Slutfas, och ångesten sitter som imma på datorskärmen. Tänk om jag kunde ta lättare på saker, fast då vore det inte lika spännande och skulle riskera att bli platt. Jag drabbas alltid av prestationsångest särskillt när det nästan är klart. Inte för att det ska vara fult, utan att syftet ska vara oklart, att det ska verka oigenomtänkt. Men det är inte onsdag än.... jag har tid kvar...
1 kommentar:
Visst är det härligt med denna ständiga ångest dagarna innan slutet. Jag håller med att man vill försöka förklara sig tydligt samtidigt som man har 47 ingångar i sitt projekt. Vi får hjälpas åt på onsdag så tror jag man kan finslipa till den stora avlutningen.
Skicka en kommentar