dotter av kunskap

så heter min gestaltning. Det satt långt inne. Nu är den ute och imorgon skrivs fotot ut på plottern. Ramen står i skulptursalen och väntar. Inte snirklig eller gammal, men orepig och i guld. På pedagogen får man inte hänga på väggen, det erbjuds fula anslagstavleskärmar. Det vill jag inte ha. Får låna ett staffli av Sofia.
Nu är det nära och nästan klart. På måndag hänger vi upp och på fredag är det snipp, snapp snut med rektortal och tårta.

Här kommer min korta text som skall vara med på pedagogen, den långa är allt man kan läsa här.

Enligt Bibeln döms Eva som konsekvens av att hon ätit av kunskapens träd. "Stor skall jag göra din möda när du är havande,med smärta skall du föda dina barn."
"Hon blev moder till alla som lever" och "människan blev som en av oss, med kunskap om gott och ont."
Genom vår historia och i vår samtid straffas kvinnan som en konsekvens av syndafallet.

Enligt LPO94 skall jag som lärare "förmedla och hos eleverna förankra de grundläggande
värden som vårt samhällsliv vilar på”. Dessa formuleras som:"Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män, samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta och förmedla.
I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individensfostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande."

Jag tycker inte att den kristna traditionen eller den västerländska humanismen förmedlar dessa värden.
Jag vänder mig mot att verka för en etik och tradition som särbehandlar kvinnor utifrån en fiktion som har som konsekvens att kunskapsinhämtande straffas.
Som kvinna, och dotter av kunskap vägrar jag att låta mig straffas, förminskas och kränkas.
Om Eva ses som moder till allt levande och anledning till att vi idag är upplysta och fria att inhämta kunskap ser jag det som hög tid att hon hyllas för sin gärning.

Fortfarande... den perfekta är utan glas, med oljemålning i, gärna för liten och helt omöjlig. Jag hade tänkt mig en snirklig ram i guld, men någon sådan för foto har jag inte hittat. Inglasat från second hand är inte rätt och rejält repigt, det jag har hittat hittills i alla fall.
Igår var jag nere i källaren på pedagogens A-hus och kollade på de vice männen. De har den klassiska fotoramen för fina personer, brun med en inre guldkant. Det kan också funka. Imorgon skall jag åka till Hisingen och plöja igenom andrahandsmarknaderna, Hornbach och IKEA. Vill inte ha repigt glas och tänker mig att jag kan köpa något nytt och måla i guld.
Imorgon skall vi träffa Peter för att planera och spika detaljer för utställningen. Känns kul. Hoppas det finns en krok i väggen någonstans. Det blir liksom inte lika bra med en skärm.
Ack, ve och underbara gestaltningsvåndor.

med sokrates som upplysning om konsekvens

"Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla
människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män, samt
solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta
och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltats av
kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens
fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande."
Ur LPO94

Jag vill inte förmedla denna vanföreställning om hur världen inte fungerar och på vilka värden människan skall förminskas.
Jag tänker inte göra det heller men jag behöver belysa konsekvensen av vår historias prägel av vår samtid.

I en tid då konsthallar stängs och röster tystas i det offentliga är det än mer viktigt att vi tar samtalen i skolan.

Jag vill belysa vikten av dessa konsekvenser med min gestaltning. Ett arbete som presenteras med en bild.
Med en bild, i en ram, utan tillbehör och tilltugg men med utrymme för tolknig. Min bild tar jag med mig ut i skolan och tänker använda för sokratiska samtal.
I klassrummet, om LPO 94, och historia, och konsekvens, och arvsynd och hela eländet. Som kan bli en evig tillgång om vi tar historian till oss, lär oss av konsekvensen, förlåter det förflutna och enas för framtiden.

separationsångest

så fin tid tillsammans med alla fina människor...så lite tid kvar.
känns som weaping willows spelar i bakgrunden... och lite jan malmsjö.

men....vänskap, specialpedagogik, fristående kurser och exjobb finns i framtiden. sen ska jag se till att ta mig plats som yrkesarbetande pedagog, jag väntar med spänd förväntan på masspensioneringen.
jag vill inta skolvärlden med en arsenal av nya förhållningssätt präglad av min tid tillsammans med er.
för processen in i framtiden!

Bara ett havreflarn sitter i skolan och bestämmer sig för att skriva ut prover hemma. Mitt huvud är som sur fil ibland. Hemma va fotopapprena slut, kartongen var tom och jag har ingen att skylla på. Skriva ut på papper blev mindre bra, eller helt enkelt dåligt.
Så det blir en lång bildblogg istället. Förlåt!
Här är vad jag jobbat fram hittills, nu behöver jag hjälp med att sålla, och sen ska jag bearbeta bilderna lite till.

En filmremsa som skall hängas upp på vägg och under tänkte jag mig en liten samling äpplen. Tre bilder i färg, fast ska det vara tre, eller är det jag som är symbolskadad och fast vid tre!?!
Jag tänker att man tar ett fall ibland, men hämtar upp sig igen. Tar till sig mer kunskap, blir upplyst. Uppståndelse...

Såhär tänker jag nu,

film, nä.

Det var viktigt för min gestaltning att gå igenom "äpplingen". Det gav mig en förförståelse som jag behövde för att gå vidare, men jag vill inte ha med film i min presentation. Syftet är att belysa konsekvenserna och visa på en uppståndelse, på att det finns en framtid med upplysta kvinnor som inte kastar något på varandra och som inte tar någon skit eller står passiva.

Ska eventuellt ha med bildrutor från filmen dock. Jag tänker på gamla stumfilmer, eller super 8. Jag tänker historia, jag vill förmedla historia med filmklippen.

Tyvärr är inte mina tankar och mina färdigheter synkade. Jag går igenom tutorials och försöker behärska det gigantiska photoshop på ett sätt jag inte gjort förut. Det är skillnad på att använda photoshop till att jobba med bilder byggt på vektorgrafik och foton.

Det är kul men det kommer en del ofiltrerat ur munnen på mig.

Filmrutorna är i dålig upplösning men det går att jobba med dem. Vet inte hur de kommer se ut när de printas dock. Jag jobbar på´t. Bilden ovan är en skiss, eller grund, eller idé. Skulle vilja ha bilderna i en lång remsa, som när man kollar på film från rulle, som att man har dragit ut en bit och satt upp, fast i större format. Som från en historielektion när jag gick i oldschool på 80- och 90-talet.

Sen ska jag ha ett eller flera färgfoton som skall vara ramade och tavliga och större.

Efterbilder som visar på vår överlevnad. På att vi står segrande efter den historiska striden OM vi väljer att ta fighten och vägrar huka oss.

om jag vore en hund i Sidney...

”Music For Dogs”
En ”high-frequency concert” designad för människans bästa vän.
Laurie Anderson och Lou Reed skall hålla en konsert för hundar under Vivid Live Festival i Sidney, enligt festivalens hemsida skall spelningen "förena djur och människa på ett sätt som aldrig tidigare har skådats, med ljud som endast djuren kan höra och förstå."
Följande står att läsa på GAFFA.se:

Paret har under de senaste 10 åren kunnat experimentera med sin terrier Lollabelle.

– Hon gillar mjuka ljud men de får gärna komma med något beat, har Anderson sagt till Sydney Morning Herald.

– Saker med röster och massor av komplicerade avancerade grejer. CHK-CHK-CHK-CHK-chk – såna saker, tillägger hon.

Hon deklarerar även att konserten inte kommer att bjuda på några omedelbara oljud eller skiftande förändringar.

– Vi vill inte att hundarna blir överexalterade, säger Anderson till Sydney Morning Herald.