"we have fear in the livingroom with candels and balls"

Interkulturgran



Värmländskpyntgran



Pytteplastgran
'

Strutgran

Konsollkärlek

Ingen som har tagit sig an World of Warcraft kan säga att det är dumma ungar som sitter och häckar framför datorn. Jag vill snarare påstå att det handlar om en generation helt fenomenala mångsysslare, för det tar fan andan ur mig att spela.
Jag har tusen uppdrag, de flesta fattar jag ingenting av, jag vet inte vart jag ska, vart jag är, vem jag är eller varför. Jag slaktar skorpioner, plockar kaktusäpplen, går i nästrid med vildsvin, springer med meddelanden och är helt slut.


Mitt första spel var Jungle Adventure Woodman, det håller än och jag behöver inte riskera att komma bort någonstans. Jag fick det i julklapp på tidiga 80-talet. Min syster fick Donkey Kong med dubbelskärm. Vi satt som ljus i bilen och spelade alla 40 milen från mormor när vi skulle hem i mellandagarna.
Jag vågar inte svära på att jag blivit smartare eller med stresstålig av Woodman, men rackarns vad high tech jag kände mig!

Sen kom Super Mario in i mitt liv, en livslång romans. Konsollkärlek.
Som yngst av tre, så var jag även sista barnet att flytta ur huset. Jag var 16 år och hade spenderat sommaren med kompisar och ett 8-bitars och ett Supernintendo. Sista kvällen hemma hos föräldrarna hade jag inga större (mindre) planer än att låta rörmokarna nita svampar, och min käre far, lite sentimental som man blir när lillan ska flytta, ville att jag skulle sitta i vardagsrummet på deras våning och spela. Vanligtvis var alla produkter av märket Nintendo förpassade till källarplanet där jag hade mitt rum, och mitt tv-rum. Men denna sista kväll sket pappa i Sportnytt, och satt blank i ögonen i den blå hörnsoffan och tittade när jag spelade Super Mario, timma efter timma.

Jag kommer försöka att alltid visa vördnad för spelandet, även om jag inte förstår det. Själv behöver jag en konsoll och nån färglad figur för att behålla intresset. Jag vill ha få valmöjligheter, och om mina liv tar slut vill jag få möjligheten att börja om från banans början eller från en save mitt i. Inga konstigheter, inga gåtor, ingen Lara Croft, inga zombies och inget Grand theft auto.

Vad har jag således lärt mig av veckans uppdrag, bortsett från att slakta kräk med en trästav?

Jag har utforskat chattosfären, och lärt mig språket. Jag kommer nog använda mig av det minimalt, men det är trevligt att förstå vad folk menar. Och eftersom eleverna jag träffar när jag jobbar sitter med MSN på mobilerna och dissar vokaler så är det nog av största värde att jag kan deras ordlista. Nu får jag bara se till att minnas vad jag lärt mig, och se till att lära mig mer.

World of Warcraft, jag ligger nog inte i riskzonen för att bli en missbrukare, jag kommer nog spela mina tio dagar, mer eller mindre, men sen är jag nöjd. Har ett ospelat Ratchet & Clank som lockar mer än vad mitt troll med betar någonsin kommer att göra. Men jag förstår lite mer av själva hypen. Jag har kompisar som har varit på snowboardsemester i Åre med sina engelska WoW-polare. Dom bokade resan innan dom ens mött, för dom kände ju varandra genom spelet.
Jag har inte skaffat mig vänner för livet under veckan, men jag ska inte fnissa åt att andra träffas på sätt som är nya för mig.
För att bli den dialogiska läraren jag vill vara, så är det nödvändigt att jag har bättre koll på de former för umgänge som råder. Jag skulle önska att det hette nåt annat än lärare. Det ligger så mycket gammal skit i det ordet på något sätt. Fast namnbyten brukar inte göra den stora skillnaden ändå. I äldrevården torkar man skit och diskar disk oavsett om man kallas vårdbiträde, hemtjänstassistent eller hemvårdare och som lärare snackar man skit oavsett om man kallas utbildare, pedagog eller fröken, LR?

GÖTEBORGS-POSTEN TORSDAGEN 18 DECEMBER

sidan 18;
Lärare får utbildning om data- och tv-spel.
Okunskapen om data- och tv-spel är stor i skolan. Nu startar projektet Spelrum, en serie föreläsningar över Sverige i syfte att utbilda lärare i spel. Intresset är stort. -Vi har blivit nedringda, säger initiativtagaren Lisa Lindell..().

YGTBK!!

Häftklammrad

Nu är jag hemma igen efter ett intensivt ett och ett halvt dygn på hospitalet.
Jag spelade WoW på natten hemma innan det var dax att ge mig av till sjukhuset. Där fick jag hoppa i operationssärken bestående av skjorta öppen bak och lårhöga strumpor. Sen fick jag två gram panodil och "en liten rackare som gör att du inte bryr dig".
Rackarn, och sviterna av mitt tragglande med mitt Wow-troll gjorde att jag somnade och vaknade när det var dax att åka in på operation. Det är nåt i den där masken man får över ansiktet som luktar gott. fast ändå illa. Och somnar gör jag alltid innan dom har räknat klart.

Gårdagen sov jag och kved mest. Jag är innerligt glad att det finns morfin för jäklar vad ont det gör efteråt. Det va en Laparoskopisk operation men det känns det med. När jag kom tillbaka till avdelningen fick jag eget rum med TV, en lyx jag aldrig haft förut. Så där har jag spenderat dygnet tills jag kom hem idag. Har sex hål i magen som är ihophäftade. En av läkarna som opererade kom i förmiddags och va så nöjd med resultatet. De hade hittat flera hål i buken som de sytt ihop samt tagit bort gallblåsan som va full med pepparkornstora stenar.

Det är fantastiskt att man kan få åka hem ett dygn senare. Helt underbart. Så nu ligger jag uppstaplad i soffan med dator i knät och katt vid fötterna. Killarna sover eftermiddag och morfintabletterna verkar för fullt.
Ah, du ljuva välfärdssamhälle!!

Nog om detta och över till World of Warcraft. Fy för den lesjuka vad svårmanövrerat det är att spela på datorn. Jag som är en hängiven plattformsspelare och tycker att en långhelg med Crash Bandicoot

på PS2 slår vilken weekendresa som helst blev helt paralyserad av att sitta med piltangenter och jaga vildsvin med mitt magiska troll.


Jag blir nog inget hängivet fan direkt. Jag tycker att Zelda är nog komplicerat med uppdrag och springmaraton, detta är överkurs för mig.. Men jag ska inte ge mig utan ska på´t igen ikväll.

Jag har kommit på vad mitt nästa uppdrag ska bli... ofta får jag meddelanden via sms eller mail som jag inte förstår. Det är nåt slags chat/msn-språk som jag verkligen inte behärskar, men förstår att jag måste förstå för att ha en chans att hänga med mina framtida elever. Så, jag ska lära mig chatska. Jag gillar inte MSN och chatter, blir störd när jag sitter och jobbar med nåt och så plingar det till med jämna mellanrum och så skriver nån nåt oläsligt om lol, brb och konstiga symboler.
Ack, ve vad jag åldras....

WoW

Så, nu jäklar är jag på väg.... 10 dagars free trial. Efter massa uppgiftslämnande som jag hade velat vara utan, så får jag tillslut ladda ner programmet och börja.

Det är dax, och jag entrar

"Into the night I search out I search out your love"

Nu har jag nattat mitt hjärtats fröjd och glädje och ska ge mig ut på nattvandring i cyberspace.
Vad ska jag ta mig an?



Innan jag sticker vill jag bara stanna upp ett ögonblick och reflektera över dagens frukostmöte. Examensstudenterna höll i dagens upplägg, och dom inledde med att visa Gerda Gök, en helt sjuk animerad film. Filmen var hämtad från 25 pärlor - Animerade filmer för folk med humor.
Efter det redovisade Maja Sjöström sitt exjobb Små digitala tillfällen som var jäkligt intressant!
Dels för att det är så intressant, och dels för att hon hade bra tips inför vårt grupparbete i gestaltning. Jag ska genast ladda ner Monkeyjam!

Men så till veckans uppgift _digital miljö.
Jag ska under veckan interagera i minst två digitala miljöer. Jag är ju en FACEBOOKER by choice, och spenderar gärna dötid där, spelandes Betapet och kollar på kort och grejer.
...så, jag ska leta mig till nått som är långt ifrån den digitala verkligheten.
Jag vill inte ge mig in i nått forum och agera under alter ego, dels för att jag inte vill göra en Günter Wallraff och snoka i andras allvar, och dels för att jag inte vill tappa bort mig i att lägga fokus på att gå in i en roll som tar nyfikenheten från uppgiften.

Så vad är jag då genuint ointresserad av men bör veta för framtida bruk.....
.... nattens uppdrag får nog bli World of Warcraft. Det är jag verkligen helt nollad på.

Så...."Into the night I search out I search out your love"....

KONSTnärligt mästerverk

Tyvärr hörde jag inte riktigt vad som sades bara, men jag ska se om den med text vid tillfälle. Och vad hände med frukosten..hallå!!! Om man går upp apatidigt och tittar på Teletubbies, och drömmer om en frukostmacka men håller sig för att man ska äta på skolan om några timmar, och sen kommer till skolan och det inte ens finns plastmuggar och tepåsar, då är det knivigt.

Och varför kan man inte handla med kort i fiket. Måndagens morgonmöte hade varit så jävla bra om det:
Hade funnits frukost!!
Och te!!
Och text på filmen.

I övrigt var det ett briljant uppslag till en ny vecka.

Overload

Mitt i all hets så missade jag att slutföra min blogg för vecka 47. Ibland blir det kortslutning helt enkelt.
Jag sammanfattar...:
Måndagens filmer var skit bra och jag har blivit ett fan av Wholphin. Eftersom jag jobbar extra i vikariepool är det suveränt att ha nån kortare film i bakfickan. Och efter Eva Dahlgrens gripande tal i riksdagen idag så vet ingen jävel om man kommer kunna ta del av film på internet så länge till. Såvida man inte prenumererar på ett magasin såklart, och då tycker jag att Wholphin verkar vara ett solklart val.

Tisdagens föreläsning om Interkulturell undervisning och pedagogik är nog en av de föreläsningar som tilltalat mig bäst. Jag ska verkligen se till att ALDRIG objektifiera elever!!!
På eftermiddagen hade vi ett oplanerat besök av Fredrik Gunve, det var inspirerande och jag skulle gärna gå på en av hans workshops!!

Fredagens föreläsning missade jag dessvärre... men jag hoppas att det inte har för stor inverkan på min framtid som lärare.

Nu ska jag snart bita i det sura äpplet och ta itu med mina kompletteringsuppgifter på min hemtenta i svenska. Surt som citron.
Sen ska jag passa på att jobba lite med skissboken också, eller själva boken är ju inlämnad, men skissat har jag gjort lite här och var, och allt är i ljuvlig oreda, så jag får klistra in när jag återförenas med den.

Dubbelspel

Jag har suttit och tokskrivit på ett arbete i min andra kurs, mitt andra ämne, Svenska som andraspråk, och attans vad gårdagens föreläsning om Interkulturell pedagogik kom väl till pass. Överhuvudtaget så går mina två ämnen hand i hand nu, och jag kör som en dubbelagent.
Försöker att ligga ett steg före oxå, för rätt som det är så försvinner jag in i sjukhusvärlden en sväng igen. Ska på inskrivningssamtal imorgon och sen ska jag vara redo att komma till operation när de ringer,,,,,snart hoppas jag så det blir gjort. Det är ju ingen stor grej, men jag har svårt att se att jag skulle kunna vara uppkopplad och sitta med skolarbeten som har deadline.
Gårdagen va fantastiskt bra.
Nyttigt för samtiden och framtiden.
Nu ska jag hoppa vidare till mitt essäskrivande, har pressat ur mig en skiss oxå så jag bör kunna sova gott senare...

Are You the Favorite Person of Anybody?

Det är en jävligt svårt fråga i nuläget.... förut skulle jag säga -självklart! Jag skulle utan tvekan våga vara säker på att jag va min significant others favorit person.
Men nu har vi fått barn, så jag har lätt halkat ner till andraplats. Och jag har puttat ner min partner ett rejält steg också. Det är lååångt mellan första och andra plats måste jag ärligt tillstå.
Men är jag min sons favorit. Och vågar jag vilja vara det i mitt jämnlika liv?!?
Jo, ofta är jag nog hans favoritperson.

Nu vaknade min favoritperson... så jag fortsätter sen!

Sappikivet

Denna veckan lär jag mig om smärta och har dragit lärdom av att dela sal 5 på avdelning 40 med tre andra patienter. Nu är jag hemma igen i väntan på operation (som kan dröja men jag har en hel arsenal med droger i beredskap om en ny attack kommer).
Jag har en liten hemövning i Bilddidaktik också, och av den lär jag mig om Bilddidaktikens avgränsningsproblem och vägval.

Bra att tänka på:
Om man ligger på sjukhus,
- se till att få dit en dator med massa film på, och hörlurar
- fixa öronproppar, gamla tanter snarkar högt och pratar mycket, en del fiser också
- handsprit, handsprit, handsprit
- njut av den urtvättade bommulskollektionen som lånas ut
- om den omtänksamma människan som skickat med en väska med kläder glömmer packa ner jacka, gå fort till spårvagnen.
Jag gjorde ett fashionstatement av att åka hem i bruna strumpbyxor, trekvartsbyxor, träskor, randig mammatröja och adidasjacka i tunnare WCT.
OBS!!Jag är inte gravid, det va 16 månader sedan.

Det är sjukt skönt att vara hemma igen!!

l'orchester de le chien andalou

Så va HDK-veckan över, och som rektorn sa på måndagstalet: "Opportunities araise from the unexpected", och lite så blev det faktiskt. Det som kändes som en stor orolig varböld hade utvecklats till ett mästerverk på fredagen.
Min lärdom, never give up!
Att ta med mig ut i arbetslivet, never give up! Samt att låta missnöjet gro, för att sen bli produktionskraft.
Veckan va inte kul hela tiden, men jävligt nyttig och skitkul när den va skitkul!!

Yes!!! The Yes Men

Halvsov mig igenom nyhetsmorgon men blev spikpigg och glad av nyheten att the Yes Men delat ut 1.2 miljoner egentryckta upplagor av The New York Times.

War is over, if you want it
War is over now

Un Chien Andalou

Veckan inleddes av att vi köade in i aulan. På vägen märktes vi som boskap fast med färg. Jag fick en röd kludd i pannan som jag lyckades smeta ut över mitt högra öronbryn per omgående.

Efter ett inledningstal på engelska fick vi veta vart vi skulle vara beroende på vilken färg vi fått i pannan. Röd grupp skulle ses bakom toaletterna, a.k.a Bild och Forms klassrum.
I rummet bakom toan fick vi veta att vi, alltså team red, är orkestergruppen, som skall tonsätta
Un chien andalou från 1929 (Luis Buñuel).

Vi va en miljard i gruppen och delades in i åtta grupper som blev sju. För mig har veckan hittills handlat om samarbete och velighet. Men det är kul, fast ostrukturerat på ett sätt som provocerar mig. Så det är troligtvis skitnyttigt och framförallt är det kul att jaga familjen med mikrofon och ha jamsessions i vardagsrummet. Det va kul att damma av Soundforge och Drumstation.

Efter mera möten och mer förvirring är vi nu indelade i nya grupper som arbetar mer inriktat. Jag är med i Technicsamlinggroup och säger hurra till att jag har pratat svajjig engelska i timmar.

Filmtips!! Music for one apartment and six drummers

Asfaltshjärta

Nu är min hemliga tid över och det är back to School.
Har ägnat helgen åt hemtenta i Svenska som andraspråk, delkurs ett. Skriver om Sokratiska samtal... allt hänger ihop.

Har äntligen fått tag i köansvarig på Bild och Formskolan...plats nummer tio, men med ett litet hopp om höstplats ändå, ifall de får anslag till att utöka verksamheten med en avdelning till.

Nästa vecka känns oviss. HDK-dagar, vad fan innebär det? Hur mycket innebär det? När ska jag boka barnvakt till?
Har dessutom obligatorisk föreläsningsdag i Växjö på fredag så det krockar...

Jag älskar att lussekatterna och julmusten har hittat tillbaka till min hörnbutik i huset.
Älskar alla kära återseenden. Imorgon ska vi åka och köpa ett nytt seende i form av en DVD för min lilla prins har petat i den gamla lite väl många limpmackor och pixiböcker så den har dött teknikdöden.

Σωκράτης

Veckan bjöd på möjlighet till introduktion i Sokratiska samtal, och jag är helt såld. Vilket verktyg!! Jag hoppas att jag lär mig behärska tekniken för användningsområdena är för många för att jag ska kunna vara utan kunskapen.
Som blivande lärare i Bild och Svenska som andraspråk så är det ett lysande sätt att arbeta.
Vi pratade några i klassen om att starta en Bok/Filmcirkel och använda Sokratiska samtal som efterdialog. Det känns kul och spännande.

På Arrak finns ett verktyg för anagram, på mitt namn finns endast ett som består av två ord: mobila våldsam

Våldsam är jag inte, men våldsamt trött på att jag blivit av med jacka, mobil och plånbok. Jag avundas värmen som tjuven känner i min vindtäta, stora Cheap Monday-jacka och alla fina kort på Leonard i min lila telefon med rosa detaljer.

Men jag är i alla fall garanterat lyckligare än tjuven.

Der Lauf Der Dinge

Charlotte och Ankan

Jag köar väldigt aktivt för en plats åt Leonard till Freinetskolan Bild och Forms förskola, och skola med för den delen, men det ligger ju längre fram. Nu skäms jag dock lite för att ringa skolan då jag känner att jag har mailbombat dom lite mycket (UTAN ATT FÅ SVAR). Jag vill veta vart i kön vi är, finns det hopp??
När jag ringde för att bekräfta att vi vill ha kvar vår plats i kön (skall göras varje oktober och januari) så blev jag hänvisad att återkomma om två veckor för då hade de bättre koll på köordningen. Jag har inte pallat återkomma än, tre och en halv vecka senare, telefoskräcken bet tag i mig.

Idag blev jag dock väckt ur min telekoma då vi såg den fantastiska filmen om Freinet, med ett underbart inslag av Ankan. Ah.....detta andrum i tillvaron.

Imorgon ringer jag... det är ett löfte!

Salvation

Och när jag minst anade det så dök Jesus, alternativt en musketör, upp i den stekta kycklingkorven. Det var ett kärt besök.

Moon Is the Sun's Dream

...och på fritiden spelar vi keyboard.

Dockskåp

Det va dax.... det hade stått så många långa år i förråd och vindsutrymmen att det inte gick att låta det damma igen längre.
Mitt dockskåp från tidigt 80-tal.

Jag och minimannen rev fram det, dammade av det och inventerade. Av någon anledning fanns det ingen kärnfamilj i skokartongen. Kanske har jag aldrig haft någon, jag minns inte, men det känns bra. En mamma och en son hittade jag.


På väggen i vardagsrummet hängde en miniatyrbild av Kungen och Silvia. Så fina, så glada!


.

Undercover

Då innehållet i min dagliga verksamhet förblir osagt, så säger jag härmed inget om den.

♥ Лев Семёнович Выготский

Självporträtt...

identiskt?



Mitt icekföreställande självporträtt blev en grön form. Jag älskar färgen grön, och jag känner mig "grön" inför massa nya saker och situationer.
Jag valde sen att sätta mitt självporträtt inför situationer - sluta vara föräldraledig, bli student, få en vardag, skaffa rutin.
Den gröna formen blev en döskalle, för jag känner mig lite som en dönick. Jag hade gärna förstärkt min bild med en falukorv, för det är där jag landar.
Jag är en korv och makaron-morsa, som stressar och njuter av livet. Jag har bestämt mig för att inte falla ner i avgrunden och köpa pulvermos och mamma scan. Mat ska fan inte lukta skit! Men jag kan heller inte laga kallops varje dag. Jag är en korvkompsomiss.
Jag hade önskat att jag bara sov lite då och då, för jag hinner inte allt kul, men jag tänker att om jag njuter av det jag hinner så får jag i alla fall inte tråkigt, för det hinner jag fan inte med!!

Skräp blir konst blir brevlåda

Bakom den fantastiska kaninen gjorde jag ett stålfynd!! En nätkorg med hål för skruvar, precis en sån som jag har letat efter!!! Tusen tack M!
Nu kan mina glassiga magasin och min GP landa tryggt i min pimpade korg och slipper få hjulspår över sig när jag kommer in med vagnen.

Efter fredagens redovisning och sopfynd firade jag med grillad korv och läsk på Fourelevens backyard sale. Lukten av kolgrillad hotdog i håret är härligast. Fyndade lite kläder också... De Palma, Santa Cruz och Vision Streetware, det är svårt att vara märkesofixerad, ack och ve, men jag är trots allt bara en världsmedborgare som kompromissat ner det till en satansdryck (coca-cola light) om dagen.

Alltid har jag snor på axeln..

...hur väl jag än försöker... men är det inte välling så är det snor. Jag är min sons vandrande näsduk.

Veckan har identifierat mig och dom andra. Jag vet lite mer om mina klasskompisar, jag har greppat ganska många namn, men framförallt deras drivkraft och uttryck. Jag ska minnas denna workshop, använda den, kanske inte i sin helhet, tyvärr, men i bitar, i följetong eller i anden.

Jag har byggt en talarstol, fast det visste jag inte om. Ibland behöver man verkligen andras ögon för att se sig själv, eller sitt resultat.
Jag vill verkligen inte ut på VFU. Jag vill inte stå still i fyra veckor och outvecklas. Förhoppningsvis är jag negativ i onödan, men tidigare erfarenheter har gjort mig tveksam. Har mest känt mig som en PRAO-elev som fått stå i en skamvrå och glo. Men nytt ställe, nya erfarenheter... förhoppningsvis.

Som en Arja Saijonmaa-sång

Taket i aulan anade nog inte vad som skulle bubbla fram under det i veckan. Tidigare har jag tyckt att taket har varit som en rymdfarkost som kanske skulle svälja mig. Har hänt att jag har hoppats på det. Nu är det nog tvärt om. Ser fram emot morgondagens redovisning. I övrigt lägger jag mycket fokus på mitt sår i näsan som vägrar sluta besvära mig, samt att jag funderat på motiv till min kommande tatuering som skall präntas in på min överarm på söndag. Lutar åt en fjäril med en döskalle i.... men det är långt till söndag!

Flödesskrivning,

Påverkad kommunikation, propaganda? eller bara att jag va full när jag ringde? Trasig telefon är typiskt. Just som jag behövde den som bäst. Med det gick ju bra ändå. och just då lärde sig Leonard att gå. Bredbent och stelt, men glad, helst utan skor. Idag ska jag köpa nytt bord, fast på annons så bordsskivan är sliten av någon annan. Jag har en slipmaskin hemma. På vår gård kan man lämna kartong till återvinning. Jag bör inte glömma att hämta där ikväll. Jag är rädd för att glömma så mycket men jag minns det mesta. Oftast i alla fall. Jag sitter vid tejpen, det luktar så gott.

Koyaanisqatsi

Att dränkas i bilder till Philip Glass komposition är överväldigande....vackert och svårt.