informationsflöde

Jag har sett oss som lättillgängliga med all information om vem vi är och vart vi finns. Man är bara en internetsökning bort.
Jag fick ett telefonsamtal idag när jag va på Mynt och Musik med Leonard och lekkompisarna. Det var en gammal vän från längesedan. Hans bästa vän K var tillsammans med min syster några år på nittiotalet och vi har druckit många öl på skruttiga majornakrogar genom åren. Nu var det några år sedan sist.
Han hade sökt efter mig och min syster en tid, men han kom inte ihåg mitt efternamn, och Karin är ju på andra sidan massa land och hav så hon var ju inte lätt att spåra.
Till sist hade han kommit ihåg att han hört att en tredje vän som är landskapsarkitekt hade flyttat till Luleå, så via Luleå kommuns hemsida hade han hittat ett namn som matchat, och fick tag i henne. Därigenom fick han mitt hemnummer och mr T gav honom mitt mobilnummer.
När jag svarade i telefonen och skulle betala Leonards fynd för dagen, en Kalle Anka och en fotobok om Jaguarer så stannade tiden.
En röst så bekant och massa glada minnen.
Jag hoppades att det var något kul som skulle presenteras. En jämn födelsedag eller så...
men rösten var uppgiven.
Han hade sökt oss för att berätta att K var död. Han hade blivit knivmördad i sitt hem av en kille han träffat på lokala puben och druckit pilsner med. Jag har läst mycket om detta i tidningen och förfasats över hur illa det kan gå. Hur snabbt en vänskap kan uppstå över några öl, och hur snabbt det kan sluta illa.
K:s dotter fyller år idag och min vän i telefonen var uppgiven och sorgsen. Vi pratade om att han finns i hennes liv,för att vara där, och vara verklig, och för att hon ska få veta hur hennes pappa var fram till han blev 43.
Ibland stannar tiden verkligen, och ibland stannar den helt för detta livet. Ett slags transit. För K:s anhöriga måste det verkligen stanna. Att inte kunna gå vidare. Mördaren överklagar vidare och fortsätter hävda nödvärn fast bevisen är starka. Mördaren verkar inte minnas något motiv. Han säger inget i alla fall. Nu skulle det upp i rätten igen på högre instans. Leif Silbersky skulle sköta försvaret. Det luktar skit. De anhöriga ska inte behöva sitta i en vänthall längre, det behöver ut ur transit och vidare.
Ibland stannar tiden upp, mitt i. Jag är tacksam för tiden som går vidare och att jag är i tiden.