Veckan har identifierat mig och dom andra. Jag vet lite mer om mina klasskompisar, jag har greppat ganska många namn, men framförallt deras drivkraft och uttryck. Jag ska minnas denna workshop, använda den, kanske inte i sin helhet, tyvärr, men i bitar, i följetong eller i anden.
Jag har byggt en talarstol, fast det visste jag inte om. Ibland behöver man verkligen andras ögon för att se sig själv, eller sitt resultat.
Jag vill verkligen inte ut på VFU. Jag vill inte stå still i fyra veckor och outvecklas. Förhoppningsvis är jag negativ i onödan, men tidigare erfarenheter har gjort mig tveksam. Har mest känt mig som en PRAO-elev som fått stå i en skamvrå och glo. Men nytt ställe, nya erfarenheter... förhoppningsvis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar