken och färgen igen. Efter arbetsdagens slut ska jag verkligen dammsuga för man blir fan medveten om sina svagheter när man kryper runt på golvet.

Gick förbi utanför Galleri Box igår och såg en fantastiksk installation som tog andan av mig och Leonard. Just därför gick vi inte in, för den va så ömtålig och fin så det hade slutat med katastrof. Ska gå dit själv imorgon och jag tror att det kan vara en inspiration då följande står om konstnären och verken:

Maja Droetto arbetar rumsligt i stora format med enkla industriella material. Hennes verk handlar om att öppna upp människans synfält och perception, genom att bryta sig in i ovana skikt av verkligheten. Droetto beskriver detta som att uppehålla sig i forntid, framtid och tidlöshet, i havens djup och yttre rymden, under civilisationens fernissa och inne i atomernas kärna.

Droetto undersöker kopplingar och konflikter mellan religion och vetenskap. Hon intresserar sig för både den tekniska konstruktionen och den poetiska upplevelsen. På Box skissar Droetto på ett universum och tar hjälp av en stor kaleidoskopmaskin. Hon fortsätter att borra i dimensionerna och experimenterar med att hitta komplexa mönster i kaotiska sammanhang. Finns en punkt i rummet där allt mirakulöst lägger sig tillrätta och vad får i så fall detta för konsekvenser? Efter rigorösa förberedelser ska 42 bollar och 177 rör placeras ut på exakta platser i rummet, för att förhoppningsvis få ett oroväckande skulpturalt resultat vilket enbart kan få en organiserad struktur i betraktarens öga.

Hittade en andlig tolkning från 1997. Jag inser att jag har kort hår igen, fortfarande funderar men kämpar mot andra demoner idag. Sjunger lite Jan Malmsjö..."bättre och bättre dag för dag!

världen bakom texten

jag, min samtid och min medhjälpare lägger bakgrunden.




Nu skulle jag ha lämnat in för idag typ igår, men jag har fastnat i Hilma af Klint

Grundläggande idéer i Hilma af Klints bildvärld
Gud som alltings enhet – Evolutionstanken
Allting är rörelse från ett enat ursprung, utveckling sker och i den en stor rörelse, men strävar samtidigt tillbaka mot en enhet, till ursprunget. Mörkret och Ljuset – det goda och det onda är olika delar av samma enhet: Gud – det goda.

Dualsanningen – alltings strävan efter enhet
I ett urtillstånd är människan ett med sin dual, men den högste splittrade denna enhet och människan slungades ut i evolutionen. Hennes längtan efter enhet för henne genom evolutionen mot sin andra halva. För djupast i människan finns minnet av detta urtillstånd, det paradisiska tillståndet där hon är ett med alltet. Människan återkommer genom många inkarnationer till jorden där själen har möjlighet att utvecklas, att nå allt högre mot eller djupare till sitt ursprung.

Ur ”Allteftersom jag beskriver vägen går jag vägen framåt, om metod och syfte i Hilma af Klints verk ur ett esoteriskt perspektiv”. Gurli Lindén, 1998, utställningskatalog från Södertälje konsthall.

Geometri och andlighet
När den svenska konstnären Hilma af Klint (1862-1944) började måla nonfigurativa bilder 1906 skedde detta helt utan kontakt med den abstrakta konstens pionjärer och den etablerade modernismens grupperingar på kontinenten.

Hennes brott med sin klassiska skolning från Konstakademien i Stockholm, avslutad 1887, föregicks av ett flerårigt sökande efter självkännedom som medlem i gruppen De fem. Gruppen tog intryck av dåtidens andliga rörelser, främst teosofin och rosenkreutzfilosofin, senare antroposofin. Gemensamt för dessa esoteriska läror är att de förenar och binder samman världsreligionerna, och framhåller vissa symboler som universella.
källa :http://www.bildmuseet.umu.se/hilma_malningar_texter.html

Jag behöver veta allt om Hilma.

trädet

EKG

RUTMÖNSTER SKELETT

RYGGKOTOR

ANDLIGHET

77 personer har svarat med 223 ord som är 149 unika ord delvis synonyma.

luktgnuggisar

Min kompis summerade att helgens höjdpunkt för honom var väggen av manlig ångest. Han hade sett en konstinstallation av Sissel Tolaas med olika mäns svettlukt framkallat av panikångest tapetserade på väggen vilket påminde honom om de luktgnuggisar man hade som liten...fast detta i ett större format.

Det är ju bäst! Konst i armsvettsformat på en vägg. Jag måste börja tänka utanför ramarna mer...
Mitt möte med svett i helgen va allt annat än arty. Fick hasa mig till en stor, tysk butikskedja för att köpa en nu mobiltelefon. Alla i affären, inklusive personalen luktade supermycket svett. Det liknade inget jag känt utanför en sporthall och min vän och son smet från lukten och lämnade mig med beslutet över mitt eget inköp. Jag vill inte ha svettmännens avtryck på min vägg hemma, men jag är nöjd med telefonen. Den har GPS och karta så nu har jag markerat vart jag bor och kan aldrig mer gå vilse.

det omedvetnas text

Jag fick i läxa att läsa filosofi. Mycket intressant och svårt. Alla de stora karlarna har sitt att säga, och jag fick tusen tankar som mullrar runt.

Bland andra har jag läst om René Descartes, mannen mest känd för sin filosofiska sats Cogito, ergo sum - Jag tänker, alltså finns jag. I denna sats såg han en säker kunskap, som inte kunde betvivlas. Det går inte att tvivla utan att tänka och inte att tänka utan att finnas till.
Descarte anser att det finns ett högsta väsen eftersom orsak måste innehålla lika mycket verklighet
som verkan och eftersom jag är ändlig och fullkomlig kan jag själv inte vara orsak till tanken
på ett oändligt och fullkomligt väsen (Jag som själv är ändlig och ofullkomlig kan inte ensam och på egen hand ha föreställt mig något som är oändligt och fullkomligt, tanken på ett sådant väsen
måste ha givits mig av just detta väsen. Verkan kan så att säga inte vara större än sin orsak
och det oändliga är ju större än det ändliga.)
Slutsats:
Gud finns och är orsak till tanken
(källa: http://www.filosofi.gotland.se/descarte.htm)

Descarte är intressant, men han gav mig inga svar, bara tusen tankar, och det är inte lite i och för sig. Jag tyckte mig känna igen Descarte när jag såg porträttet, och det va ju Frans Hals som gjort det, vilket kändes kul, som att stöta på en gammal bekant. Gamle Frans minsann!

Jag fortsätter fördjupa mig i tänkarnas tankar och mening, men hittade en arbetsväg i Paul Ricoeurs filosofiska argument.

Bild är för mig text, och mitt projekt är fullt av ord, text och skall bli bild. En visualisering.

När det gäller en text, menar Ricoeur, så finns det inte bara en värld bakom texten utan också en värld framför den. Med världen bakom texten menar han författaren och hans samtid. Med världen framför texten kommande läsningar och tolkningar. Texten är alltså inte bara ett uttryck för författarens intentioner och kan inte bara förklaras utifrån den livsvärld som den har framsprungit ur. Det läsande subjektet har aldrig själv ensamt nyckeln till texten utan är alltid bara delaktig i den kommunikationsgemenskap som just föreligger i världen framför texten. Ja, i förlängningen blir författaren bara själv en uttolkare bland alla andra av den text han lämnar ifrån sig. Författaren kan använda den konvention han använder sig av, nämligen språket, på ett nyskapande sätt, vilket är ett kännetecken för en stor författare, men han kan inte skriva helt utanför denna tradition, för då förstår ingen hans text, då upphör den att vara intersubjektiv, ja i förlängningen, så förstår han inte ens själv sin text, eftersom han tolkar världen genom det språk som han använder sig av.
(källa: http://www.filosofi.gotland.se/ricoeur.htm)

Alltså:
Världen bakom texten - andlighet, min frågeställning, jag, mina funderingar. Jag tänker att jag skall försöka mig på att måla det.
Texten - frågan, vad är andlighet, ordet.
Världen framför texten - den yttre texten, de 99:s tolkningar blir den yttre texten, som får vara framför det bakomliggande. Jag tänker att jag ska illustrera det med tyg och text, som en ram runt det inre och ordet.
Verktyg - memoryspelet blir ett verktyg för nya läsare att tolka och arbeta vidare med begreppet.

Begriper ni!?

Jag och Leonard har spelat massa Memory det sista och då slog det mig att det är ju ett fantastiskt sätt att fördjupa sig i andlighet. Så som en del i min gestaltning ska jag göra ett Memory av mina andliga ord jag får in. Sen får de som spelar själva avgöra om det fått upp ett par, eller om de inte passar ihop. Mental träning.
49 personer har svarat, 50 kvar. Ser fram emot när alla har landat så jag kan börja jobba fysiskt. Ett memory spel, något ska jag sy... vad blir det mer. Det känns underbart att invänta och se vad jag ska göra! Tänker lägga ett träd som vi gjorde på workshoppen med Katti i termin 1 och se vad jag får för inspiration av det som växer fram.

Seminarie ändrat till måndag 13-16 är noterat!

Ett projekt har fötts ur ett gammalt

Nytt, nytt,nytt.

Jag vill fördjupa mig i synen på andlighet, vad är det? vad är kärnan?
Min problemformulering blir således Vad är andlighet?
Hur ska jag ta reda på det? Ja, kan jag ens det. Kan man kolla upp andlighet?

På Wikipedia står följande att läsa:
Andlighet är en vag och oaccentuerad beteckning på den del av vår världsåskådning som inte är direkt världslig, påtaglig eller materiell. Ande och materia är traditionella motsatsord. Några synonymer är fromhet, helighet, religiositet, själfullhet, spiritualitet och mysticism. Andlighet kan både handla om tro och sökande, och just unga människors sökande från 1960-talet och framåt har lett till att många nya trossamfund och sekter sett dagens ljus. [1]. Andlighet behöver inte inbegripa tron på något övernaturligt eller transcendent. Även utövande eller beundran av konst, musik, litteratur, mm, liksom de känslor som kärlek eller självförverkligande kan väcka, är immateriella till sin natur och kan ge en översinnlig upplevelse.

Medvetenhet om och fokusering på att alla varelser är själar i tillfälliga fysiska kroppar betecknas vanligtvis som andlighet, och en andlig person skulle då vara en intuitiv människa som står i kontakt med sin ursprungskälla; sitt andliga jag.

Meditation, drömresor, inre resor, healing, regression, olika former av seanser och sittningar och saker som utmanar människan att tänka större, och som lockar henne att leta inåt i sig själv, brukar betecknas som andlighet, och förknippas starkt med New Age-tänkandet. Vissa former av sådan nyandlighet betraktas inom kristenheten som irrläror.

Andliga övningar kallade Ignatius av Loyola sin bok som beskrev hur jesuiterna skulle komma i kontakt med Gud. En andlig person skulle då vara en person som lever intensivt i sin religiösa tro.

Andlighet kan även vara, förutom det ovanstånde, ett tillstånd där någon är i ett med något - sina känslor, i stunden och/eller i välbefinnande. Man kan även känna en viss andlighet när man uppnår balans, då kan så kallade andliga upplevelser infinna sig, exempelvis känslan för saker och ting. Det kan dock kräva en hel del träning, självutvecklande och tolkning av upplevelser för att uppnå detta. Andlighet är en form av tänkande och kännande som man kan uppnå om man vill.

Men jag vill veta mer, ha personliga svar.

Så hur går jag tillväga?

Jag tänker fråga 99 personer i min privata sfär av människor vad andlighet är fär dem. Jag vill ha 3 svar, det första de tänker på, eller det viktigaste för dem.

Varför 99?




Man brukar tala om att Allah har 99 namn. Varje namn framhäver ett av Allahs många egenskaper
Allah är ett arabiskt ord som betyder Gud. Allah är alltså Guds namn. Men Allah har 99 namn, inte bara ett.
Det säger profeten Muhammed (saw) i en hadith.
Här är hadithen:
Profeten(saws) säger:
"Allah har 99 namn, ett hundra minus ett, den som lär sig dem får en plats i Pardiset".
De kallas för Allahs skönaste namn. På arabiska: Asama-ullahil-Husna أسماء الله جميلة

Jag väljer 99 personer och jag vill ha dessa namngivna människors syn på andlighet, deras tolkning, andlighetens egenskaper.

Varför tre saker/tankar/ord?

Treenighet, tre gåvor till den nyfödda Jesus, bokens tre religioner, "alla goda ting är tre", myten om att dödsfall inom äldrevård alltid kommer i tre, tre kameravinklar för att illustrera en träff. 3 är ett självklart tal, en talande siffra.

Jag tar mig alltså friheten att inte ha Patel och Tebelius bok Grundbok i forskningsmetodik som mall för min undersökning. Den är sliten från pärm till pärm och övermarkerad av lila överstrykning, och jag har den med mig men inte över mig. Det känns gött! Jag vet att jag har galna urvalsmetoder, men jag får ju ha det och då vill jag ha det!

Vad ska jag göra med min undersökning?

De tolkningar, ord, analyser som jag får in skall ligga till grund för min gestaltning. Jag skall gestalta andras syn på andlighet.

Hur?

Ja, termin tre, sista arbetet. Om jag har något säkerhetsbälte kvar nu så ska det av. Jag får inte strukturera ihjäl detta, jag ska skapa ta mig tusan. Färg, tyg, ord, pennor..... det ska ut, det skall visas och det ska utvärderas.

Inspiration

Shelley Jackson Jag kommer inte tatuera in orden i människor, men mängden människor som tillsammans bildat en berättelse av ord är för mig fantastiskt. Jag beundrar Shelleys arbete. En svensk präst som heter Annika Borg är en av ordens bärare.

Astrid Sylwan Alltid, hon är ren inspiration för mig. Ställer ut i Skövde nu. Jag vill dit!

Kaffe Fassett kan trolla med färg och form, med textil på ett sätt som gör mig lycklig och motiverad.

"the soul never thinks without an image"

Imorgon har vi gruppseminarie nummer ett på detta projekt. Jag har min problemformulering klar, och mina avgränsning. Ska bara ta den med gruppen först. Min grupp är guld. Jag vill ha dem som visa människor i alla mina beslut numera. Jag kommer att sakna skolan när den är slut!

Imorgon är det en stor tågkrock av intressen för mig på eftermiddagen. Jag ska på litteraturseminarie på boken Det kreativa ögat, men vad händer på världskulturmuseet samtidigt....

Vem ansvarar för andlighet i det offentliga rummet

Moderna utvecklingsteorier menar att sekularisering leder till religiositetens försvinnande. Men idag ser vi en motsatt utveckling. Religionernas och andlighetens betydelse växer. Religionsfriheten är av de grundläggande mänskliga rättigheterna. Men vem har ansvaret för att skapa platser i samhället för andlighet och kontemplation? Kan en sekulär stat göra det?

Workshopen samlar internationella tänkare till ett samtal om andlighetens plats i staten som blandas med koreografiska gestaltningar av temat. Arrangemanget anknyter till Sveriges pågående ordförandeskap i EU.

Hur är det möjligt? Jag har massa tid till eget arbete men just den eftermiddag som vi inte har det så inträffar detta!!

Dilemma, dilemma, dilemma, dilemma, dilemma, dilemma, dilemma, dilemma, dilemma, dilemma, dilemma, dilemma, dilemma, dilemma, di leva? Vad är sant om den soppan egentligen?

Något nytt tar sin början

Jag grät ögonen ur mig på morgonsamlingen... Armbryterskan från ensamheten. Finns få saker som berör mig så mycket som kärlek mellan människor. Dotterns kärlek till pappan, pappans ovillkorslösa tro på dottern. Tävlingsmoment och styrka.
Jag vill nog inte släppa andligheten i kommande projekt. Jag är intresserad. Tänker nog fokusera på andras syn på andlighet.
VAD ÄR ANDLIGHET FÖR DIG?

Jag är andlig i kubik och kvadrat just nu. Öppen och känslig. Jag har ett samröre med skator, med deras närvaro på mitt no-space, i mitt liv. Deras symboliska, sägenomspunna, mystiska betydelse. Igår tatuerade Sanna två skator på min arm. Two for joy.
Jag skall inte fokusera på min egen uppfattning om andlighet i detta projekt, utan tänker kanske att jag ska intervjua andra om vad andlighet är för dem, och sen göra en målning, installation, skulptur av mina tolkningar, upplevelser av det. Så känns det nu ialla fall. Fast idag är jag upptagen av att fokusera på mina skator.

Om skator ur boken Crow av Boria Sax:

Perhaps the most charming of all the birds in the family Corvid are is the magpie, which had a reputation in both East and West for constant chattering and for stealing glittering objects.
The common magpie (pica pica), with sharply contrasting markings of black and white, if found through most of Eurasia and parts of United States.
The green magpie of eastern Asia (Cissa chinesis) is even more striking in appearance, with plumage as bright as that of a bird of paradise.
For all its mischievous ways, the magpie is also a symbol of domesticity.Since it builds uncommonly intricate, domed nests that hang from branches and are entered from one side.
The name of the magpie in Chinese litterally means "bird of joy", and it is known as a bearer of good omens. Above all, the magpie is a patron of lovers.

One popular tale found in many versions throughout most of eastern Asia is that
of the weaver maiden Zhi nu, who married a young man named Qian niu who herded oxen. The weaver maiden was granddaughter of the Emperor of Heaven,
and her task was to weave the celestial cloth with its pattern of clouds.

After her marriage, Zhi nu would spend all her time laughing and frolicking with her husband, and she neglected her duties. At last, the Emperor of Heaven decided that they must be separated. He placed Zhi nu in the eastern sky and Qian nu in the western sky, and between them he set the Milky Way.
Husband and wife then wept so much that there were great floods upon the earth.
Finally, on the seventh day of the seventh month of the Chinese year, the magpies (in some versions, crows) flew up and formed a bridge across the sky.
The weaving maiden is the star Vega and the herder is the star Altair, at opposite sides of the heavens, and every year they are reunited by the birds.

Det va en hård ton som spred sig genom BoF-salen i onsdags. En ton som jag inte tyckte va där på tisdagen. Avsaknad av relevans och struktur. Istället sköts det från höften.

Det handlar helt uppriktigt inte om att jag inte kan ta dålig kritik, det kan jag, om den är konstruktiv och kan ge mig något konkret att tänka på eller förändra. Eller inte förändra. Jag tyckte det handlade om helt annat.

Jag va hemma med sjuk son i torsdags och missade tyvärr allas redovisningar den dagen. Förlåt för det! Jag hade velat vara där! Jag pratade med många i klassen efter torsdagen (smet ner på after work på eftermiddagen när mannen kommit hem och prinskorven sov eftermiddag). Jag hörde att man pratat i klassrummet om redovisningarna, och återigen, jag hade velat vara där. Som jag tolkade det så hade torsdagens redovisningsklimat varit likt tisdagens.

Så varför skiljde sig onsdagen så mot tisdag och torsdag??

Jag tror att vi hade behövt tydligare struktur. Vem opponerar, på vad? Vem är samtalsledare och bryter när någon ställer samma fråga för femte gången? Kanske behöver fönstrena öppnas ibland så lite irritation och konstnärlig glöd vädras ut, får ny luft.

Det fanns flera tillfällen i onsdags när jag tyckte att det fick gå lite för långt. Det petades i petitesser och jag tyckte flera gånger synd om de som stod och redovisade.

Jag kände mig osäker efter min. Jag saknade konstruktiv kritik, vad va bra, dåligt, sämre? Hur fångar jag publiken? Talar inför grupp? Når jag fram?

Jag tyckte att jag avgränsade mig under min redovisning för att göra klart vad som gällde. Jag är i stort nöjd med min insats som redovisare, och som klasskamrat. Jag hoppas att jag inte klampande någon på tårna med mina inlägg. Jag är stolt över alla i klassen som jag såg.

Ribban låg högt över havet!

När jag va på förra treornas redovisningar så gick jag efter ett tag för jag kände mig ointresserad och blev inte inspirerad alls. Däremot hade de tydligare struktur för redovisning med en opponent i klassen. Vet inte om det är att föredra men det va mindre rörigt.

Av vår klass blev jag bara inspirerad!

Jag hade velat ha ett seminariegruppsmöte/träff efter redovisningarna, för att utvärdera. Jag litar på gruppens omdöme om mitt arbete och mig och jag skulle vilja att vi gav varandra feedback, gärna med vår handledare. Konstruktiv kritik. Jag vill bli bättre, jag vill veta hur jag kan bli bättre!

Om mitt projekt i korthet:

Jag hittade min plats några dagar innan vi fick projektet.
Av en slump, i jakt på en plats med ett tydligt syfte, en lekplats så hittade istället en tom plats med bortplockat syfte. För mig liknade det en hemlig trädgård, en ödetomt mitt i min stad, i min stadskärna.

Jag flyttade till Linnestaden för åtta år sedan, och känner ofta att det råder en tomhet, och en ensamhet i stadsdelen. Jag kan sakna utanförskapets gemenskap som jag upplevde i Biskopsgården som jag flyttade ifrån.

Jag kände med detta projekt att jag ville skapa en plats som man kan vara på utan att ha ett syfte. Jag ville göra en plats som har ett syfte som man kan ta del av, eller bara få vara på utan barn som skall leka, hundar som skall rastas eller kompisgäng som skall spela kubb.

Jag vill, och behöver få vara utan anledning, Jag vill att man skall slippa känna sig ensam i det offentliga rummet även om man saknar sällskap eller syfte. En plats där man tillåts att vara, reflektera och andas.
Ett andrum.

I början av termin ett så gjorde jag en tolkning och byggde en modell av ett Andrum, här fann jag ett andrum.
Jag har utgått från James Redfields bok, Den nionde insikten, och tagit hans 9 insikter till min plats och placerat dem där. Tillräckligt synliga för att hitta om man vill, tillräckligt dolda för att ignoreras.
Jag har gjort ett interaktivt verktyg i Flash för att ytterligare öka tillgängligheten till min plats, så att den kan vara tillgänglig oavsett vart man befinner sig.

Vad tar jag med mig in i min framtiden, ur ett lärandeperspektiv:

Jag gillar ju att arbeta tematiskt och tycker att det passar utmärkt i grundskola, såväl som gymnasie och eftergymnasialt. Det tar jag med mig.

Jag tycker att det är en bra uppgift, jag tycker att det är bra ur flera aspekter.

-Denna uppgift förstärker utövarens identitet. Vem är jag, vad vill jag, vad tycker jag om, inte?!

-Den förankrar utövaren i nuet, i plats och i samtiden. Bra! Där behöver vi vara!

-Den ger en känska av tillhörighet. Min plats, min stad, min värld. Jag hör till!

-Hållbar utveckling! Att förankra till naturen, platsers vara och återvinning av svunna terratorier. Det som rasat kan byggas upp, om. fyllas på och kännas av.

-Möjligheten att växa

- Samarbete stärker jaget, viet, osset. Vi har varit en trogen skara som funnits till för varandra, influerat, inspirerat, konstruerat och kritiserat. Vi har ätit gröt ur samma kastrull, helt enkelt.

-Behovet av struktur. En klass redovisar under tre dagar. Alla under samma lupp!

- och massa mer... det ska bara sjunka in!

Nu skall det bli skönt att gå vidare. Jag lägger nog inte min CD-ROM i kranen, för jag är faktiskt jävligt nöjd och står för det jag har gjort. Jag gjorde ingen power point. Jag ser inte ner på power point, men jag gjorde ingen. Teknik är svårredovisat och andlighet är oerhört kontroversiellt, konstigt nog. Men jag vill vårda mig mentalt, och andra. Och nu ska jag släppa detta som en ballong mot himlen och ta mig an nästa projekt.

Sanningens ögonblick -

- eller kvällen innan redovisning. Här kommer de sista:


Åttonde insikten
De personliga relationernas etik - Antalet vägledande
sammanträffanden kan utökas om vi skänker energi åt alla
människor vi kommer i kontakt med. I ett kärleksförhållande
måste man akta sig för att förlora kontakten med den inre
energin. Att skänka energi åt andra går särskilt bra i grupp där
varje medlem känner alla de andras energi. Det är av yttersta
vikt för barn, som behöver energi för sin grundtrygghet och
utveckling. Genom att se skönheten hos andra lyfter vi dem i
anden, hjälper dem att nå kunskap och ökar våra möjligheter att
få synkronistiskt budskap.

Nionde insikten
Vår framtida kultur - Under vår fortsatta utveckling med
målsättningen att på bästa sätt fullgöra vår andliga uppgift
kommer vår moderna teknologi att automatiseras helt och hållet
medan människorna inriktar sig på ett synkronistiskt växande.
Detta kommer att höja vår energinivå allt mer och slutligen göra
oss okroppsliga så att den dimension vi lever i förenas med
dimensionen för livet efter detta, och begrepp som födelse och
död upphör att existera.

भविष्यवाणी

Jag började projektet i en vision om upplysning och insikt. Slutresultatet blev utan moskéer, tempel och paviljonger. Jag skalade av och höll det enkelt, för att tanken skall få möjlighet att vara komplicerad och uttänkande.
Jag tar saker på för stort allvar. Det tycker jag att man ska göra. Varför ska man inte ta saker på allvar. Det innebär inte att jag alltid är allvarlig. Det innebär ibland att jag tjatar som en satan för att komma till botten med sådant jag tycker är oklart. Det kan vara irriterande. Jag gör inte något halvhjärtat, utan infarktat... fast jag har börjat lämna vissa saker halvfärdigt. Jag har t.ex en liten skrothög i källaren som inte kom iväg till soprummet. Men det va för att det inte gick att lösa praktiskt då och nu orkar jag inte. Men det är ganska nytt för mig att kunna lämna något halvfärdigt och jag har analyserat beteendet noga, för jag tar mig själv på stort allvar, ha ha!
Oavsett så är jag färdig med det praktiska nu. Redovisningen återstår. Det finns svårigheter i det. Hur redovisar jag interaktivitet på bästa sätt när just finessen med interaktivitet är att det ska vara utvecklande för användaren och inte för en som iakttar. Det ska jag tänka stort på över helgen. Med stort allvar konstaterar jag dock att jag har haft skitkul dessa veckor. Jag har verkligen gillat arbetet, gruppen, samtalen... Jag är tillfredställd.

Med vad vill jag dela med mig denna vecka...
dels Time after time med Cyndi Lauper, för att jag va lite crushed på henne som barn och låten va en mega hit som jag avgudade. Alla borde ha så fina idoler som åttaåringar.


sen, om inte Cyndi är konstnärlig nog, så vill jag även dela med mig av The Crevasse. Det är gatukonst gone advanced!!


Sen hoppas jag kunna gå på Bonnie and Clyde hiphop event på Pustervik imorgon, det är ett underhållande tips. Nu ska jag gå ut på balkongen och glo för polisen spärrar av hela gatan och såvida det inte är Anna Odell eller annan liknande aktör som producerar "samtidskonst" så är det nog bombhot på gång. Det va faktiskt ett tag sen sist nu. Sist det hände här i the hood of Linnè så va det Red and White Crew som låg bakom om jag inte missminner mig. Undrar vad som skulle hända om de åberopade handlingen som ett exjobb?

Slutfas, och ångesten sitter som imma på datorskärmen. Tänk om jag kunde ta lättare på saker, fast då vore det inte lika spännande och skulle riskera att bli platt. Jag drabbas alltid av prestationsångest särskillt när det nästan är klart. Inte för att det ska vara fult, utan att syftet ska vara oklart, att det ska verka oigenomtänkt. Men det är inte onsdag än.... jag har tid kvar...

Jag vaknar på nätterna av att jag tänker på projektet. Inatt vaknade jag och hade små "minnestavlor" på hjärnan. Jag skall ha små plaketter (?) i trädgården med en insikt på varje, så man kan läsa och reflektera om man vill. Om jag har massa inredning och byggnationer så kan nog inte tanken vandra lika fritt som om man är fri och i händerna på naturen och det meditativa ljudet av fågelkvitter och stadstrafik.

llai yn Moore

igår hade vår grupp ett eget gestaltningsseminarie hemma hos mig. det va behövligt. känns som om man behöver input nu när det går in i slutfas. jag har efter att ha pratat med gruppen kommit fram till att jag ska skala av mitt projekt något. jag har lagt så mycket fokus senaste dagarna på att bygga om och till min plats, så att jag har tappat lite av min grundidé. jag vill ju inte bygga upp en IKEA-modell (fredrik- du är bäst!) och jag vill poängtera det enkla i att leva stort. man behöver inte hyra in sig på ett kloster i wales eller åka till ett ashram i pune för att komma till insikt, det kan man göra när man väntar på bussen till gråberget. och jag gör ju ett verktyg för att hjälpa till att komma till ett enkelt välbefinnande så då behövs det inte lusthus och paviljonger på min plats. utan enkelheten är nog bästa verktyget, inte distraktionen. jag har haft förbaskat roligt när jag suttit och målat, men nu fyller jag papperskorgen och högerklickar. so be it!

ska nog ta nya bilder också. funderar på att stå i mitten av platsen och sen ta nio kort medans jag snurrar runt (ej i fart såklart). då blir bilderna innifrån platsen och det är ju där jag vill vara. mina bilder som jag arbetar med är nästan utifrånoch in, och det förmedlar ju fel känsla.

så nu får det sluta regna en stund.

angående att bidra till det gemensamma lärandet... på måndagar...

jag ska inte gå in i detalj på varför jag missat flera, men jag har gjort det, det vet jag. en anledning till varför jag uteblev i början va, som jag tog upp på handledningen, att jag inte klarade av samtalsklimatet som rådde på föreläsningar och samlingar.

sen har jag ett logistiskt helvete varje måndag som gör att jag kommer sent. jag lämnar på dagis strax innan nio, och det blir gärna försenat. sen måste jag hem och hämta cykel och när jag kommer fram så har jag suttit och inväntat rast (en gång) men den kom inte. förra veckan va jag på plats till filmen men det finns få saker som kan få mig att se de ofrivilliga igen. jag tyckte inte om den första gången, alla är så mesiga och saknar civilkurage, och en tam lärare blir hjälte för att hon i efterhand talar om att ett barn fått stryk. människan ingrep inte och enligt mig är det en direktbiljett till helvetet på det! så efter att två måndagar suttit i kafeterian och slitit på stolarna så bestämde jag mig för att jobba med projektet igår. sen bidrog jag till det gemensamma lärande på eftermiddagen istället. fel, ja kanske, men jag gör inte alltid rätt ens när jag har rätt. som tur är har jag rätt att göra så.

ska ta mitt ansvar kommande måndagar. problemet är bara att det är studiedag på dagis på måndag och jag har slut på barnvakter...

Sevärd, tänkvärd! Nu är jag ägare av Ove Sernhedes Alienation is my nation. Sannolikt läsvärd!

ANDRUM 2.0

Femte insikten
Mystikernas budskap - Otryggheten och våldet upphör när vi får kontakt med den gudomliga energin inom oss, ett tillstånd som beskrivits av mystiker av alla bekännelser. Tillståndet utmärks av en känsla av lätthet - lycksalighet - och en varaktig känsla av kärlek.

Sjätte insikten
Uppgörelsen med det förflutna - Ju tätare kontakt vi har med den inre energin, dessto mera medvetna är vi om de tillfällen när vi förlorar den, vilket ofta inträffar under perioder av stress. Då kan vi också se hur vi bär oss åt för att stjäla energi från andra. När vi väl har blivit medvetna om hur vi manipulerar andra kommer kontakten att bli mer kontinuerlig och då kan vi upptäcka vår egen utvecklingsstig i livet och vår andliga uppgift, vårt personliga bidrag till livet.

Sjunde insikten
Kontakt med energin - Insikten om vår personliga uppgift ökar frekvensen av de mystiska sammanträffanden som leder oss närmare målet. När vi har en fråga ger våra drömmar, dagdrömmar och intuitiva insikter oss småningom ett svar som vanligtvis, samtidigt meddelas oss av en vis människa.

Så faller bitarna på plats, en efter en. Nu ska jag bara lägga pusslet rätt, och däri ligger min utmaning. Mitt projekt har nu fått namnet ANDRUM 2.0. Dels då det är en omedveten utveckling av mitt projekt från termin 1. Grundtanken finnsdär, fåglarna finns där och jag är i det tänket. Detta är dock en mycket mer fördjupad version. Jag jobbar med kamera, dator och tid på ett annat sätt. Kartongfåglarna är utbytta mot tomma stolar i en viruell trädgård.

Jag ska göra en CD-rom där man går igenom de nio insikterna i min visuella och virtuella trädgård. Allt för att öka tillgängligheten till andrum och andemening. Tanken är att man skall kunna utvecklas tillsammans med grundmaterialet och kan man inte besöka min plats så skall man kunna använda skivan som underlag för reflektion, meditation eller bara för att få inspiration till eftertanke och uppkoppling mot det inre. Självklart skall man kunna välja bort budskapen om man inte vill se dem. Utmaningen blir att arbeta i program som jag inte behärskar. Jag har inte kvar någon gammal programversion av Flash utan måste lära mig en ny version som har ett annat programspråk än det jag kan, och jag kommer vilja använda Flash och/ eller Dreamweaver. Det kommer bli pressande då jag är under begränsad tid och vet vad jag hade kunnat göra om det varit annorlunda. Men jag ska ju lära mig... så jag får se till att bita i det sura CS-äpplet.

Men jag ska se till att bygga min Mandala, även om jag kommer att vara mindre harmonisk än munkarna nedan. Veckans länk går till det suveräna magasinet CAP&DESIGN. Bra inspiration om man behöver det!

Värd att se:
Haga lever, Bengt Videgårds film från 1976-77

Värt att höra på:
Vem är staden till för?
Hur tillgodoser vi behov och skapar delaktighet för en hälsosam, jämställd och jämlik stad? Hur ser våra livsvillkor ut idag? Hur samarbetar vi för att skapa ett tryggt, öppet och demokratiskt stadsrum för alla?

Hur bygger vi demokratiskt hållbara samhällen?
Tisdag 13 oktober kl. 18.30
Pedagogen Göteborg, Kjell Härnqvist-salen
www.vgregion.se/jamstalldvard

Den fjärde insikten:
Kampen om makten - Alltför ofta avskär vi människor oss från den större källan till denna energi (se tredje insikten) och blir svaga och otrygga. För att öka vår personliga energi försöker vi då manipulera eller tvinga andra att ägna oss sin uppmärksamhet, ge oss av sin energi. Den som med framgång dominerar andra känner sig starkare, men de andra känner sig i sin tur svagare och kämpar ofta emot. Konkurrensen om den begränsade mänskliga energin är roten och upphovet till alla mänskliga konflikter.


Den femte insikten:
Mystikernas budskap - Otryggheten och våldet upphör när vi får kontakt med den gudomliga energin inom oss, ett tillstånd som beskrivits av mystiker av alla bekännelser. Tillståndet utmärks av en känsla av lätthet - lycksalighet - och en varaktig känsla av kärlek. Om dessa karakteristika finns är kontakten äkta, annars inte.


Den sjätte insikten:
Uppgörelsen med det förflutna - Ju tätare kontakt vi har med den inre energin, desto mera medvetna är vi om de tillfällen då vi förlorar den, vilket oftast inträffar under perioder av stress. Då kan vi också se hur vi själva bär oss åt för att stjäla energi från andra. När vi väl har blivit medvetna om hur vi manipulerar andra kommer kontakten att bli mer kontinuerlig och då kan vi upptäcka vår egen utvecklingsstig i livet och vår andliga uppgift, vårt personliga bidrag till världen.


Min gestaltningsprocess är mycket inklusiv nu. Jag är uppkopplad och länkad till platsen, insikterna, omgivningen och sammanträffandena. Mycket talar till mig och min process, jag ser budskap och samband. På Bengts seminarium i måndags blev jag träffad av det aktuella i klippet med Pattie Maes och hennes arbete med SixthSense. Det hon strävar efter i sin teknologiska framtidsvision ser jag som möjligt i ett nerkopplat sätt att se på vår omgivning. Jag är i stort intresserad av den elektroniska utvecklingen, men vill även värna om vår egen förmåga att vara intonade med vår mentala förmåga.
Ove Sernhede talade om förorter i utanförskap, och jag avundas tillhörigheten som finns i utanförskapet. Jag vill göra min plats mer sluten, så att ingen kan ses utan att mötas. Även om man inte talar skall man interagera på min plats, om än bara genom att se varandra ta plats. Jag vill möta människan, hunden och skatan. Inte nödvändigtvis störa, men jag är trött på anonymiteten och avhållsamheten som jag upplever i Linnéstan.

Min plats går att gå in i via tre entréer, två trappor som går ner i min trädgård, och en större öppning med två bommar. Jag måste bomma för bommöppningen så att man inte kan komma in för enkelt. Det skall kännas att man gör entré. Man skall gå in i en medvetenhet.

Det är en intressant gestaltningsuppgift dels ger mig möjlighet att jobba med något jag väljer att intressera mig för, det är även i högsta grad aktuellt att jobba med mina egna, och teknikens begränsningar då jag som framtida lärare kommer stå i begränsningar, både mina, arbetsplatsens och de eleverna sätter på sig själva. Och ur de måste jag hitta möjligheterna att inte begränsas eller låta någon begränsa sig. Det är även ett privilegium att få ta del av basgruppens tankar och processer.

Jag kanske skulle bygga en port till min park, fast det skulle stå -Tänk på livet. Det vore fint, fast jag är rädd för att sätta en kraftig KBT-stämpel på placet. Fast är det så illa egentligen...

Den första insikten:
Den kritiska massan - En ny andlig medvetenhet växer fram bland människorna, frambragt av en stor skara individer som betraktar livet som en period av andlig utveckling där oförklariga sammanträffanden leder oss vidare på färden.

Den andra insikten:
Det längre nuet - ett uppvaknande till en ny och mera fllständig världsbild efterträder femhundra års koncentration på jordiska ting, överlevnad och komfort. Den tekniska utvecklingen var ett viktigt steg, men vår nya medvetenhet om sammanträffanden i vårt liv gör oss öppna för den verkliga avsikten med vårt livpå den här planeten och universums rätta natur.

Den tredje insikten:
En fråga om energi - Vi upplever att vårt universum inte är materiellt, utan består av dynamisk energi. Allt omkring oss har ett energifält som vi kan känna och ana. Dessutom kan vi människor genom total koncentration projicera vår energi åt ett visst, bestämt håll (där uppmärksamheten är, dit flödar också energin ), påverka andra energifält och öka antalet sammanträffanden i våra liv.

Jag använder James Redfields triologi om insikter som grundlitteratur och verktyg för mitt arbete. Dels för att jag är intresserad av hur de lyfter mitt seende och mitt gestaltningsarbete, dels för att erbjuda ett lärande, eller en pedagogisk process för de som följer mig under arbetets gång. Det är ett intressant tänkande som lyfts av många och som är alltid så aktuellt i en värld som är ett myllrande nätverk av energispel och kommunikation. Jag försöker lägga tid till att höra och se det som inte är lika synligt som statusuppdateringar på facebook och sms, gp eller nyhetsmorgon. Jag försöker utgå från att mitt no-space skall kunna tala eller tystna för oss som befinner oss där.

Under årets kulturkalas länkade Mandana Moghaddam en brunn mellan Brunnsparken och Seoul i Sydkorea. Jag vill göra en länkad plats, men utan teknik, där man kan vara utan anspråk, fast som man får ta i anspråk. Ett andrum igen, fast i annan tappning.

Ödetomten

När jag va liten bodde jag på landet. Vårt hus va en enorm och muterad huskropp som från början varit ett hus, som sen fick utbyggnationer åt flera håll och blev en syfabrik, som senare stötte på lågkonjunktion, utrymdes och blev min familjs bostadshus. I mitt hem kunde man hitta gott om no-space, och inbetween-spaces. Mitt hus hade ingen gatuadress, utan huset hette Lillhaga och följdes av ett boxnummer. Lilla landet där vi bodde va för familjen nytt, vi hade ingen anknytning dit annat än att förädrarna kände en familj där. Allt handlade om familjer och släkter, gårdar och boxnummer. Men det fanns tillväxt, kanske främst i form av släkter som växte över gårdarnas staket, men det lades grund för nya gator, med gatunamn och nummer. Mina föräldrars vänner bodde på Nybyggarvägen. På Nybbyggarvägen fanns nio hus och en ödetomt. Ödetomten va helig, det va en allmänning. Nu bestod hålan Älmestad av inget annat än ödemark och outforskade områden, men av någon anledning så va Ödetomten tuffast. Alla fick vara där, det va ingens och fast det va en ganska ful och fattig plätt så va det vår. Vi lekte en del i en övergiven jordkällare också, men det blev snabbt gjort. Mörker och rutten luft är bara spännande en stund.

Där jag bor idag så har jag inte bara gatunamn och nummer, utan lägenhetsnummer och grannar över under och åt sidorna, bara några decimeter bort. Jag är nöjd med det och hade aldrig velat flytta ut i urskogen, men jag kan sakna ödetomten ibland. Ett ingemansland som inte kväver med interiör som många parker och publika platser gör. Jag är mer medveten om det offentliga rummet som plats efter att ha blivit förälder, mitt barn vill inte vara inne så mycket så jag är i händerna på statsbyggnadskontoret och parkförvaltningen, och det finns lite att önska ibland.

Jag har hittat min plats där jag skall vara under gestaltningen, en plats som är lämnad åt sitt öde, som säkert har en plan på sitt huvud, men som är öde nu, och jag ska inta den. Min hemliga trädgård mitt i stan. Min ödetomt.

Veckans externa länk: Nospace Gallery