söndag 14 mars 2010

Christer Björkman är från Skene

och jag är från Kinna, det ligger fem kilometer ifrån varandra.
Idag sållar jag bland bidragen, som Christer, fast jag är upphovskvinnan och tävlar inte.

Så jag har bestämt mig för att ha fyra hörlurar på fyra stolar.
Följande fyra TRANSITS ska jag ha med:

♪ Did tou bring your passport?
Jag ställer frågan, bara tal, inga andra ljud.

♪ Islands - who are we? Are we? No one
Min röst blir musik, jag spelas av mina ord.

Instrumental tågresa
En ickeresa utan text, ord och sång.

Tibetansk dödsbok och Brechts försvar.
Jag väver ihop min loop med Richard Gere som läser ur dödsboken men min AHA-vånda där Brecht svettas i Amerikanska förhör

Centrala begrepp. Vem är vi?
Jag tror att jag har hittat balansen mellan tal, ljud, musik, tystnad. Utefter min förmåga vill säga. Men jag har valt det jag gjort som inte låter likt varandra, som visar på hur stort och omfattande transit är för mig.
Så blir det lite som ett inverterat Hela havet stormar. Istället för att springa runt stolar tills musiken tystnar så sitter man och lyssnar och går vidare till nästa stol när man är klar. Utan att riskera att något försvinner. Allt finns kvar i TRANSIT.

För några år sedan var jag på kalas för Anjelina som fyllde fyra år. Det va en glad hop ungar som åt korv och fiskade i fiskedamm. I en soffa satt mammorna och jag. Leonard var bara en liten grodd i min mage. Jag satt och pratade som jag oftast gör och fick en lååååång blick från Norea, 6 år. Hon satt vid pianot och spelade när de andra lekte.
-Kan du vara tyst, jag spelar! sa Norea.
-Förlåt, sa jag, visst kan jag det. Vad spelar du för låt?
-Det är ingen låt. Det är en sammansättning av väldigt vackra toner, sa Norea och spelade länge och högtidligt.

Hon inspirerar mig!

Inga kommentarer: