vildblomma i process

Den fjärde insikten:
Kampen om makten - Alltför ofta avskär vi människor oss från den större källan till denna energi (se tredje insikten) och blir svaga och otrygga. För att öka vår personliga energi försöker vi då manipulera eller tvinga andra att ägna oss sin uppmärksamhet, ge oss av sin energi. Den som med framgång dominerar andra känner sig starkare, men de andra känner sig i sin tur svagare och kämpar ofta emot. Konkurrensen om den begränsade mänskliga energin är roten och upphovet till alla mänskliga konflikter.


Den femte insikten:
Mystikernas budskap - Otryggheten och våldet upphör när vi får kontakt med den gudomliga energin inom oss, ett tillstånd som beskrivits av mystiker av alla bekännelser. Tillståndet utmärks av en känsla av lätthet - lycksalighet - och en varaktig känsla av kärlek. Om dessa karakteristika finns är kontakten äkta, annars inte.


Den sjätte insikten:
Uppgörelsen med det förflutna - Ju tätare kontakt vi har med den inre energin, desto mera medvetna är vi om de tillfällen då vi förlorar den, vilket oftast inträffar under perioder av stress. Då kan vi också se hur vi själva bär oss åt för att stjäla energi från andra. När vi väl har blivit medvetna om hur vi manipulerar andra kommer kontakten att bli mer kontinuerlig och då kan vi upptäcka vår egen utvecklingsstig i livet och vår andliga uppgift, vårt personliga bidrag till världen.


Min gestaltningsprocess är mycket inklusiv nu. Jag är uppkopplad och länkad till platsen, insikterna, omgivningen och sammanträffandena. Mycket talar till mig och min process, jag ser budskap och samband. På Bengts seminarium i måndags blev jag träffad av det aktuella i klippet med Pattie Maes och hennes arbete med SixthSense. Det hon strävar efter i sin teknologiska framtidsvision ser jag som möjligt i ett nerkopplat sätt att se på vår omgivning. Jag är i stort intresserad av den elektroniska utvecklingen, men vill även värna om vår egen förmåga att vara intonade med vår mentala förmåga.
Ove Sernhede talade om förorter i utanförskap, och jag avundas tillhörigheten som finns i utanförskapet. Jag vill göra min plats mer sluten, så att ingen kan ses utan att mötas. Även om man inte talar skall man interagera på min plats, om än bara genom att se varandra ta plats. Jag vill möta människan, hunden och skatan. Inte nödvändigtvis störa, men jag är trött på anonymiteten och avhållsamheten som jag upplever i Linnéstan.

Min plats går att gå in i via tre entréer, två trappor som går ner i min trädgård, och en större öppning med två bommar. Jag måste bomma för bommöppningen så att man inte kan komma in för enkelt. Det skall kännas att man gör entré. Man skall gå in i en medvetenhet.

Det är en intressant gestaltningsuppgift dels ger mig möjlighet att jobba med något jag väljer att intressera mig för, det är även i högsta grad aktuellt att jobba med mina egna, och teknikens begränsningar då jag som framtida lärare kommer stå i begränsningar, både mina, arbetsplatsens och de eleverna sätter på sig själva. Och ur de måste jag hitta möjligheterna att inte begränsas eller låta någon begränsa sig. Det är även ett privilegium att få ta del av basgruppens tankar och processer.