Det är faktiskt otäckt att måla saker som man vet vad man menar och försöker förstå hur man tänker, utan att det ska föreställa något som ser ut som vad det är. Jag har inte ens Leonard att gömma mig bakom.
Jag tror att jag har utvecklat nya rädslor och osaliga andar i jakten på andligheten. Jag kanske skulle ha låtsats att jag tyckte något annat va svårt och utmanande, något säkert och busenkelt. Fast det hade ju varit tråkigt och fuskigt. Men nu står jag i luften efter att jag ryckt bort min afghanska matta. Snart ska jag landa på näsan i duken och färgen igen. Efter arbetsdagens slut ska jag verkligen dammsuga för man blir fan medveten om sina svagheter när man kryper runt på golvet.
Gick förbi utanför Galleri Box igår och såg en fantastiksk installation som tog andan av mig och Leonard. Just därför gick vi inte in, för den va så ömtålig och fin så det hade slutat med katastrof. Ska gå dit själv imorgon och jag tror att det kan vara en inspiration då följande står om konstnären och verken:
Maja Droetto arbetar rumsligt i stora format med enkla industriella material. Hennes verk handlar om att öppna upp människans synfält och perception, genom att bryta sig in i ovana skikt av verkligheten. Droetto beskriver detta som att uppehålla sig i forntid, framtid och tidlöshet, i havens djup och yttre rymden, under civilisationens fernissa och inne i atomernas kärna.
Droetto undersöker kopplingar och konflikter mellan religion och vetenskap. Hon intresserar sig för både den tekniska konstruktionen och den poetiska upplevelsen. På Box skissar Droetto på ett universum och tar hjälp av en stor kaleidoskopmaskin. Hon fortsätter att borra i dimensionerna och experimenterar med att hitta komplexa mönster i kaotiska sammanhang. Finns en punkt i rummet där allt mirakulöst lägger sig tillrätta och vad får i så fall detta för konsekvenser? Efter rigorösa förberedelser ska 42 bollar och 177 rör placeras ut på exakta platser i rummet, för att förhoppningsvis få ett oroväckande skulpturalt resultat vilket enbart kan få en organiserad struktur i betraktarens öga.
Hittade en andlig tolkning från 1997. Jag inser att jag har kort hår igen, fortfarande funderar men kämpar mot andra demoner idag. Sjunger lite Jan Malmsjö..."bättre och bättre dag för dag!
Jag tror att jag har utvecklat nya rädslor och osaliga andar i jakten på andligheten. Jag kanske skulle ha låtsats att jag tyckte något annat va svårt och utmanande, något säkert och busenkelt. Fast det hade ju varit tråkigt och fuskigt. Men nu står jag i luften efter att jag ryckt bort min afghanska matta. Snart ska jag landa på näsan i duken och färgen igen. Efter arbetsdagens slut ska jag verkligen dammsuga för man blir fan medveten om sina svagheter när man kryper runt på golvet.
Gick förbi utanför Galleri Box igår och såg en fantastiksk installation som tog andan av mig och Leonard. Just därför gick vi inte in, för den va så ömtålig och fin så det hade slutat med katastrof. Ska gå dit själv imorgon och jag tror att det kan vara en inspiration då följande står om konstnären och verken:
Maja Droetto arbetar rumsligt i stora format med enkla industriella material. Hennes verk handlar om att öppna upp människans synfält och perception, genom att bryta sig in i ovana skikt av verkligheten. Droetto beskriver detta som att uppehålla sig i forntid, framtid och tidlöshet, i havens djup och yttre rymden, under civilisationens fernissa och inne i atomernas kärna.
Droetto undersöker kopplingar och konflikter mellan religion och vetenskap. Hon intresserar sig för både den tekniska konstruktionen och den poetiska upplevelsen. På Box skissar Droetto på ett universum och tar hjälp av en stor kaleidoskopmaskin. Hon fortsätter att borra i dimensionerna och experimenterar med att hitta komplexa mönster i kaotiska sammanhang. Finns en punkt i rummet där allt mirakulöst lägger sig tillrätta och vad får i så fall detta för konsekvenser? Efter rigorösa förberedelser ska 42 bollar och 177 rör placeras ut på exakta platser i rummet, för att förhoppningsvis få ett oroväckande skulpturalt resultat vilket enbart kan få en organiserad struktur i betraktarens öga.
Hittade en andlig tolkning från 1997. Jag inser att jag har kort hår igen, fortfarande funderar men kämpar mot andra demoner idag. Sjunger lite Jan Malmsjö..."bättre och bättre dag för dag!
1 kommentar:
Jaha du kör dammsugarmetoden. Lösningen på alla jordens problem. Visst är det så att man hinner tänka mycket när man gör något helt annat. Har du kommit till "skit samma jag suger upp alla leksakerna också stadiet" ännu? Intressant konstnär du har hittat. Jag tycker just kampen mellan vetenskapen och "de troende" alltid har varit svår. Just nu tror jag alla litar på att vetenskapen har koll på alla svaren. Men är det verkligen så? Jag tror alla vill ha ett annat svar på vissa livsfrågor och då är andligheten den vi tar till, tror jag./Fredrik
Skicka en kommentar