القدس Jerusalem ירושלים

Nu är det tid, nu är den här...
Jerusalem av Elisabeth Ohlson Wallin

Jag är spänd på utställningen, men även på samtalen. På uppmärksamheten, och jag hoppas det blir bra. Vi behöver påverkar och skakas med kärlek. Retas med omtanke så vi vaknar. Det klarar långt ifrån alla, och det kan inte göras i en rondell. Det kan göras med ett kärleksbudskap och det är Elisabets Ohlson Wallin en mästare på att förmedla. Vi behöver kärlek som en motkraft till hatet som förtäckts med titeln fobi.

Sitter jag inte klistrad på en stol så sitter jag limmad framför bloggen: blogg.varldskulturmuseet.se

Programmet för utställningen:

Samtal:

Samtal: Troende och HBTQ-person - hur funkar det?

Torsdag 11 november kl 18
Ett samtal mellan kristna, muslimska och judiska HBTQ-personer, med avstamp i utställningen Jerusalems bilder. Medverkande:
Elisabeth Ohlson Wallin, utställningens skapare.
Lars Gårdfeldt, präst inom Svenska kyrkan.
Ardeshir Bibakabadi, föreningen Homan för HBTQ-personer med invandrarbakgrund.
Dina Avrahami, fil.dr. och etnicitetsforskare, Stockholms Universitet.
Moderator för samtalet: Berit Larsson, RFSL Göteborg.
Entré: 60 kronor inklusive inträde till Jerusalem.
Arr: RFSL.
Livesänds på blogg.varldskulturmuseet.se.

Samtal: Vart leder texten?
Torsdag 9 december kl 18

Med utgångspunkt i utställningen Jerusalem diskuterar sakkunniga i de abrahamitiska religionerna tro, text och tolkningsbredd. Torah, Bibeln och Koranen, innehåller alla textpartier som talar om straff, om förtryck av kvinnor och som fördömer homosexualitet. Hur ska man hantera det? Är inte fred, kärlek och barmhärtighet överordnade budskap i de tre skrifterna? Kan textpartierna avfärdas, eller tolkas i andra riktningar? Hur hämtar HBTQ-vänlig religiositet stöd i skrifterna? Medverkande:
Mohammad Fazlhashemi, professor i islamisk idéhistoria, Umeå Universitet.
Sebastian Selvén, bakgrund i rabbinska studier, studerar vid Amsterdams universitet.
Hans Leander, doktorand i religionsvetenskap på Göteborgs Universitet och präst
i Svenska kyrkan.
Moderator: Anna Lindman Barsk, programledare SVT.
Entré: 60 kronor.
Livesänds på blogg.varldskulturmuseet.se.

Samtal: Vad får vi? Vad bör vi?

Måndag 13 december kl 13
Vem ansvarar för yttrandefriheten i förhållande till makt, konstens roll och respekt? Vad av allt man får säga och avbilda bör man göra? Varför/varför inte? Är inte konstens roll att utmana gränser? Finns det en skillnad mellan moral och juridik? Bör man göra allt man har laglig rätt att göra? Medverkande:
Elisabeth Ohlson Wallin, konstnär och utställningens skapare.
Annica Karlsson Rixon, konstnär och doktorand i fotografisk gestaltning/tidigare
professor i fotografi, HFF Göteborgs Universitet.
Christian Munthe, professor i praktisk filosofi, Göteborgs Universitet.
Lise Bergh, jurist och generalsekreterare i Svenska Amnesty.
Moderator: Ulrika Knutson, journalist och ordförande i Publicistklubben.
Entré: 60 kronor.
Livesänds på blogg.varldskulturmuseet.se.

Samtal: Måste man välja sida?

Torsdag 16 december kl 18
Människor diskrimineras på grund av såväl kön och sexualitet som religion, etnicitet och hudfärg. Hur ska vi förstå och hantera det, utan att ställa grupper mot varandra?
Religionerna förutspåddes försvinna när världen blev modern. Det har inte hänt.
Religion och religiositet är fortfarande viktiga och starka i världen. Många menar att religionen bör vara en privatsak andra att det inte går att vara religiös bara i det privata. Relationen mellan religion och politik har fått ny aktualitet. Religioner har ofta varit fientligt inställda till homosexualitet. Ett samtal om postsekulära dilemman och intersektionalitet i en global värld ödesfrågor för Europa. Medverkande:
Tiina Rosenberg, professor i genusvetenskap, Lunds universitet.
Zafire Vrba, Queerinstitutet, Göteborg.
Klas Grinell, globaliseringsintendent, Världskulturmuseet.
Moderator: Per Wirtén, författare och skribent, tidigare chefredaktör för Arena.
Entré: 60 kronor.
Livesänds på blogg.varldskulturmuseet.se.

Filmer:

Film: The Bubble (2006) Drama

Söndag 14 november kl 13
Noam är en ung israelisk soldat. En dag när han arbetar träffar han Ashraf, som är palestinier. Tillfälligheter gör att de träffas igen och börjar umgås. Filmen följer en grupp vänner i Tel Aviv. Genom HBTQ-människors, arabers och israelers, mäns och kvinnors perspektiv berättas en annorlunda historia i en annorlunda stad i Mellanöstern. Engelsk text och tal. Längd: 114 min. Regi: Eytan Fox.
Entré: 60 kr för söndagens båda filmer, inklusive entré till Jerusalem.

Film: City of Borders (2009) Dokumentär

I hjärtat av Jerusalem finns nattklubben Shushan, där homosexuella från såväl Israel som Palestina har funnit en fristad. Vi möter några av klubbens besökare som berättar om kampen för värdighet och acceptans. City of Borders visar människor med olika nationaliteter, religioner och sexualitet, som traditionellt setts som fiender. De navigerar på ett minfält av politik, religion och diskriminering för att få leva och älska öppet.
Engelsk text. Längd: 66 min. Regi: Yun Suh.
Entré: 60 kr för söndagens båda filmer, inklusive entré till Jerusalem.

Film: For the Bible Tells Me So (2007) Dokumentär

Söndag 21 november kl 13
Med de heliga kristna texterna som utgångspunkt undersöks konflikter mellan homosexualitet och skrifterna i Bibeln. Med hjälp av personliga berättelser får vi en historisk och samtida inblick i problematiken kring politik, religion och sexualitet i USA idag.
Engelskt tal, otextad. Längd: 95 min. Regi: Daniel G Karslake.
Entré: 60 kr för söndagens båda filmer, inklusive entré till Jerusalem.

Film: Trembling Before G-d (2001) Dokumentär

Söndag 21 november kl 15
Personliga berättelser av ortodoxa judar om dilemman kring att vara homosexuell och samtidigt älska judendom och helighet. Trembling Before G-d handlar om tro, sexualitet, religiös fundamentalism och fördomar. Den visar en stor och varierande grupp av människor där en del är öppna med sin homosexualitet och andra inte. Bland annat får vi möta världens första öppet homosexuelle ortodoxa rabbin. Med ironi och humor, kärlek, kamp och debatt om en tusenårig gammal tradition berättas en historia om religiös identitet och tradition i en modern värld.
Engelsk text och tal. Längd: 95 min. Regi: Sandi Simcha Bukowski.
Entré: 60 kr för söndagens båda filmer, inklusive entré till Jerusalem.

Film: A Jihad for Love (2007) Dokumentär

Söndag 28 november kl 13
Filmad i tolv länder, undersöker A Jihad for Love det globala muslimska samhället och de mer eller mindre gömda liv HBTQ-människor tvingas leva. Med stöd i tolkningar av Koranen tar sig myndigheter rätten att bevaka, fängsla och förfölja homosexuella. För de som migrerar till Europa och västvärlden och antar en ny identitet som öppet homosexuell blir det kanske inte som de tänkt sig som en följd av terroristattackerna i New York, London och Madrid får de åter igen uppleva förföljelse och intensifierad bevakning. I A Jihad for Love får vi följa en kamp för att förena tro och identitet.
Engelsk text och tal. Längd: 81 min. Regi: Parvez Sharma.
Entré: 60 kr för söndagens båda filmer, inklusive entré till Jerusalem.

Film: Sämre än djur (2010) Dokumentär

Söndag 28 november kl 15
Sämre än djur är en dokumentär som handlar om hot, våld och flykt men också om kärlek, hopp och överlevnad. Sverige är ett av världens mest liberala länder för
HBTQ-människor. Homosexuella adopterar, gifter sig och vi har flera regnbågsfestivaler runt om i Sverige. I filmen får vi träffa Mohammad och Cherin och höra deras berättelser om att leva som homosexuella i en hederskultur, i en verklighet bortom Pride-Sverige.
Svensk text och tal. Regi: Oscar Hedin.
Entré: 60 kr för söndagens båda filmer, inklusive entré till Jerusalem.

Normkritik och queerpedagogik

Lärarutbildningen har stora brister på stora områden.
Enligt RFSL:s undersökning "En utmaning av heteronormen - lärares kunskapsbehov och ansvar inom områdena sexuell läggning och homofobi" anser endast 8% av lärarna anser att deras utbildning har förberett dem för att hantera frågor om sexuell läggning och homofobi, och endast 2% av lärarna får kompetensutveckling om sexuell läggning och homofobi.
Det är under all kritik!

Jag vill tipsa alla om Amnestyakademins utbildning Normkritik och Queerpedagogik.
Kostar 600 för lärare och 300 för studenter. Kursen i Göteborg är den 17 november mellan 13-17 och mer info och anmälan görs här!

Sophie i stan!!

Imorgon öppnar Hasselblad Center sin utställning med verk av Sophie Calle (som blev årets Hasselbladspristagare). Hurra för Göteborg, och hurra för Sophie!!
Jag tycker riktigt mycket om Sophie Calle, så mycket så jag måste dansa okoreograferat av glädje för att jag ska få se hennes alster. Hon berikar och inspirerar! Det är fint med människor som kan va så snyggt personliga.
Take care of yourself!!!

Trådkonst på sin spets

Såg Trådkonst på sin spets på Frölunda Kultushus.
Sevärd och smittsam.
Nu vill jag oxå knyppla!
De har workshop söndag 24 oktober och jag måste nog gå.
Jag känner tråden kalla!

Hear, hear Nour!

Jag aktar mig lite för Newsmill, men Nour satte ribban högt i sin artikel om könsmaktsordning i efterdebatten av filmen Tusen gånger starkare.

Läs artikeln!

Se filmen!

Låna boken!

håll undan dumtuta! kultur är inte underhållning!

På regeringens hemsida står att Lena Adelsohn Liljeroths ansvarsområden är:
Kultur
Medier
Idrott
Trossamfund
Begravningsverksamhet

För mig står det bortom allt tvivel att hon inte kan särskilja dessa åt alls. Hon gör en kombo.

Det sägs mig att Lena vill byta namn på kultur och kalla det för underhållning. Jag vet inte sanningshalten i det påståendet, men det är ändå tydligt att hon ser det så. Behöver jag ens gå in på vad som får anslag i dagens kultursverige (Göta Kanal 69, Vi hade i alla fall tur med vädret igen). Genom att allt ska vara lattjo och underhållning tar vi även bort all möjlighet till utövande av något annat än just svensk buskis.
Kultur är nämligen inte underhållning och om vi ser att vi har integrationsproblem idag, så går den inte över genom att sondmata alla med Åsa-Nisse. Vi behöver kultur, allas kultur, och mycket mer än den s.k underhållande inhemska kuk-turen.

Medier, det har redan gjorts om till underhållning, senaste skräckexemplet är valvakan. Hur kan man vara så korkad i karamellen att man inte fattar att förlorarna inte är partiledarna.
Det är ju vi som är och lever i demokratin Sverige. Ett tröstbord där man får välja en pocketbok eller lite choklad!! Till vem? För vem? Och från oss!
Och när ungdomar har kopulerat och sjungit utan själ i betal-tv står SVT med öppna armar och kastar dem På spåret.
På nyheterna skiter man i hur många som sköts och våldtogs under helgen, istället tar man in små pikanta inslag från En ding ding värld.
För vi måste ha så roligt hela tiden, så vi inte känner hur det svider i skinnet av den hårda högervinden med kraftig rasistisk frost.

Idrott.... det har hon sålt till Stenbeckskoncernen... eller Vasaloppet är väll kvar, det är ju så roligt och svenskt!

Trossamfund... det verkar hon tro är en prenumerationstjänst på underbyoxor. För med en regering som eldar under islamofobi och som ser konstruerad, kristen sed som något att eftersträva kan man inte tro på något annat än kalsonger.

Begravningsverksamhet - det kan hon, det klarar hon fint. Det är det hon gör med kulturen, medierna, idrotten och tron. När det kommer till döda kroppar finns det frysboxar. Så kan vi skjuta på begravningen tills det passar alla om sju veckor och ingen behöver ta ledigt från jobben de inte har på riktigt.

Så vad kan man göra i och med vårt samhälle, med en regering vars ministrar vill göra oss överflödiga och sysslolösa?
Vi måste ut och agera. Utåtagerat!
Mer kultur i det offentliga rummet, Okonstruerat i det fria.
Låt, syns och säg det ända in i det mediala.
Sparka boll och möts som korpar i spelet.
Tro om ni tror, och tro öppet. Vi vänjer oss.
Och begrav allt tvivel om framtiden. Vi förenas.
Mot det hårda, karga från höger. Över det skeva som får oss att känna oss främmande, tills ingen lämnas, som främling. Vi kan för vi har kultur, allas och mångfasetterad, och i den finns kampen, viljan och hjälpen. Där har vi trösten, glädjen och skräcken. Där har vi varandra, det fina, det utomparlamentariska.
Där tar vi fighten!

Och en hälsning till Lena, -Kultur är inte underhållning, kultur är liv!

Jag är demokratisk socialist

välj!

zoe leonard 1992.

Lek är liv

Barnen leker.

När de leker ekar livets egen låt i deras lekar.

Gäll och yster - eller dystert dov

ljuder den så länge den får lov.

Allt de tror och vet om verkligheten

gör de lek av. Det är märkligheten.

Vuxna tror att lek är tidsfördriv.

De har fel i detta. Lek är liv!!

Kajenn

dark-brown och forrest-green

Nu går vi all in för Specialpedagogiken. Kittade och klara med varsinn Kånken, dark-brown och forrest-green. Vi har aldrig haft Kånkar förut och det är verkligen fint för ryggen. Man blir nästan tom när den inte sitter på plats. Sanna blev glad när hon hittade ett fack på sidan som verkade forgivet för hennes flaska Kan Jang. Det fick mig att fnissa så jag nästan kissade på mig, vilket fick mig att tänka på vikten av att alltid ha servetter eller toapapper i Kånken.

Specialpedagogik

Terminstart.... tur att vi e två, tillsammans är man faktiskt mindre ensam.
Trots idogt tjat till kursansvariga kommer vi inte få vara i samma basgrupp "då man genom att välja någon väljer bort någon annan". Det låter ju fint och allt men jag har fan valt sanna mina ord, men jag har inte fullt än, har plats för fler människor utan att behöva lämna någon i klassrummet brevid.
..............meen, jag ska gå till skolan imorgon med positiv inställning och massa entusiasm inför dagens klapplekar...
.................♥

Arabiska mäns mobbade kroppar - inifrån

Nu är tredje dagen avklarad och det är en dag kvar. Känns bra. Det är ganska mycket att vara assistent åt en treåring som gör en fantastisk insats. Man glömmer ibland, att han verkligen är tre år, inte mer, inte mindre. Man får stå sitt kast när man istället för fotbollsmorsa blivit konstmorsa, och gullungarna är på dag tre så mutade så att det idag till och med ratades choklad.

Det va en bra recension i Expressens scenblogg idag, kul! Det är den värd, och mer därtill!

Arabiska mäns mobbade kroppar

Idag har vi repat inför föreställningarna som pågår torsdag till söndag.

Utan att avslöja innehållet så måste jag säga att det jag såg är så starkt, så berörande och så oerhört viktigt.

Jag är med i egenskap av förälder till Leonard som är aktivt deltagande i installationen. Jag hoppas att alla som har möjlighet går och ser den, för den är fantastisk!

Tiderna som gäller är torsdag till söndag 13-17, installationen håller på hela tiden. Se den!

Följande text är tagen från hemsidan:

En installation av Mellika Melouani Melani, Bengt Gomér och Daniel Andersson

Attentaten i USA den 11 september 2001 hotade hela västvärlden. Efter bara någon vecka invaderades Afghanistan av USA och ett drygt år senare invaderades även Irak. I juli 2005 placerade en grupp engelsmän sprängladdningar i Londons tunnelbana. Det som skiljde den senare händelsen från den första var att attentatsmännen inte kom utifrån, utan var europeiska medborgare. Man kunde inte längre tala om hotet från utländska terrorister utan började istället tala om ”home grown terrorists”. För att kunna identifiera potentiella terrorister skapade EU-kommissionen ett policydokument – radikaliseringsdokumentet – som innehöll riktlinjer för säkerhetspolis, socialtjänst, skola och polis i jakten på presumtiva terrorister.

Projektet utgår ifrån intervjuer samt några dokument som framställer unga muslimer som en internationell hotbild:

- EU-kommissionens dokument KOM (2005) 313 ”Rekrytering till terrorism:faktorer som bidrar till radikalisering med ökat våld” från september 2005.

- FBI, ”The radicalization process: from conversion to jihad” från maj 2006.

- Försvarshögskolans studie ”Hot mot demokrati och värdegrund”, författad av Magnus Ranstorp och Josefine Dos Santos, från januari 2009.

Smide – Kaj Primus
Produktionsassistent – Sarah Degerhammar
Producent – Maria Edwall
Teaterchef - Frida Röhl
Produktion – Teater Tribunalen

inskolning

Så va vi där tillslut, efter år i kö... men nu e vi mé på celestin freinet.

första inskolningsveckan på Bild och Forms förskola är till ända, och vi älskar´t!

på besök i christinas värld och gamla gravar

Jag kalasade till Tjörn med familjen på akvarell- och pilane-utflykt.

Andrew Wyeths alster var väl värda ett besök, inte bara för att han har ett fantastiskt sätt att skildra och måla i akvarell, utan även för historien och filmerna om syskonen Olson.

Det var en historieskildring som hade ett djup, och filmen gav tidslinjen en fortsättning framåt, bortanför tavlorna. Fint!

Pilane var magiskt. Vår historia som får samtida besök av såväl skulptur som besökare. Vi traskade runt länge och jag åt massa blåbär och lingon. Fint som snus med granatäppelsmak.

Det första jag gör när jag kommer till mina föräldrar är att läsa bygdens gratistidning Markbladet. Igår va inget undantag i det fallet. Däremot innehöll tidningen en fantastisk notis, det är inte lika pålitligt, oftast står det mest om handboll och klinkersrea. Nu stod det om gåtor som fått en lösning. Någonstans i min barndoms skogar har Mattias Gunnarsson och Oskar Brobers projekt cell tagit form och väckt avtryck i byn. Det känns riktigt fint! Det behövs där!

kulturkalasar

Nu börjar en kort men lång jobbsommar gå mot sitt slut. Jag är ganska trött i axlar och hjärta, men även berikad av en mängd märkliga och mänskliga möten. En trött och ganska uttråkad madonna av Oifver har tittat på mig på jobbet, hon är fin och human.

Nu tankar jag upp mig med kulturkalas och kärlek. Det är fint med kalas!

Igår hängde vi mest i Trädgårdsföreningen och åkte karusell, klättrade luftballong och åt glass. Blev lite imrovisationsopera och fina José Gonzales.

Idag tar vi oss vidare genom programpunkterna... ledig och kulturell, på väg mot ingenstans.

Tack Axel för 10 000 välbehövda kronor!

A of Arabias senaste nyhetsbrev för Konstnärsnämden

A of arabia öppnar en dörr i Damaskus - Nyhetsbreven för Konstnärsnämden

A of arabia - uncut (bloggen)

Pascale Marthine Tayou - Always all ways

På malmö konsthall t.o.m 22 augusti. Väl värt upplevelsen! Stort!

Utvärdering av 430 och 440

Hurra för Lene Hay! Fint att framtiden får henne som lärare!

Så till min utvärering... den har suttit långt inne. Så länge jag inte skrivit den så har jag kunnat klamra mig fast. Fast jag inser ju att jag inte behöver det. Jag vill, men jag klarar mig. Många klasskamrater är mina människor för livet, vi kommer ha tillgång till varandras tillgångar i framtiden. Det har fördjupats under den sista terminen. Vi har verkligen kommit till fasta med att uppmuntra varandra.

Det jag tar med mig som en värdefull smaragd från LBD är just det vackra i att använda verb istället för adjektiv. Det viktiga och fina är att vi målar (processar, producerar, gestaltar), inte att vi har varit duktiga och gjort en fin tavla.

Jag behöver inte känna att jag är duktig eller att jag har rätt, jag behöver utvecklas och lära mig. Det har jag gjort denna terminen, och de tre före den sista.

Jag behövde lära mig att utveckla, att tala i verb, att verbalisera det verkliga med att arbeta processbaserat. Det är jag bättre på nu.

Genom handledning istället för resultatredovisning har jag fått ta lärdom och nya synpunkter. "Learning by doing".

Jag har även uppskattat terminens mer strikta upplägg. Kursplanen är tydlig och det har matchats av lärarlaget. Man kan ställa krav på processbaserat lärande.

Blogga minst en gång i veckan. Ha med något på handledning. Kom på handledning. Handen på blodpumpen så har vi väll alla blivit medvetna om att det finns ett syfte med det. Det visar sig.

Sen är det fanstastiskt att det varit så organiskt med kursplan och studietakt. Vi har fått utgå från oss som individer i fråga av behov av handledning och tid, upplägg. Det är fantastiskt och näst intill omöjligt att hitta någon annanstans.

Tack för det Mattias, Nike och Katti! Ni ser verkligen till de individuella behoven!Så hur går jag vidare från fantastiska LBD och HDK för att svänga mig med förkortningar...
nästa två terminer framöver läser jag specialpedagogik tillsammans med finaste Sanna. Jag förlorade min drabbning med CSN så jag ska leta stipendier och söka privatlån under sommaren, men lösa kommer det gå att göra. Efter det väntar LAU 300 och då återvänder jag till Kristinelundsgatan, gunsten och äran för att göra examensarbete.

Rent gestaltningsmässigt så ska jag jobba vidare med Eva och Dotter av kunskap. Det finns mer att använda. Jag lärde mig att gilla resultatet denna gången. Innan har jag älskat mina processer men nu blev jag dessutom jättenöjd med mina resultat. Både med Did you bring your passport och Dotter av kunskap. Det känns dessutom bra att vara nöjd!

Som nytt projekt så skall jag tolka företeelsen och värdet i Människosonen. Jag är inte klar med kristendomen och kursplanen. Jag vill analysera det och gå in i rollen som Människdottern. Hur och vad som kommer ur det vet jag som tur är inte. Men jag vill se om det går att genomföra Jesus handlingar som kvinna, se hur det hade sett ut. Om fötterna som tvättades och kysstes var en dotters.

Det får gro lite först. Men jag är helt frälst på att fotografera så det kommer jag fortsätta med... och om ni ser någon som korsfäster sig med ett stativ framför sig typ på toppen av Bragebacken så är det inte ställt bortom allt tvivel att det är jag. Knowing by learning!

All kärlek till er alla!

Jag har som ambition att fortsätta blogga, jag saknar ju som bekant filter, och det kommer att läcka ut även här.

Tack för allt, det har varit värdefullt!

tack för en fin dag, en fin termin, en fin tid!

dotter av kunskap

så heter min gestaltning. Det satt långt inne. Nu är den ute och imorgon skrivs fotot ut på plottern. Ramen står i skulptursalen och väntar. Inte snirklig eller gammal, men orepig och i guld. På pedagogen får man inte hänga på väggen, det erbjuds fula anslagstavleskärmar. Det vill jag inte ha. Får låna ett staffli av Sofia.
Nu är det nära och nästan klart. På måndag hänger vi upp och på fredag är det snipp, snapp snut med rektortal och tårta.

Här kommer min korta text som skall vara med på pedagogen, den långa är allt man kan läsa här.

Enligt Bibeln döms Eva som konsekvens av att hon ätit av kunskapens träd. "Stor skall jag göra din möda när du är havande,med smärta skall du föda dina barn."
"Hon blev moder till alla som lever" och "människan blev som en av oss, med kunskap om gott och ont."
Genom vår historia och i vår samtid straffas kvinnan som en konsekvens av syndafallet.

Enligt LPO94 skall jag som lärare "förmedla och hos eleverna förankra de grundläggande
värden som vårt samhällsliv vilar på”. Dessa formuleras som:"Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män, samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta och förmedla.
I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individensfostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande."

Jag tycker inte att den kristna traditionen eller den västerländska humanismen förmedlar dessa värden.
Jag vänder mig mot att verka för en etik och tradition som särbehandlar kvinnor utifrån en fiktion som har som konsekvens att kunskapsinhämtande straffas.
Som kvinna, och dotter av kunskap vägrar jag att låta mig straffas, förminskas och kränkas.
Om Eva ses som moder till allt levande och anledning till att vi idag är upplysta och fria att inhämta kunskap ser jag det som hög tid att hon hyllas för sin gärning.

Fortfarande... den perfekta är utan glas, med oljemålning i, gärna för liten och helt omöjlig. Jag hade tänkt mig en snirklig ram i guld, men någon sådan för foto har jag inte hittat. Inglasat från second hand är inte rätt och rejält repigt, det jag har hittat hittills i alla fall.
Igår var jag nere i källaren på pedagogens A-hus och kollade på de vice männen. De har den klassiska fotoramen för fina personer, brun med en inre guldkant. Det kan också funka. Imorgon skall jag åka till Hisingen och plöja igenom andrahandsmarknaderna, Hornbach och IKEA. Vill inte ha repigt glas och tänker mig att jag kan köpa något nytt och måla i guld.
Imorgon skall vi träffa Peter för att planera och spika detaljer för utställningen. Känns kul. Hoppas det finns en krok i väggen någonstans. Det blir liksom inte lika bra med en skärm.
Ack, ve och underbara gestaltningsvåndor.

med sokrates som upplysning om konsekvens

"Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla
människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män, samt
solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta
och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltats av
kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens
fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande."
Ur LPO94

Jag vill inte förmedla denna vanföreställning om hur världen inte fungerar och på vilka värden människan skall förminskas.
Jag tänker inte göra det heller men jag behöver belysa konsekvensen av vår historias prägel av vår samtid.

I en tid då konsthallar stängs och röster tystas i det offentliga är det än mer viktigt att vi tar samtalen i skolan.

Jag vill belysa vikten av dessa konsekvenser med min gestaltning. Ett arbete som presenteras med en bild.
Med en bild, i en ram, utan tillbehör och tilltugg men med utrymme för tolknig. Min bild tar jag med mig ut i skolan och tänker använda för sokratiska samtal.
I klassrummet, om LPO 94, och historia, och konsekvens, och arvsynd och hela eländet. Som kan bli en evig tillgång om vi tar historian till oss, lär oss av konsekvensen, förlåter det förflutna och enas för framtiden.

separationsångest

så fin tid tillsammans med alla fina människor...så lite tid kvar.
känns som weaping willows spelar i bakgrunden... och lite jan malmsjö.

men....vänskap, specialpedagogik, fristående kurser och exjobb finns i framtiden. sen ska jag se till att ta mig plats som yrkesarbetande pedagog, jag väntar med spänd förväntan på masspensioneringen.
jag vill inta skolvärlden med en arsenal av nya förhållningssätt präglad av min tid tillsammans med er.
för processen in i framtiden!

Bara ett havreflarn sitter i skolan och bestämmer sig för att skriva ut prover hemma. Mitt huvud är som sur fil ibland. Hemma va fotopapprena slut, kartongen var tom och jag har ingen att skylla på. Skriva ut på papper blev mindre bra, eller helt enkelt dåligt.
Så det blir en lång bildblogg istället. Förlåt!
Här är vad jag jobbat fram hittills, nu behöver jag hjälp med att sålla, och sen ska jag bearbeta bilderna lite till.

En filmremsa som skall hängas upp på vägg och under tänkte jag mig en liten samling äpplen. Tre bilder i färg, fast ska det vara tre, eller är det jag som är symbolskadad och fast vid tre!?!
Jag tänker att man tar ett fall ibland, men hämtar upp sig igen. Tar till sig mer kunskap, blir upplyst. Uppståndelse...

Såhär tänker jag nu,

film, nä.

Det var viktigt för min gestaltning att gå igenom "äpplingen". Det gav mig en förförståelse som jag behövde för att gå vidare, men jag vill inte ha med film i min presentation. Syftet är att belysa konsekvenserna och visa på en uppståndelse, på att det finns en framtid med upplysta kvinnor som inte kastar något på varandra och som inte tar någon skit eller står passiva.

Ska eventuellt ha med bildrutor från filmen dock. Jag tänker på gamla stumfilmer, eller super 8. Jag tänker historia, jag vill förmedla historia med filmklippen.

Tyvärr är inte mina tankar och mina färdigheter synkade. Jag går igenom tutorials och försöker behärska det gigantiska photoshop på ett sätt jag inte gjort förut. Det är skillnad på att använda photoshop till att jobba med bilder byggt på vektorgrafik och foton.

Det är kul men det kommer en del ofiltrerat ur munnen på mig.

Filmrutorna är i dålig upplösning men det går att jobba med dem. Vet inte hur de kommer se ut när de printas dock. Jag jobbar på´t. Bilden ovan är en skiss, eller grund, eller idé. Skulle vilja ha bilderna i en lång remsa, som när man kollar på film från rulle, som att man har dragit ut en bit och satt upp, fast i större format. Som från en historielektion när jag gick i oldschool på 80- och 90-talet.

Sen ska jag ha ett eller flera färgfoton som skall vara ramade och tavliga och större.

Efterbilder som visar på vår överlevnad. På att vi står segrande efter den historiska striden OM vi väljer att ta fighten och vägrar huka oss.

om jag vore en hund i Sidney...

”Music For Dogs”
En ”high-frequency concert” designad för människans bästa vän.
Laurie Anderson och Lou Reed skall hålla en konsert för hundar under Vivid Live Festival i Sidney, enligt festivalens hemsida skall spelningen "förena djur och människa på ett sätt som aldrig tidigare har skådats, med ljud som endast djuren kan höra och förstå."
Följande står att läsa på GAFFA.se:

Paret har under de senaste 10 åren kunnat experimentera med sin terrier Lollabelle.

– Hon gillar mjuka ljud men de får gärna komma med något beat, har Anderson sagt till Sydney Morning Herald.

– Saker med röster och massor av komplicerade avancerade grejer. CHK-CHK-CHK-CHK-chk – såna saker, tillägger hon.

Hon deklarerar även att konserten inte kommer att bjuda på några omedelbara oljud eller skiftande förändringar.

– Vi vill inte att hundarna blir överexalterade, säger Anderson till Sydney Morning Herald.

lite religionshistoria och konsekvenser av syndafallet

Judendom, kristendom och islam har alla tre skapelseberättelsen gemensamt. De delar samma grundprincip: mannen och kvinnan har skapats av Gud. Deras syn på synden skiljer sig dock åt kraftigt. Det är säkert lite snopet för den som kastat sten utan att ha läst på att den religion inte lägger någon vikt på döma Eva är islam.

I Koranen återges skapelsen på flera ställen. I Koranen 7:19-23 står t.ex:
”(Till Adam sade Gud): ’Adam! Lev nu, du och din hustru, i denna lustgård och ät vad ni önskar (av dess frukter). Men kom inte nära detta träd! Annars kan ni råka i synd.’ Men genom listiga antydningar lät Djävulen dem förstå något som de hade varit omedvetna om, nämligen att de var nakna. Och han sade till dem: ’Er Herre har förbjudit er (att komma nära) detta träd just för att hindra er att bli änglar eller (sådana) väsen som lever för evigt.’ Och han svor och bedyrade för dem: ’Jag är er gode rådgivare (som vill er väl)!’ Så bedrog han dem med sitt listiga tal. Och när de hade smakat av trädets (frukt) blev de medvetna om sin nakenhet och försökte skyla sig med blad från lustgården som de fäste ihop. Men då kallade deras Herre på dem: ’Har Jag inte förbjudit er (att gå nära) detta träd och varnat er för att Djävulen är er svurna fiende?’ De svarade: ’Herre! Vi har gjort oss själva orätt. Om du inte ger oss Din förlåtelse och förbarmar Dig över oss är vi helt visst (för alltid) förlorade.’”

I Koranen läggs lika mycket skuld på Adam som på Eva. Ingenstans åläggs Eva havandeskapssmärtor som straff och hon beskrivs inte som fresterska eller förförereska. Enligt Koranen straffar Gud ingen för någonannans misstag och Gud förlät BÅDE Eva och Adam då de bad Gud om förlåtelse.

Följande står att läsa i bibeln och följs som sanning av judisk och kristen tradition:
Andra Mosebok 4-324. Gud förbjöd dem båda från att äta av det förbjudna trädets frukter. Ormen fick Eva att äta från det och Eva, i sin tur, fick Adam att äta med henne. När Gud tillrättavisade Adam, la denne all skuld på Eva, ”Kvinnan som du har gett mig till att vara med mig, hon gav mig av trädet, så att jag åt”. Följaktligen sa Gud till Eva:
”Jag skall låta dig utstå stor vedermöda, när du blir havande. Med smärta skall du föda dina barn. Men till din man skall din åtrå vara, och han skall råda över dig.”
Till Adam sa Han:
”Eftersom du lyssnade till din hustrus ord och åt av det träd om vilket jag hade befallt dig och sagt: ’Du skall inte äta av det’, därför må marken vara förbannad för din skull. Med vedermöda skall du nära dig av den i alla dina livsdagar.”

I Gamla och Nya testamenten återkommer kvinnan som syndare upprepade gånger, en konsekvens av arvssynden. "Skriftlärda" män har fortsatt referera till kvinnan som syndare och ond med hänvisning och referens till skapelseberättelsen.

Läs och gråt mina vänner:

” då fann jag något som var bittrare än döden: kvinnan, hon som själv är ett nät, och har ett hjärta som är en snara, och armar som är bojor. Den som behagar Gud kan undkomma henne, men syndaren blir hennes fånge. Se, detta fann jag, säger Predikaren, idet jag lade det ena till det andra för att komma till huvudsumman. Något ges, som min själ alltid sökt, men som jag inte har funnit; väl har jag funnit en man bland tusen, men en kvinna har jag inte funnit i hela hopen.”
Predikaren 7: 27-29

”Ingen ondska kommer ens i närheten av kvinnans ondska…Synden hade sin början hos en kvinna och tack vare henne måste vi alla dö.”
Ecclesiasticus 25:19, 24

”Till kvinnan gav Han nio förbannelser och döden: bördan av att blöda vid menstruation samt vid förlorandet av oskulden; bördan av graviditet; bördan av barnafödsel; bördan av att ta hand om barnen; hennes huvud är täckt som en sörjandes; hon tar hål i öronen som en som för alltid kommer att vara slav, eller som en slavflicka som tjänar sin husbonde; hon kan inte betros som vittne; och efter allt detta – döden.”
Leonard J. Swidler, Women in Judaism: the Status of Women in Formative Judaism (Metuchen, N.J: Scarecrow Press, 1976) sid. 115.

”Välsignad vare Gud, universums Konung, för att Du inte gjort mig till kvinna”.
”Ära åt Gud som inte skapat mig till hedning. Ära åt Gud som inte skapat mig till kvinna. Ära åt Gud som inte skapat mig dum.”
Judiskortodoxa böner

’’Kvinnan bör i stillhet låta sig undervisas och därvid helt underordna sig.
Däremot kan jag icke tillstädja en kvinna att själv uppträda såsom lärare, ej heller att råda över sin man; fastmer må hon leva i stillhet. Adam blev ju först skapad och sedan Eva.
Och Adam blev icke bedragen, men kvinnan blev svårt bedragen och förleddes till överträdelse.’’
Timoteus 2:11-14

‘’Vet ni inte att ni alla är en Eva? Guds dom i detta ert kön lever än i denna dag: skulden måste av nödvändighet leva vidare. Ni är Djävulens port: Ni är öppnaren av det förbjudna trädet: Ni är den första som övergav den gudomliga lagen: Ni är hon som övertalade honom som djävulen inte var tapper nog att attackera. Ni förstör så lätt Guds avbild, mannen. Det är er förtjänst att t.o.m. Guds Son måste dö.’’
St. Tertullian

’’Vad är det för skillnad om det är en fru eller en moder, det är fortfarande en Eva, förförerskan som vi måste vara medvetna om finns i varje kvinna....Jag misslyckas med att se vilken nytta kvinnan har för en man, om man bortser från funktionen att bära barnen.’’
Sankt Augustine

’’När det gäller den individuella naturen, så är kvinnan bristfällig och oäkta, då den aktiva kraften i den manliga säden leder åt en perfekt liknelse i det maskulina könet, medan produktionen av kvinnan kommer från en brist i den aktiva kraften eller från någon materiell opasslighet, eller t.o.m. av någon yttre påverkan.’’
Sankt Thomas Aguinas

’’Om de blir trötta eller t.o.m. dör, så gör det ingenting. Låt dem dö under barnafödsel, det är därför de är här.’’
Martin Luther

Källor,
Karen Armstrong ''The Gospel According to Woman''
Nancy van Vuuren ''The Subversion of Women as Practiced by Churches, Witch-Hunters, and Other Sexists''
Dr. Sherif Abdel Azeem "Myten & Verkligheten

Så vad vill jag säga med detta?
Helt enkelt är det som så att om vi tiger i församlingen kära systrar och bröder, då motsäger vi oss inte denna "sanning", och således lever det vidare. Vi bildas till lärare på Pedagogen. Ett nybygge rikt på hylllningar till manlig kunskap. Titta vad som hänger på väggarna och vad salarna av värde heter. Det är ont om systrar och kvinnlig visdom där, och då är det ändå nybyggt, men gammelgubbarna består. Upp på väggen kvinnor!!!
Åsa Vildblomma

frame me

Det var fint med handledning idag. Och sol. Och samtal till glass om hur det egentligen låg till med pål, anna, lars och masterstudenterna. Det är många teorier som cirkulerar och källor som aldrig sinar.
Konst utan syfte kan verka konstig på ett tomt sätt och således kan verket vara verkningslöst.

Jag jobbar vidare med mina foton, min film och mina bildrutor. Plockar ut frames och ser dem stilla, det tilltalar mig. Gillar mina bilder. Gillar att jag måste se mig tydligare som symbol när det står stilla. Jag är ovan vid att se mig på det viset, men det är högläge att se mig i vitögat nu, för som lärare syns jag, och då räcker det inte att bara kunna höras.
Gjorde ett snabbt utplock av bildrutor men jag är lite blind och mättad just nu.
Ska försöka att inte jobba vidare med bildmaterialet imorgon utan ta en dag att se processen utan produkter.

Ett utkast långt ifrån en slutprodukt. Vill bara förmedla en tanke/känsla under arbetets gång. Hörde Sarah Blaskos We won´t run på radio och tyckte att den passade bra till dagens känslor gällande min gestaltning. Har grovklippt en lång fil till kort utan finlir och passning. Bara en känsla.

Slutresultatet kommer inte vara en "musikvideo" eller innehålla några ljud som jag inte har lagt min egen hand på. Vet inte om det skall vara rörlig bild överhuvudtaget eller ljud. Stillbilder berättar på ett annat sätt. Kanske ska jag inte ha både stillbild och rörlig. Det vet jag inte än. Har en miljard timmar av redigering framför mig innan jag vet. Men jag är i rörelse, och det älskar jag att vara! Idag är en bra dag i gestaltningshimlen.

Stoppa polisens diskriminering mot Childstore

Text från gruppens sida på Facebook:

Childstore är en affär på Andra Långgatan som säljer cyklar och tillbehör. Det är så det står i hyreskontraktet med fastighetsägaren.

I dagens cykelsamhälle finns det en stor målgrupp som gärna vill förändra sin cykel ofta. Ibland oftare än vad plånboken tillåter. Detta tog Johan och gänget på Child store till sig då de kom på den briljanta idén att saluföra sprayburkar till en billig peng. Burkarna fanns i alla möJliga kulörer och för den som snabbt och billig ville uppdatera sin hoj blev lyckan total. Flera av stadens konstnärer samt stora design och reklambyråer har även kunnat vända sig till Child store för ett unikt färgsortiment.

Polisen och Hyresvärden har nu beslutat att dessa burkar inte längre skall få säljas i Johans butik. Detta trots att brandmyndigheten godkänt den lagerplats som Johan och hans vänner byggt speciellt för färgen.
"-Detta arbete skall ni vara stolta över grabbar" Yttrade en brandinspektör under det andra besöket myndigheten gjorde.

Polisen och hyresvärden har trots brandmyndighetens godkännande tvingat Johan att sluta med det som var en storsäljare i butiken med motiveringen att "alla som handlar här är klottrare".
Childstore har, eller förlåt, hade en stor skylt brevid burkarna som uppmanade köpare att endast använda färgen inom lagens ramar. Så klart. Childstore gillar nämligen inte lagbrott.

Är det ok att behandla småhandlare så här?

Varför vill den tidigare så snälla fastighetsägaren PLÖTSLIGT alliera sig med Polisen?
Finns det korruption på toppen kanske? Vi vet inte men man kan ju alltid undra.

Är du också av uppfattningen att POLISEN inte har rätt att tvinga någon att sluta sälja en laglig vara i sin butik utan vidare motivering?

Är du av uppfattningen att myndighetsförtryck mot "den lille mannen" inte är ok?

Tycker du att argument som "alla som handlar här är klottrare" passar bättre i sandlådan än på Polishögskolan?

Då är detta gruppen för dig.

Bjud gärna in dina vänner.

Kontaka någon av oss som är Admins om du på ett eller annat sätt kan hjälpa till i kampen mot myndighetsförtrycket.


One Love

Child store fansen Peter Johnsson & Viktor Byhr"

upplysningstid

Idag är jag mör i kroppen. Små sår i munnen efter att tänderna skurit in i läpparna, näsan vill inte vara med. Jag är öm i nacke och axlar och det känns som träningsvärk lite överallt. Men det syns i princip ingenting för ett ovetande öga. Inte för ett vetande heller. Lite rodnader och lite färgrester av köpeblod på händerna, men i övrigt har allt lagt sig under natten. Kroppen är fantastisk!!
Det har fått mig att tänka på hur jävla mycket stryk som ligger bakom kvinnan i solglasögons svullna ögonlock. Jag har varit medveten om min kropps gårdag varje sekund av idag, så hur känns det att vara kvinnan som fått stryk, som mosats av sin närstående?

Jag har varit en turist idag. Sett min kulturstad ur ömma ögon. Gått igenom stadens museér med kartor och broschyrer. Studerat konsten i relation till min ömma kropp och att med medvetenhet se. Att se och inte kunna välja att inte se.
Det är ju stor bonus att det är HBT-festival för utbudet är extra fantastiskt.

Jag talade med turister från jordens alla håll och kanter, blev medveten om att människor reser hit för att se vår stad, från andra sidan jorden och i storgrupp!!
Fick frågor om vad regnbågsflaggorna som var över hela staden symboliserade, en dam fnissade när jag sa att det var en festival, för hon hade mycket riktigt trott att det stod för gaypride, men hon undrade om denna stad alltid var i pride-mode, i Sidney som hon kom från hade de Mardi Gras en gång om året.
En man i 70-års åldern skrattade när jag berättade om HBT-festivalen och sa att han misstänkte det eftersom - every doorhandle said DRAG!, and that he thought that this would be a city not to bend over and collect coins from the ground without thinking about the consequenses before bending over.
Jag fnissade tokmassor åt honom. Jag har aldrig sett drag på dörrhandtagen som något annat än en instruktion som jag alltid gör fel på. Jag trycker alltid.
Nu ser jag det annorlunda, vi är ett HBT-folk men drag-dörrar! Heja Göteborg!

Så jag har spenderat dagen postäpplad och med öppna ögon i staden. Sen promenerade jag till Hisingen och utsatte mig för att gå över bro. Jag tycker att det är ganska otäckt med broar, men idag gick det bra. Nu ska jag ta mig an tio kilo äppelkross, eller det som är kvar. Mycket blev mos men delar av eländet ska jag koka kräm på.
Hållbar utveckling och det där ni vet!