Bra med handledning i fredags. Det hade fattats mig då jag inte kunnat gå veckan före.
Jag har kvar mina tre spår.
Historien, hur skildras kvinnan (eva) och äpplet i konsthistorien? Jag går igenom detta för att bilda mig en djupare konsthistorisk grund. Jag har luckor och även om jag är första förespråkare för att slå i lexikon så vill jag ha lite mer på benen för egen del och för framtida bruk i lärandesituationer. Jag gör det också för att kunna integrera min gestaltning med VFU-perioden. Jag får tight om tid om jag ska lägga all tid utanför dessa tretton dagar som jag gör VFU, så därför approprierar och studera jag från skolan och jobbar med mina övriga spår utanför arbetstiden i skolan.
Jag sätter mig in i historia, men sätter inte in mig i historien, utan som symbol, men visst drar jag referenser till Marianne Lindber De Geer, svårt att undvika, svårt att inte vilja!
Mina övriga spår (det måste vara en VFU-skada, att jag tänker i spår) hänger mer ihop och har som plan att användas i presentation av min gestaltning. Allt hänger ihop, de sitter i samma tråd, men de är mer lika.
Det är filmen, äpplet vs kvinnan. Hur kvinnan hotar när hon tittar, när hon är medveten och därigenom kapabel att ställa krav och kritisera.
Där ska jag agera kvinnan som "stenas" av äpplen när hon vågar titta. Skulle gärna gjort detta som en performance, men det får bli en film. Det känns obehagligt och jag mår lite illa när jag tänker på det. Av olika anledningar går jag inte in mer på genomförandet, det förstör delar av gestaltandet. Det kommer mera....
Återstår då ett sista spår, stillbilder, där jag går en match mot äpplet som symbol. Där jag förstärker och illustrerar symboliken mer tillspetsat och manipulerat. Filmen blir i en autentisk tagning där jag ställer mig mot smärta och rädsla i handling. Bilderna blir en annan skildring.
Fick tips på handledningen att titta på tre fantastiska konstnärer som är relevanta referenser för mitt arbete.
Mari Kretz och hennes 7000 lashes. Oerhört starkt! Mari ställer ut på Lalaland, Andra långgatan 22 den från 5 maj som en del i GAS-festivalen.
Cindy Sherman, är inte så insatt i hennes konstnärskap, men hon intresserar mig och jag ska till biblioteket och låna på mig massa böcker,
samt Shirin Neshat, henne är jag mer bekant med, jag gillar verkligen det hon gör.
Det finns mycket av värde att tänka på och ta del av. Insikter som måste göras, verkligheter som måste synliggöras. Ställningstaganden som måste genomföras som en naturlig del i mitt liv. Om jag skall verka för den människosyn jag vill ha och ge, så måste jag leva i det, det fungerar inte att ta på sig "genusglasögon". Visst har vi, och behöver ha olika roller, men det gäller inte genus. Det gäller inte hur jag vill vara som människa. Det gäller inte hur jag vill bli sedd som männika, utan hur jag vill bli sedd som person.
Jag talade med en kvinna som flytt hit från Afganistan. Hon irriterade sig milt sagt på hur hon behandlades som en barbiedocka som inte själv fick välja hur hon har rätt att se ut. Burka på, burka av... det handlade inte om fritt val att ha en på sig, och när hon sen inte skulle behöva ha en på sig så fick hon inte välja det heller, utan då skulle den av. Aldrig ett fritt val. Talibanerna tar på och västerlandet plockar av den. Hon var en barbie som skulle göra som hon blivit tillsagd, med ett tacksamt leende dessutom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar