det sociala arvet

... det är fan en transitspiral, den man blev, hur man är och vad man gör av sin avkomma. min normativa uppväxt med fritänkande föräldrar, som var arbetarungar som tog sig upp och blev akademiker, lärda och lärare, som präntade in i mig att jag var viktig, fri och stark, för att de själva inte fick det gratis.
jag är en medelklassunge med akademiska vingar som har det sociala modet att våga och lära. jag har inte behövt kämpa mot klassen så det är skitenkelt för mig att se ut och säga vad jag vill. de fighter jag fick gå när jag växte upp var befriade från klasskrig, det va ett annat existenskrig där min sociala plats gav mig språk över knytnävarna.
ett språk som aldrig kan tystna, knappt när jag vill.
är det tvångsmässigt att prata rakt ut? -ja för den yngsta av tre medelklassungar så är det nog så. det sociala spelet styrs av det sociala arvet. kan bli ett transitläge på gott och ont.
nu ska min unge börja demokratisk friskola med fokus på skapande och process, så jäkla klassiskt. jag kämpar för den offentliga sektorn, demokratin och samhällets utveckling, men jag sätter inte in mitt barn i det systemet. jag bor i stan och har en stor, men bensinsnål bil och läser vänsterpress innan jag går till en privat vårdcentral för att slippa långaväntetider.

nåja, som den medelklassunge jag är så lyssnar jag gärna på punk. jag hade råd med kängorna som liten, och på lördag ska jag stå riktigt långt fram och kolla på mina åldrande vänner när de väser fram ett budskap som är bra, men som går så fort så jag inte hinner höra.