jag låter med skuggteater som tröst

Jag jobbar med min röst i min aktiva loop. Har inte förställt den direkt utan hittills låter jag som jag gör. Det är nästan förnedrande att spendera tid med sina egna ljud. Just därför gör jag det. En människa som pratar så mycket som jag gör ska få smaka på sin egen medicin.

Som lärare blir min röst ett verktyg så vi får bli vänner. Jag har klippt isär meningar till ord som jag byter plats med, gör till enskilda ljud, spelar mig själv på synt.

Jag visualiserar mig skuggteater, troligtvis i rent terapeutiskt syfte, men hur skuggteater skulle se ut till mina ljud.

Känns som att jag alltid kommer tillbaka till Killen utan namn i Erlens Loes Naiv Super. Jag måster tillbaka för att komma framåt. Leka, meka, bygga lego och bulta på Brio Bultbrädan. Det har blivit lättare och mer tillgängligt sen jag fick barn såklart, jag har mer gadgets, men jag va jäkligt utrustad innan också.

Igår lekte vi backhoppare framför tv:n hela familjen, dock inte på eget initiativ, men det va kul. Det måste suga så oerhört i magen när man flyger på sina skidor, mer än när man som liten satt i baksätet på vår SAAB 96 och flög över guppet som kom mellan Nyköping och Nävekvarn. Det va lätt min barndoms bästa gupp.
Jag har inte riktigt koll på om det är morgonsamling idag, har för mig att det inte är så, och jag är för snorig för att chansa. Dricker Detox-te istället. Min kropp är verkligen en transithall för slaggprodukter. Vik hädan snor och e-ämnen, bort med alla spår av köttlim! Jag motar bort dom med ayurvediska teér och tänker på skuggteater, laddar för att gå en drabbning med ljudet av migsjälv.