Tre veckor med uppdrag är till ända och det kommer sannerligen kännas tomt. Det har varit skönt och befriande att veta att något väntar varje morgon. Som en julkalender med kreativitet. Det har varit berikande att avsluta dagarna med att se va alla andra har gjort. Inbjudande.
Jag tror att det är förlösande för alla att jobba så här mer eller mindre, längre eller kortare. Jag förstår att det kan vara en enorm press att jobba mot deadline, men tror därför att det är extra viktigt att göra det, för verkligheten är tidsstyrd.
Som blivande lärare har jag fått ett utökat förråd av galenskap och riktigt bra idéer.
Jag ska ha VFU snart, ska inleda med att vikariera nästa vecka och sen övergå till att praktisera. Ska bli kul men det kan hända att jag får svårt att komma på handledning. Det känns trist...
Det har konsekvenser att läsa dubbelt. Vissa är tydliga, andra smyger sig på som en obehaglig skugga, men de flesta märkbara konsekvenser är bara positiva. Men jag är lite trött mellan varven och jag är tackar våren för att den kom. Hej solen!
Gestaltningsfunderingar...
Jag funderar en del på konsekvenser av arv och miljö, men även en del på konsekvenspedagogik och kollektiva bestraffningar. Kvinnan som skyldig, invandraren som skyldig, barnen som skyldiga. Hur vi dömer grupper och inte individer. Hur illa det är på väg med vårt lands attityd.
Så mycket ondska som fallit på kvinnor genom tiden på grund av ett bett av ett fiktivt äpple. Det tål att tänkas vidare på! Och skissas på! Är sugen på att göra en gestaltning som inte bara är seriös, kanske humoristiskt dödsallvarlig. Leka med äpplets tyngd på våra axlar. Eller bara obehagliga förnimmelser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar