torsdag 26 november 2009

det omedvetnas text

Jag fick i läxa att läsa filosofi. Mycket intressant och svårt. Alla de stora karlarna har sitt att säga, och jag fick tusen tankar som mullrar runt.

Bland andra har jag läst om René Descartes, mannen mest känd för sin filosofiska sats Cogito, ergo sum - Jag tänker, alltså finns jag. I denna sats såg han en säker kunskap, som inte kunde betvivlas. Det går inte att tvivla utan att tänka och inte att tänka utan att finnas till.
Descarte anser att det finns ett högsta väsen eftersom orsak måste innehålla lika mycket verklighet
som verkan och eftersom jag är ändlig och fullkomlig kan jag själv inte vara orsak till tanken
på ett oändligt och fullkomligt väsen (Jag som själv är ändlig och ofullkomlig kan inte ensam och på egen hand ha föreställt mig något som är oändligt och fullkomligt, tanken på ett sådant väsen
måste ha givits mig av just detta väsen. Verkan kan så att säga inte vara större än sin orsak
och det oändliga är ju större än det ändliga.)
Slutsats:
Gud finns och är orsak till tanken
(källa: http://www.filosofi.gotland.se/descarte.htm)


Descarte är intressant, men han gav mig inga svar, bara tusen tankar, och det är inte lite i och för sig. Jag tyckte mig känna igen Descarte när jag såg porträttet, och det va ju Frans Hals som gjort det, vilket kändes kul, som att stöta på en gammal bekant. Gamle Frans minsann!


Jag fortsätter fördjupa mig i tänkarnas tankar och mening, men hittade en arbetsväg i Paul Ricoeurs filosofiska argument.
Bild är för mig text, och mitt projekt är fullt av ord, text och skall bli bild. En visualisering.

När det gäller en text, menar Ricoeur, så finns det inte bara en värld bakom texten utan också en värld framför den. Med världen bakom texten menar han författaren och hans samtid. Med världen framför texten kommande läsningar och tolkningar. Texten är alltså inte bara ett uttryck för författarens intentioner och kan inte bara förklaras utifrån den livsvärld som den har framsprungit ur. Det läsande subjektet har aldrig själv ensamt nyckeln till texten utan är alltid bara delaktig i den kommunikationsgemenskap som just föreligger i världen framför texten. Ja, i förlängningen blir författaren bara själv en uttolkare bland alla andra av den text han lämnar ifrån sig. Författaren kan använda den konvention han använder sig av, nämligen språket, på ett nyskapande sätt, vilket är ett kännetecken för en stor författare, men han kan inte skriva helt utanför denna tradition, för då förstår ingen hans text, då upphör den att vara intersubjektiv, ja i förlängningen, så förstår han inte ens själv sin text, eftersom han tolkar världen genom det språk som han använder sig av.
(källa: http://www.filosofi.gotland.se/ricoeur.htm)

Alltså:
Världen bakom texten - andlighet, min frågeställning, jag, mina funderingar. Jag tänker att jag skall försöka mig på att måla det.
Texten - frågan, vad är andlighet, ordet.
Världen framför texten - den yttre texten, de 99:s tolkningar blir den yttre texten, som får vara framför det bakomliggande. Jag tänker att jag ska illustrera det med tyg och text, som en ram runt det inre och ordet.
Verktyg - memoryspelet blir ett verktyg för nya läsare att tolka och arbeta vidare med begreppet.

Begriper ni!?

1 kommentar:

Maria sa...

Hej Har också läst filosofi i veckan och fastnade för Martin Buber. Väldigt intressant.
Jag blir dock väldigt kritisk när jag läser filosofi det är en person som har tänkt något. Filosofens tankar behöver inte vara bra bara för han har fått sin tankar publicerade. Alla som tycker och tänker som filosofen kan tänka helt galet men det kan också var genialiskt. Det är det här som är jobbigt jag måste tänka tio gånger om varje påstånde, är det så eller är det inte så?
Tycker om ditt projekt. Hur går det med de 99 svaren?