dotter av kunskap

så heter min gestaltning. Det satt långt inne. Nu är den ute och imorgon skrivs fotot ut på plottern. Ramen står i skulptursalen och väntar. Inte snirklig eller gammal, men orepig och i guld. På pedagogen får man inte hänga på väggen, det erbjuds fula anslagstavleskärmar. Det vill jag inte ha. Får låna ett staffli av Sofia.
Nu är det nära och nästan klart. På måndag hänger vi upp och på fredag är det snipp, snapp snut med rektortal och tårta.

Här kommer min korta text som skall vara med på pedagogen, den långa är allt man kan läsa här.

Enligt Bibeln döms Eva som konsekvens av att hon ätit av kunskapens träd. "Stor skall jag göra din möda när du är havande,med smärta skall du föda dina barn."
"Hon blev moder till alla som lever" och "människan blev som en av oss, med kunskap om gott och ont."
Genom vår historia och i vår samtid straffas kvinnan som en konsekvens av syndafallet.

Enligt LPO94 skall jag som lärare "förmedla och hos eleverna förankra de grundläggande
värden som vårt samhällsliv vilar på”. Dessa formuleras som:"Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män, samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta och förmedla.
I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individensfostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande."

Jag tycker inte att den kristna traditionen eller den västerländska humanismen förmedlar dessa värden.
Jag vänder mig mot att verka för en etik och tradition som särbehandlar kvinnor utifrån en fiktion som har som konsekvens att kunskapsinhämtande straffas.
Som kvinna, och dotter av kunskap vägrar jag att låta mig straffas, förminskas och kränkas.
Om Eva ses som moder till allt levande och anledning till att vi idag är upplysta och fria att inhämta kunskap ser jag det som hög tid att hon hyllas för sin gärning.

Fortfarande... den perfekta är utan glas, med oljemålning i, gärna för liten och helt omöjlig. Jag hade tänkt mig en snirklig ram i guld, men någon sådan för foto har jag inte hittat. Inglasat från second hand är inte rätt och rejält repigt, det jag har hittat hittills i alla fall.
Igår var jag nere i källaren på pedagogens A-hus och kollade på de vice männen. De har den klassiska fotoramen för fina personer, brun med en inre guldkant. Det kan också funka. Imorgon skall jag åka till Hisingen och plöja igenom andrahandsmarknaderna, Hornbach och IKEA. Vill inte ha repigt glas och tänker mig att jag kan köpa något nytt och måla i guld.
Imorgon skall vi träffa Peter för att planera och spika detaljer för utställningen. Känns kul. Hoppas det finns en krok i väggen någonstans. Det blir liksom inte lika bra med en skärm.
Ack, ve och underbara gestaltningsvåndor.

med sokrates som upplysning om konsekvens

"Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla
människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män, samt
solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta
och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltats av
kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens
fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande."
Ur LPO94

Jag vill inte förmedla denna vanföreställning om hur världen inte fungerar och på vilka värden människan skall förminskas.
Jag tänker inte göra det heller men jag behöver belysa konsekvensen av vår historias prägel av vår samtid.

I en tid då konsthallar stängs och röster tystas i det offentliga är det än mer viktigt att vi tar samtalen i skolan.

Jag vill belysa vikten av dessa konsekvenser med min gestaltning. Ett arbete som presenteras med en bild.
Med en bild, i en ram, utan tillbehör och tilltugg men med utrymme för tolknig. Min bild tar jag med mig ut i skolan och tänker använda för sokratiska samtal.
I klassrummet, om LPO 94, och historia, och konsekvens, och arvsynd och hela eländet. Som kan bli en evig tillgång om vi tar historian till oss, lär oss av konsekvensen, förlåter det förflutna och enas för framtiden.

separationsångest

så fin tid tillsammans med alla fina människor...så lite tid kvar.
känns som weaping willows spelar i bakgrunden... och lite jan malmsjö.

men....vänskap, specialpedagogik, fristående kurser och exjobb finns i framtiden. sen ska jag se till att ta mig plats som yrkesarbetande pedagog, jag väntar med spänd förväntan på masspensioneringen.
jag vill inta skolvärlden med en arsenal av nya förhållningssätt präglad av min tid tillsammans med er.
för processen in i framtiden!

Bara ett havreflarn sitter i skolan och bestämmer sig för att skriva ut prover hemma. Mitt huvud är som sur fil ibland. Hemma va fotopapprena slut, kartongen var tom och jag har ingen att skylla på. Skriva ut på papper blev mindre bra, eller helt enkelt dåligt.
Så det blir en lång bildblogg istället. Förlåt!
Här är vad jag jobbat fram hittills, nu behöver jag hjälp med att sålla, och sen ska jag bearbeta bilderna lite till.

En filmremsa som skall hängas upp på vägg och under tänkte jag mig en liten samling äpplen. Tre bilder i färg, fast ska det vara tre, eller är det jag som är symbolskadad och fast vid tre!?!
Jag tänker att man tar ett fall ibland, men hämtar upp sig igen. Tar till sig mer kunskap, blir upplyst. Uppståndelse...

Såhär tänker jag nu,

film, nä.

Det var viktigt för min gestaltning att gå igenom "äpplingen". Det gav mig en förförståelse som jag behövde för att gå vidare, men jag vill inte ha med film i min presentation. Syftet är att belysa konsekvenserna och visa på en uppståndelse, på att det finns en framtid med upplysta kvinnor som inte kastar något på varandra och som inte tar någon skit eller står passiva.

Ska eventuellt ha med bildrutor från filmen dock. Jag tänker på gamla stumfilmer, eller super 8. Jag tänker historia, jag vill förmedla historia med filmklippen.

Tyvärr är inte mina tankar och mina färdigheter synkade. Jag går igenom tutorials och försöker behärska det gigantiska photoshop på ett sätt jag inte gjort förut. Det är skillnad på att använda photoshop till att jobba med bilder byggt på vektorgrafik och foton.

Det är kul men det kommer en del ofiltrerat ur munnen på mig.

Filmrutorna är i dålig upplösning men det går att jobba med dem. Vet inte hur de kommer se ut när de printas dock. Jag jobbar på´t. Bilden ovan är en skiss, eller grund, eller idé. Skulle vilja ha bilderna i en lång remsa, som när man kollar på film från rulle, som att man har dragit ut en bit och satt upp, fast i större format. Som från en historielektion när jag gick i oldschool på 80- och 90-talet.

Sen ska jag ha ett eller flera färgfoton som skall vara ramade och tavliga och större.

Efterbilder som visar på vår överlevnad. På att vi står segrande efter den historiska striden OM vi väljer att ta fighten och vägrar huka oss.

om jag vore en hund i Sidney...

”Music For Dogs”
En ”high-frequency concert” designad för människans bästa vän.
Laurie Anderson och Lou Reed skall hålla en konsert för hundar under Vivid Live Festival i Sidney, enligt festivalens hemsida skall spelningen "förena djur och människa på ett sätt som aldrig tidigare har skådats, med ljud som endast djuren kan höra och förstå."
Följande står att läsa på GAFFA.se:

Paret har under de senaste 10 åren kunnat experimentera med sin terrier Lollabelle.

– Hon gillar mjuka ljud men de får gärna komma med något beat, har Anderson sagt till Sydney Morning Herald.

– Saker med röster och massor av komplicerade avancerade grejer. CHK-CHK-CHK-CHK-chk – såna saker, tillägger hon.

Hon deklarerar även att konserten inte kommer att bjuda på några omedelbara oljud eller skiftande förändringar.

– Vi vill inte att hundarna blir överexalterade, säger Anderson till Sydney Morning Herald.

lite religionshistoria och konsekvenser av syndafallet

Judendom, kristendom och islam har alla tre skapelseberättelsen gemensamt. De delar samma grundprincip: mannen och kvinnan har skapats av Gud. Deras syn på synden skiljer sig dock åt kraftigt. Det är säkert lite snopet för den som kastat sten utan att ha läst på att den religion inte lägger någon vikt på döma Eva är islam.

I Koranen återges skapelsen på flera ställen. I Koranen 7:19-23 står t.ex:
”(Till Adam sade Gud): ’Adam! Lev nu, du och din hustru, i denna lustgård och ät vad ni önskar (av dess frukter). Men kom inte nära detta träd! Annars kan ni råka i synd.’ Men genom listiga antydningar lät Djävulen dem förstå något som de hade varit omedvetna om, nämligen att de var nakna. Och han sade till dem: ’Er Herre har förbjudit er (att komma nära) detta träd just för att hindra er att bli änglar eller (sådana) väsen som lever för evigt.’ Och han svor och bedyrade för dem: ’Jag är er gode rådgivare (som vill er väl)!’ Så bedrog han dem med sitt listiga tal. Och när de hade smakat av trädets (frukt) blev de medvetna om sin nakenhet och försökte skyla sig med blad från lustgården som de fäste ihop. Men då kallade deras Herre på dem: ’Har Jag inte förbjudit er (att gå nära) detta träd och varnat er för att Djävulen är er svurna fiende?’ De svarade: ’Herre! Vi har gjort oss själva orätt. Om du inte ger oss Din förlåtelse och förbarmar Dig över oss är vi helt visst (för alltid) förlorade.’”

I Koranen läggs lika mycket skuld på Adam som på Eva. Ingenstans åläggs Eva havandeskapssmärtor som straff och hon beskrivs inte som fresterska eller förförereska. Enligt Koranen straffar Gud ingen för någonannans misstag och Gud förlät BÅDE Eva och Adam då de bad Gud om förlåtelse.

Följande står att läsa i bibeln och följs som sanning av judisk och kristen tradition:
Andra Mosebok 4-324. Gud förbjöd dem båda från att äta av det förbjudna trädets frukter. Ormen fick Eva att äta från det och Eva, i sin tur, fick Adam att äta med henne. När Gud tillrättavisade Adam, la denne all skuld på Eva, ”Kvinnan som du har gett mig till att vara med mig, hon gav mig av trädet, så att jag åt”. Följaktligen sa Gud till Eva:
”Jag skall låta dig utstå stor vedermöda, när du blir havande. Med smärta skall du föda dina barn. Men till din man skall din åtrå vara, och han skall råda över dig.”
Till Adam sa Han:
”Eftersom du lyssnade till din hustrus ord och åt av det träd om vilket jag hade befallt dig och sagt: ’Du skall inte äta av det’, därför må marken vara förbannad för din skull. Med vedermöda skall du nära dig av den i alla dina livsdagar.”

I Gamla och Nya testamenten återkommer kvinnan som syndare upprepade gånger, en konsekvens av arvssynden. "Skriftlärda" män har fortsatt referera till kvinnan som syndare och ond med hänvisning och referens till skapelseberättelsen.

Läs och gråt mina vänner:

” då fann jag något som var bittrare än döden: kvinnan, hon som själv är ett nät, och har ett hjärta som är en snara, och armar som är bojor. Den som behagar Gud kan undkomma henne, men syndaren blir hennes fånge. Se, detta fann jag, säger Predikaren, idet jag lade det ena till det andra för att komma till huvudsumman. Något ges, som min själ alltid sökt, men som jag inte har funnit; väl har jag funnit en man bland tusen, men en kvinna har jag inte funnit i hela hopen.”
Predikaren 7: 27-29

”Ingen ondska kommer ens i närheten av kvinnans ondska…Synden hade sin början hos en kvinna och tack vare henne måste vi alla dö.”
Ecclesiasticus 25:19, 24

”Till kvinnan gav Han nio förbannelser och döden: bördan av att blöda vid menstruation samt vid förlorandet av oskulden; bördan av graviditet; bördan av barnafödsel; bördan av att ta hand om barnen; hennes huvud är täckt som en sörjandes; hon tar hål i öronen som en som för alltid kommer att vara slav, eller som en slavflicka som tjänar sin husbonde; hon kan inte betros som vittne; och efter allt detta – döden.”
Leonard J. Swidler, Women in Judaism: the Status of Women in Formative Judaism (Metuchen, N.J: Scarecrow Press, 1976) sid. 115.

”Välsignad vare Gud, universums Konung, för att Du inte gjort mig till kvinna”.
”Ära åt Gud som inte skapat mig till hedning. Ära åt Gud som inte skapat mig till kvinna. Ära åt Gud som inte skapat mig dum.”
Judiskortodoxa böner

’’Kvinnan bör i stillhet låta sig undervisas och därvid helt underordna sig.
Däremot kan jag icke tillstädja en kvinna att själv uppträda såsom lärare, ej heller att råda över sin man; fastmer må hon leva i stillhet. Adam blev ju först skapad och sedan Eva.
Och Adam blev icke bedragen, men kvinnan blev svårt bedragen och förleddes till överträdelse.’’
Timoteus 2:11-14

‘’Vet ni inte att ni alla är en Eva? Guds dom i detta ert kön lever än i denna dag: skulden måste av nödvändighet leva vidare. Ni är Djävulens port: Ni är öppnaren av det förbjudna trädet: Ni är den första som övergav den gudomliga lagen: Ni är hon som övertalade honom som djävulen inte var tapper nog att attackera. Ni förstör så lätt Guds avbild, mannen. Det är er förtjänst att t.o.m. Guds Son måste dö.’’
St. Tertullian

’’Vad är det för skillnad om det är en fru eller en moder, det är fortfarande en Eva, förförerskan som vi måste vara medvetna om finns i varje kvinna....Jag misslyckas med att se vilken nytta kvinnan har för en man, om man bortser från funktionen att bära barnen.’’
Sankt Augustine

’’När det gäller den individuella naturen, så är kvinnan bristfällig och oäkta, då den aktiva kraften i den manliga säden leder åt en perfekt liknelse i det maskulina könet, medan produktionen av kvinnan kommer från en brist i den aktiva kraften eller från någon materiell opasslighet, eller t.o.m. av någon yttre påverkan.’’
Sankt Thomas Aguinas

’’Om de blir trötta eller t.o.m. dör, så gör det ingenting. Låt dem dö under barnafödsel, det är därför de är här.’’
Martin Luther

Källor,
Karen Armstrong ''The Gospel According to Woman''
Nancy van Vuuren ''The Subversion of Women as Practiced by Churches, Witch-Hunters, and Other Sexists''
Dr. Sherif Abdel Azeem "Myten & Verkligheten

Så vad vill jag säga med detta?
Helt enkelt är det som så att om vi tiger i församlingen kära systrar och bröder, då motsäger vi oss inte denna "sanning", och således lever det vidare. Vi bildas till lärare på Pedagogen. Ett nybygge rikt på hylllningar till manlig kunskap. Titta vad som hänger på väggarna och vad salarna av värde heter. Det är ont om systrar och kvinnlig visdom där, och då är det ändå nybyggt, men gammelgubbarna består. Upp på väggen kvinnor!!!
Åsa Vildblomma

frame me

Det var fint med handledning idag. Och sol. Och samtal till glass om hur det egentligen låg till med pål, anna, lars och masterstudenterna. Det är många teorier som cirkulerar och källor som aldrig sinar.
Konst utan syfte kan verka konstig på ett tomt sätt och således kan verket vara verkningslöst.

Jag jobbar vidare med mina foton, min film och mina bildrutor. Plockar ut frames och ser dem stilla, det tilltalar mig. Gillar mina bilder. Gillar att jag måste se mig tydligare som symbol när det står stilla. Jag är ovan vid att se mig på det viset, men det är högläge att se mig i vitögat nu, för som lärare syns jag, och då räcker det inte att bara kunna höras.
Gjorde ett snabbt utplock av bildrutor men jag är lite blind och mättad just nu.
Ska försöka att inte jobba vidare med bildmaterialet imorgon utan ta en dag att se processen utan produkter.

Ett utkast långt ifrån en slutprodukt. Vill bara förmedla en tanke/känsla under arbetets gång. Hörde Sarah Blaskos We won´t run på radio och tyckte att den passade bra till dagens känslor gällande min gestaltning. Har grovklippt en lång fil till kort utan finlir och passning. Bara en känsla.

Slutresultatet kommer inte vara en "musikvideo" eller innehålla några ljud som jag inte har lagt min egen hand på. Vet inte om det skall vara rörlig bild överhuvudtaget eller ljud. Stillbilder berättar på ett annat sätt. Kanske ska jag inte ha både stillbild och rörlig. Det vet jag inte än. Har en miljard timmar av redigering framför mig innan jag vet. Men jag är i rörelse, och det älskar jag att vara! Idag är en bra dag i gestaltningshimlen.

Stoppa polisens diskriminering mot Childstore

Text från gruppens sida på Facebook:

Childstore är en affär på Andra Långgatan som säljer cyklar och tillbehör. Det är så det står i hyreskontraktet med fastighetsägaren.

I dagens cykelsamhälle finns det en stor målgrupp som gärna vill förändra sin cykel ofta. Ibland oftare än vad plånboken tillåter. Detta tog Johan och gänget på Child store till sig då de kom på den briljanta idén att saluföra sprayburkar till en billig peng. Burkarna fanns i alla möJliga kulörer och för den som snabbt och billig ville uppdatera sin hoj blev lyckan total. Flera av stadens konstnärer samt stora design och reklambyråer har även kunnat vända sig till Child store för ett unikt färgsortiment.

Polisen och Hyresvärden har nu beslutat att dessa burkar inte längre skall få säljas i Johans butik. Detta trots att brandmyndigheten godkänt den lagerplats som Johan och hans vänner byggt speciellt för färgen.
"-Detta arbete skall ni vara stolta över grabbar" Yttrade en brandinspektör under det andra besöket myndigheten gjorde.

Polisen och hyresvärden har trots brandmyndighetens godkännande tvingat Johan att sluta med det som var en storsäljare i butiken med motiveringen att "alla som handlar här är klottrare".
Childstore har, eller förlåt, hade en stor skylt brevid burkarna som uppmanade köpare att endast använda färgen inom lagens ramar. Så klart. Childstore gillar nämligen inte lagbrott.

Är det ok att behandla småhandlare så här?

Varför vill den tidigare så snälla fastighetsägaren PLÖTSLIGT alliera sig med Polisen?
Finns det korruption på toppen kanske? Vi vet inte men man kan ju alltid undra.

Är du också av uppfattningen att POLISEN inte har rätt att tvinga någon att sluta sälja en laglig vara i sin butik utan vidare motivering?

Är du av uppfattningen att myndighetsförtryck mot "den lille mannen" inte är ok?

Tycker du att argument som "alla som handlar här är klottrare" passar bättre i sandlådan än på Polishögskolan?

Då är detta gruppen för dig.

Bjud gärna in dina vänner.

Kontaka någon av oss som är Admins om du på ett eller annat sätt kan hjälpa till i kampen mot myndighetsförtrycket.


One Love

Child store fansen Peter Johnsson & Viktor Byhr"

upplysningstid

Idag är jag mör i kroppen. Små sår i munnen efter att tänderna skurit in i läpparna, näsan vill inte vara med. Jag är öm i nacke och axlar och det känns som träningsvärk lite överallt. Men det syns i princip ingenting för ett ovetande öga. Inte för ett vetande heller. Lite rodnader och lite färgrester av köpeblod på händerna, men i övrigt har allt lagt sig under natten. Kroppen är fantastisk!!
Det har fått mig att tänka på hur jävla mycket stryk som ligger bakom kvinnan i solglasögons svullna ögonlock. Jag har varit medveten om min kropps gårdag varje sekund av idag, så hur känns det att vara kvinnan som fått stryk, som mosats av sin närstående?

Jag har varit en turist idag. Sett min kulturstad ur ömma ögon. Gått igenom stadens museér med kartor och broschyrer. Studerat konsten i relation till min ömma kropp och att med medvetenhet se. Att se och inte kunna välja att inte se.
Det är ju stor bonus att det är HBT-festival för utbudet är extra fantastiskt.

Jag talade med turister från jordens alla håll och kanter, blev medveten om att människor reser hit för att se vår stad, från andra sidan jorden och i storgrupp!!
Fick frågor om vad regnbågsflaggorna som var över hela staden symboliserade, en dam fnissade när jag sa att det var en festival, för hon hade mycket riktigt trott att det stod för gaypride, men hon undrade om denna stad alltid var i pride-mode, i Sidney som hon kom från hade de Mardi Gras en gång om året.
En man i 70-års åldern skrattade när jag berättade om HBT-festivalen och sa att han misstänkte det eftersom - every doorhandle said DRAG!, and that he thought that this would be a city not to bend over and collect coins from the ground without thinking about the consequenses before bending over.
Jag fnissade tokmassor åt honom. Jag har aldrig sett drag på dörrhandtagen som något annat än en instruktion som jag alltid gör fel på. Jag trycker alltid.
Nu ser jag det annorlunda, vi är ett HBT-folk men drag-dörrar! Heja Göteborg!

Så jag har spenderat dagen postäpplad och med öppna ögon i staden. Sen promenerade jag till Hisingen och utsatte mig för att gå över bro. Jag tycker att det är ganska otäckt med broar, men idag gick det bra. Nu ska jag ta mig an tio kilo äppelkross, eller det som är kvar. Mycket blev mos men delar av eländet ska jag koka kräm på.
Hållbar utveckling och det där ni vet!

Det är mycket som kommer fram... hos samtliga inblandade. Vi har skrattat, skrikit och tänjt på gränser som man inte tänkt ha. Jag hade inte räknat med att få skrattanfall, att smärta och skratt satt ihop.

Det har blivit mycket film och stillbilder. Ska jobba vidare med materialet och se vad som blir bäst i slutändan. Kommer bli många timmar med redigering. Vi filmade med två kameror och det behöver klippas. Sen blir ljudet en utmaning... det låter helt sjukt med äpple som smaschar ett ansikte, men våra prat och skrik behöver bort. Det är en annan film...

Här är ett ihopklipp av stunder då det inte gick att vara helt seriös och performig.... det va lättare sagt än gjort, men nu är det gjort!

10 kilo äpplen

Nu har jag varit och lämnat mitt hjärtas fröjd på förskolan, och laddar inför dagens filmning. Filar på de sista detaljerna. Jag är klar över mitt syfte och därför känns det jag ska göra inte så märkligt. Jag är lugn.
Det är genomförandet som är viktigt, inte hur det blir, för det kan jag ju inte veta. Jag vet inte hur det känns att få 10 kilo äpplen kastade mot överkroppen. T och S vet inte hur det är att kasta äpplen på någon, att gå in i rollen som symboliska förövare.
Det enda som känns svårt är att bedömma just hur stor mängd äpplen som behövs, men det är ju symbolhandlingar och jag tror att tio kilo blir bra.

Jag hittar styrka och inspiration från vackra uttryck gjorda av kloka kvinnor. Hannah Wilkes är en fantastisk förebild och referens.

En annan styrkekvinna är Marina Abramović

Nu ska jag tömma vardagsrummet på möbler så det finns plats att möta kunskapsdöden!

Återkommer...

abundance

Jag är helt tagen av Joel-Peter Witkins konst. Så fantastiskt att jag blåser omkull.
Jag vill till Fotografiska museet och se hans utställning som samkörs med Annie Leibovitz, Lennart Nilsson och Vee Speers.

i bokhyllan

Nu har jag funderat över natten, testat och tagit del av visdom från referenser och Lovisa.
Tack för responsen, jag behövde en vän i etern ♥!

Jag kör nog filmen med en bokhylla i bakgrunden. Jag tror att det är min okunskap inom fotografisk framställning som begränsar mig till att jag föreställer mig svart, avskalad bakgrund.
Jag ska ju inte ta konfirmationsbilder utan gestalta konsekvens.

Jag tycker att det är ren dumhet att vi kvinnor inte lär oss av historien, att vi inte tar reda på fakta och ser till att kunna vår sak, att vi inte kvalificerar in oss i världshistorien bättre, och jag illustrerar det bäst genom att iklädd "rollen" som kvinna stå med hundratals böcker i ryggen, utan att läsa dem, med händerna hängandes, passiv. Det blir min utgångspunkt till filmen. Jag vill inte vara nedgrävd eller fastbunden. Det är vi kvinnor som grupp sällan i fysisk bemärkesle och det största hotet mot oss är att vi inte lär oss och är solidariska mot varandra, att vi inte kräver vår rätt utan är tysta medlöpare.

Har börjat studera Cindy Shermans bilder och hittade henne i biblioteket!

ambivalens

Funderar på bakgrund till film/foton.

Eller/ och jag funderar på om det måste vara samma. Crap! Jag lutar åt att ha svart bakgrund till filmen, men är sugen på element som bokhylla med böcker/kunskap i en del foton, kanske i filmen. Det är ju då vi hotar som mest, när vi ser och lär oss.

Tänker försöka stå rakt upp och ner i filmen, för att illustrera hur vi kvinnor som grupp är och har varit för passiva. Vi låter historiens ok tynga och trycka ner oss och vi tar det. Därför ska jag försöka ta det rakt upp och ner. Men med vilken bakgrund?

Synpunkter mottages med glädje!!!

biter i söta äpplen

Bra med handledning i fredags. Det hade fattats mig då jag inte kunnat gå veckan före.

Jag har kvar mina tre spår.
Historien, hur skildras kvinnan (eva) och äpplet i konsthistorien? Jag går igenom detta för att bilda mig en djupare konsthistorisk grund. Jag har luckor och även om jag är första förespråkare för att slå i lexikon så vill jag ha lite mer på benen för egen del och för framtida bruk i lärandesituationer. Jag gör det också för att kunna integrera min gestaltning med VFU-perioden. Jag får tight om tid om jag ska lägga all tid utanför dessa tretton dagar som jag gör VFU, så därför approprierar och studera jag från skolan och jobbar med mina övriga spår utanför arbetstiden i skolan.
Jag sätter mig in i historia, men sätter inte in mig i historien, utan som symbol, men visst drar jag referenser till Marianne Lindber De Geer, svårt att undvika, svårt att inte vilja!

Mina övriga spår (det måste vara en VFU-skada, att jag tänker i spår) hänger mer ihop och har som plan att användas i presentation av min gestaltning. Allt hänger ihop, de sitter i samma tråd, men de är mer lika.
Det är filmen, äpplet vs kvinnan. Hur kvinnan hotar när hon tittar, när hon är medveten och därigenom kapabel att ställa krav och kritisera.
Där ska jag agera kvinnan som "stenas" av äpplen när hon vågar titta. Skulle gärna gjort detta som en performance, men det får bli en film. Det känns obehagligt och jag mår lite illa när jag tänker på det. Av olika anledningar går jag inte in mer på genomförandet, det förstör delar av gestaltandet. Det kommer mera....

Återstår då ett sista spår, stillbilder, där jag går en match mot äpplet som symbol. Där jag förstärker och illustrerar symboliken mer tillspetsat och manipulerat. Filmen blir i en autentisk tagning där jag ställer mig mot smärta och rädsla i handling. Bilderna blir en annan skildring.

Fick tips på handledningen att titta på tre fantastiska konstnärer som är relevanta referenser för mitt arbete.

Mari Kretz och hennes 7000 lashes. Oerhört starkt! Mari ställer ut på Lalaland, Andra långgatan 22 den från 5 maj som en del i GAS-festivalen.

Cindy Sherman, är inte så insatt i hennes konstnärskap, men hon intresserar mig och jag ska till biblioteket och låna på mig massa böcker,

samt Shirin Neshat, henne är jag mer bekant med, jag gillar verkligen det hon gör.



Det finns mycket av värde att tänka på och ta del av. Insikter som måste göras, verkligheter som måste synliggöras. Ställningstaganden som måste genomföras som en naturlig del i mitt liv. Om jag skall verka för den människosyn jag vill ha och ge, så måste jag leva i det, det fungerar inte att ta på sig "genusglasögon". Visst har vi, och behöver ha olika roller, men det gäller inte genus. Det gäller inte hur jag vill vara som människa. Det gäller inte hur jag vill bli sedd som männika, utan hur jag vill bli sedd som person.

Jag talade med en kvinna som flytt hit från Afganistan. Hon irriterade sig milt sagt på hur hon behandlades som en barbiedocka som inte själv fick välja hur hon har rätt att se ut. Burka på, burka av... det handlade inte om fritt val att ha en på sig, och när hon sen inte skulle behöva ha en på sig så fick hon inte välja det heller, utan då skulle den av. Aldrig ett fritt val. Talibanerna tar på och västerlandet plockar av den. Hon var en barbie som skulle göra som hon blivit tillsagd, med ett tacksamt leende dessutom.

"Hören I ej hur mäktigt de skalla ut över världen befrielsens ord?"

Ur den förnedrande träldomens grift,
upp till en hedrande ädel bedrift!
Oket med påskriften: "Bed och försaka!"
länge oss nertryckt i mörker och nöd;
Människovärdet vi fodra tillbaka.
Kämpa för rättvisa frihet och bröd!