Jag har halsfluss, den sköljde över mig som en mindre flodvåg och täppte igen halsen. Nu har jag ätit penicillin sen imorse så nu kan jag svälja saliv i alla fall. Min syster med familj återvände till Kashmir idag efter en längre tid i Sverige. Jag känner mig ensam och lämnad, men jag förlikar mig med att hennes liv är någon annanstans, det gör jag alltid, och nu finns ju Skype och sådär. Vill inte att Leonard ska glömma sina fina kusiner.
Leonard har jobbstrejkat lite, jag inledde arbetsveckan med glassmuta och barnens zoo. Där såg vi en sårig gris (har jag svininfluensan!?!) och en amerikansk familj som hade barnet i koppel. Den va klädd i rosa prinsesskläder och hatt. Sen slogs påfåglarna och då skrattade Leonard så mycket så vi glömde det stackars barnet för en stund. Hemma igen skulle vi ta kort till ett självporträtt jag ville göra i Klimtstil. Det ville inte Leonard, inte alls. Hal ålade sig som en orm och jag fick ha mutor i handen, men icke och aldrig. Tillslut fick vi till ett kort som är galet, och det porträtterar väll detta arbete ganska bra. Det är galet att samarbeta med en 20 månader gammal kalaskille som kletar färg överallt. Varje målarpass tar timmar. Först ställa iordning, invänta "skaparandan", måla tills da vinci tröttnar, sen bada (minst en timma) och sen skura intorkad färg från 110 kvm.
Det känns bra att det är en utmaning. Hade varit jobbigt som fan om det blivit enkelt. Idag har jag flussat runt i kalasbrallor och spottat. Leonard har inte velat måla på duk, mest kört kritmålningar på golvet. På eftermiddagen hittade han en bläckpenna och målade lakanen, sig, mig och min huvudkudde (jag försökte smygvila).
Arbetet fortsätter alltså.... funderar på en tur till Orust i slutet av veckan och måla i naturen. Sen kommer väll alla skator, kopparsnokar och fästingar vara inkletade i vattenfärg, men det får de ta, Leonard gör inte skillnad på levande eller död materia när han skapar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar