भविष्यवाणी

Jag började projektet i en vision om upplysning och insikt. Slutresultatet blev utan moskéer, tempel och paviljonger. Jag skalade av och höll det enkelt, för att tanken skall få möjlighet att vara komplicerad och uttänkande.
Jag tar saker på för stort allvar. Det tycker jag att man ska göra. Varför ska man inte ta saker på allvar. Det innebär inte att jag alltid är allvarlig. Det innebär ibland att jag tjatar som en satan för att komma till botten med sådant jag tycker är oklart. Det kan vara irriterande. Jag gör inte något halvhjärtat, utan infarktat... fast jag har börjat lämna vissa saker halvfärdigt. Jag har t.ex en liten skrothög i källaren som inte kom iväg till soprummet. Men det va för att det inte gick att lösa praktiskt då och nu orkar jag inte. Men det är ganska nytt för mig att kunna lämna något halvfärdigt och jag har analyserat beteendet noga, för jag tar mig själv på stort allvar, ha ha!
Oavsett så är jag färdig med det praktiska nu. Redovisningen återstår. Det finns svårigheter i det. Hur redovisar jag interaktivitet på bästa sätt när just finessen med interaktivitet är att det ska vara utvecklande för användaren och inte för en som iakttar. Det ska jag tänka stort på över helgen. Med stort allvar konstaterar jag dock att jag har haft skitkul dessa veckor. Jag har verkligen gillat arbetet, gruppen, samtalen... Jag är tillfredställd.

Med vad vill jag dela med mig denna vecka...
dels Time after time med Cyndi Lauper, för att jag va lite crushed på henne som barn och låten va en mega hit som jag avgudade. Alla borde ha så fina idoler som åttaåringar.


sen, om inte Cyndi är konstnärlig nog, så vill jag även dela med mig av The Crevasse. Det är gatukonst gone advanced!!


Sen hoppas jag kunna gå på Bonnie and Clyde hiphop event på Pustervik imorgon, det är ett underhållande tips. Nu ska jag gå ut på balkongen och glo för polisen spärrar av hela gatan och såvida det inte är Anna Odell eller annan liknande aktör som producerar "samtidskonst" så är det nog bombhot på gång. Det va faktiskt ett tag sen sist nu. Sist det hände här i the hood of Linnè så va det Red and White Crew som låg bakom om jag inte missminner mig. Undrar vad som skulle hända om de åberopade handlingen som ett exjobb?

Slutfas, och ångesten sitter som imma på datorskärmen. Tänk om jag kunde ta lättare på saker, fast då vore det inte lika spännande och skulle riskera att bli platt. Jag drabbas alltid av prestationsångest särskillt när det nästan är klart. Inte för att det ska vara fult, utan att syftet ska vara oklart, att det ska verka oigenomtänkt. Men det är inte onsdag än.... jag har tid kvar...

Jag vaknar på nätterna av att jag tänker på projektet. Inatt vaknade jag och hade små "minnestavlor" på hjärnan. Jag skall ha små plaketter (?) i trädgården med en insikt på varje, så man kan läsa och reflektera om man vill. Om jag har massa inredning och byggnationer så kan nog inte tanken vandra lika fritt som om man är fri och i händerna på naturen och det meditativa ljudet av fågelkvitter och stadstrafik.

llai yn Moore

igår hade vår grupp ett eget gestaltningsseminarie hemma hos mig. det va behövligt. känns som om man behöver input nu när det går in i slutfas. jag har efter att ha pratat med gruppen kommit fram till att jag ska skala av mitt projekt något. jag har lagt så mycket fokus senaste dagarna på att bygga om och till min plats, så att jag har tappat lite av min grundidé. jag vill ju inte bygga upp en IKEA-modell (fredrik- du är bäst!) och jag vill poängtera det enkla i att leva stort. man behöver inte hyra in sig på ett kloster i wales eller åka till ett ashram i pune för att komma till insikt, det kan man göra när man väntar på bussen till gråberget. och jag gör ju ett verktyg för att hjälpa till att komma till ett enkelt välbefinnande så då behövs det inte lusthus och paviljonger på min plats. utan enkelheten är nog bästa verktyget, inte distraktionen. jag har haft förbaskat roligt när jag suttit och målat, men nu fyller jag papperskorgen och högerklickar. so be it!

ska nog ta nya bilder också. funderar på att stå i mitten av platsen och sen ta nio kort medans jag snurrar runt (ej i fart såklart). då blir bilderna innifrån platsen och det är ju där jag vill vara. mina bilder som jag arbetar med är nästan utifrånoch in, och det förmedlar ju fel känsla.

så nu får det sluta regna en stund.

angående att bidra till det gemensamma lärandet... på måndagar...

jag ska inte gå in i detalj på varför jag missat flera, men jag har gjort det, det vet jag. en anledning till varför jag uteblev i början va, som jag tog upp på handledningen, att jag inte klarade av samtalsklimatet som rådde på föreläsningar och samlingar.

sen har jag ett logistiskt helvete varje måndag som gör att jag kommer sent. jag lämnar på dagis strax innan nio, och det blir gärna försenat. sen måste jag hem och hämta cykel och när jag kommer fram så har jag suttit och inväntat rast (en gång) men den kom inte. förra veckan va jag på plats till filmen men det finns få saker som kan få mig att se de ofrivilliga igen. jag tyckte inte om den första gången, alla är så mesiga och saknar civilkurage, och en tam lärare blir hjälte för att hon i efterhand talar om att ett barn fått stryk. människan ingrep inte och enligt mig är det en direktbiljett till helvetet på det! så efter att två måndagar suttit i kafeterian och slitit på stolarna så bestämde jag mig för att jobba med projektet igår. sen bidrog jag till det gemensamma lärande på eftermiddagen istället. fel, ja kanske, men jag gör inte alltid rätt ens när jag har rätt. som tur är har jag rätt att göra så.

ska ta mitt ansvar kommande måndagar. problemet är bara att det är studiedag på dagis på måndag och jag har slut på barnvakter...

Sevärd, tänkvärd! Nu är jag ägare av Ove Sernhedes Alienation is my nation. Sannolikt läsvärd!

ANDRUM 2.0

Femte insikten
Mystikernas budskap - Otryggheten och våldet upphör när vi får kontakt med den gudomliga energin inom oss, ett tillstånd som beskrivits av mystiker av alla bekännelser. Tillståndet utmärks av en känsla av lätthet - lycksalighet - och en varaktig känsla av kärlek.

Sjätte insikten
Uppgörelsen med det förflutna - Ju tätare kontakt vi har med den inre energin, dessto mera medvetna är vi om de tillfällen när vi förlorar den, vilket ofta inträffar under perioder av stress. Då kan vi också se hur vi bär oss åt för att stjäla energi från andra. När vi väl har blivit medvetna om hur vi manipulerar andra kommer kontakten att bli mer kontinuerlig och då kan vi upptäcka vår egen utvecklingsstig i livet och vår andliga uppgift, vårt personliga bidrag till livet.

Sjunde insikten
Kontakt med energin - Insikten om vår personliga uppgift ökar frekvensen av de mystiska sammanträffanden som leder oss närmare målet. När vi har en fråga ger våra drömmar, dagdrömmar och intuitiva insikter oss småningom ett svar som vanligtvis, samtidigt meddelas oss av en vis människa.

Så faller bitarna på plats, en efter en. Nu ska jag bara lägga pusslet rätt, och däri ligger min utmaning. Mitt projekt har nu fått namnet ANDRUM 2.0. Dels då det är en omedveten utveckling av mitt projekt från termin 1. Grundtanken finnsdär, fåglarna finns där och jag är i det tänket. Detta är dock en mycket mer fördjupad version. Jag jobbar med kamera, dator och tid på ett annat sätt. Kartongfåglarna är utbytta mot tomma stolar i en viruell trädgård.

Jag ska göra en CD-rom där man går igenom de nio insikterna i min visuella och virtuella trädgård. Allt för att öka tillgängligheten till andrum och andemening. Tanken är att man skall kunna utvecklas tillsammans med grundmaterialet och kan man inte besöka min plats så skall man kunna använda skivan som underlag för reflektion, meditation eller bara för att få inspiration till eftertanke och uppkoppling mot det inre. Självklart skall man kunna välja bort budskapen om man inte vill se dem. Utmaningen blir att arbeta i program som jag inte behärskar. Jag har inte kvar någon gammal programversion av Flash utan måste lära mig en ny version som har ett annat programspråk än det jag kan, och jag kommer vilja använda Flash och/ eller Dreamweaver. Det kommer bli pressande då jag är under begränsad tid och vet vad jag hade kunnat göra om det varit annorlunda. Men jag ska ju lära mig... så jag får se till att bita i det sura CS-äpplet.

Men jag ska se till att bygga min Mandala, även om jag kommer att vara mindre harmonisk än munkarna nedan. Veckans länk går till det suveräna magasinet CAP&DESIGN. Bra inspiration om man behöver det!

Värd att se:
Haga lever, Bengt Videgårds film från 1976-77

Värt att höra på:
Vem är staden till för?
Hur tillgodoser vi behov och skapar delaktighet för en hälsosam, jämställd och jämlik stad? Hur ser våra livsvillkor ut idag? Hur samarbetar vi för att skapa ett tryggt, öppet och demokratiskt stadsrum för alla?

Hur bygger vi demokratiskt hållbara samhällen?
Tisdag 13 oktober kl. 18.30
Pedagogen Göteborg, Kjell Härnqvist-salen
www.vgregion.se/jamstalldvard

Den fjärde insikten:
Kampen om makten - Alltför ofta avskär vi människor oss från den större källan till denna energi (se tredje insikten) och blir svaga och otrygga. För att öka vår personliga energi försöker vi då manipulera eller tvinga andra att ägna oss sin uppmärksamhet, ge oss av sin energi. Den som med framgång dominerar andra känner sig starkare, men de andra känner sig i sin tur svagare och kämpar ofta emot. Konkurrensen om den begränsade mänskliga energin är roten och upphovet till alla mänskliga konflikter.


Den femte insikten:
Mystikernas budskap - Otryggheten och våldet upphör när vi får kontakt med den gudomliga energin inom oss, ett tillstånd som beskrivits av mystiker av alla bekännelser. Tillståndet utmärks av en känsla av lätthet - lycksalighet - och en varaktig känsla av kärlek. Om dessa karakteristika finns är kontakten äkta, annars inte.


Den sjätte insikten:
Uppgörelsen med det förflutna - Ju tätare kontakt vi har med den inre energin, desto mera medvetna är vi om de tillfällen då vi förlorar den, vilket oftast inträffar under perioder av stress. Då kan vi också se hur vi själva bär oss åt för att stjäla energi från andra. När vi väl har blivit medvetna om hur vi manipulerar andra kommer kontakten att bli mer kontinuerlig och då kan vi upptäcka vår egen utvecklingsstig i livet och vår andliga uppgift, vårt personliga bidrag till världen.


Min gestaltningsprocess är mycket inklusiv nu. Jag är uppkopplad och länkad till platsen, insikterna, omgivningen och sammanträffandena. Mycket talar till mig och min process, jag ser budskap och samband. På Bengts seminarium i måndags blev jag träffad av det aktuella i klippet med Pattie Maes och hennes arbete med SixthSense. Det hon strävar efter i sin teknologiska framtidsvision ser jag som möjligt i ett nerkopplat sätt att se på vår omgivning. Jag är i stort intresserad av den elektroniska utvecklingen, men vill även värna om vår egen förmåga att vara intonade med vår mentala förmåga.
Ove Sernhede talade om förorter i utanförskap, och jag avundas tillhörigheten som finns i utanförskapet. Jag vill göra min plats mer sluten, så att ingen kan ses utan att mötas. Även om man inte talar skall man interagera på min plats, om än bara genom att se varandra ta plats. Jag vill möta människan, hunden och skatan. Inte nödvändigtvis störa, men jag är trött på anonymiteten och avhållsamheten som jag upplever i Linnéstan.

Min plats går att gå in i via tre entréer, två trappor som går ner i min trädgård, och en större öppning med två bommar. Jag måste bomma för bommöppningen så att man inte kan komma in för enkelt. Det skall kännas att man gör entré. Man skall gå in i en medvetenhet.

Det är en intressant gestaltningsuppgift dels ger mig möjlighet att jobba med något jag väljer att intressera mig för, det är även i högsta grad aktuellt att jobba med mina egna, och teknikens begränsningar då jag som framtida lärare kommer stå i begränsningar, både mina, arbetsplatsens och de eleverna sätter på sig själva. Och ur de måste jag hitta möjligheterna att inte begränsas eller låta någon begränsa sig. Det är även ett privilegium att få ta del av basgruppens tankar och processer.

Jag kanske skulle bygga en port till min park, fast det skulle stå -Tänk på livet. Det vore fint, fast jag är rädd för att sätta en kraftig KBT-stämpel på placet. Fast är det så illa egentligen...