Läste ett reportage om Doreen Månsson i GP:s Två Dagar. Hon sa något så fint om språkbruk, hon sa: "-jo, det är klart att jag anpassar mitt språk efter situationen. I en högtravande akademisk miljö blir jag genast tvärtom, eftersom syftet med ett sånt språkbruk ofta är att förminska andra."Det stod även om Gunilla Sandbergs utställning Playground Territory. Kul med spel i centrum. Memory, Schack.. Jag ska se den! Den visas på Mors Mössa t. o.m. 21 februari. Memory kommer alltid ligga mig varmt om hjärtat.
I ett försök att riktigt insupa kulturen denna lördag ilade vi till Stadsbiblioteket för lite sagostund kl 14. Målgruppen var människor i åldern 2-3 år. Min vingman är ju mitt emellan så vi satsade allt och va där en minut innan utsatt tid för biljetthämtning (30 minuter före föreställningens start). Då somnade han. Jag åkte hem och lekte med tändstickor istället. 
Tänkte mig att mina musikminnen var hållplatser i en Transitkarta, och att tändstickorna var linjen, rälsen... Det växte iväg ganska fort, dessutom saknade jag vinylkänslan. Men det va intressant att bygga se samband. Leka med tändstickor får mig att tänka på Running with scissors, en helt sjuk film som bör ses.
Tänk när tankarna släcks, när inte en tanke för en vidare mot en annan. En slags associationskoma. Där vill jag fan inte hamna. Fast i aum för alltid, trauma INTE transit!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar