När jag va liten bodde jag på landet. Vårt hus va en enorm och muterad huskropp som från början varit ett hus, som sen fick utbyggnationer åt flera håll och blev en syfabrik, som senare stötte på lågkonjunktion, utrymdes och blev min familjs bostadshus. I mitt hem kunde man hitta gott om no-space, och inbetween-spaces. Mitt hus hade ingen gatuadress, utan huset hette Lillhaga och följdes av ett boxnummer. Lilla landet där vi bodde va för familjen nytt, vi hade ingen anknytning dit annat än att förädrarna kände en familj där. Allt handlade om familjer och släkter, gårdar och boxnummer. Men det fanns tillväxt, kanske främst i form av släkter som växte över gårdarnas staket, men det lades grund för nya gator, med gatunamn och nummer. Mina föräldrars vänner bodde på Nybyggarvägen. På Nybbyggarvägen fanns nio hus och en ödetomt. Ödetomten va helig, det va en allmänning. Nu bestod hålan Älmestad av inget annat än ödemark och outforskade områden, men av någon anledning så va Ödetomten tuffast. Alla fick vara där, det va ingens och fast det va en ganska ful och fattig plätt så va det vår. Vi lekte en del i en övergiven jordkällare också, men det blev snabbt gjort. Mörker och rutten luft är bara spännande en stund. 
Där jag bor idag så har jag inte bara gatunamn och nummer, utan lägenhetsnummer och grannar över under och åt sidorna, bara några decimeter bort. Jag är nöjd med det och hade aldrig velat flytta ut i urskogen, men jag kan sakna ödetomten ibland. Ett ingemansland som inte kväver med interiör som många parker och publika platser gör. Jag är mer medveten om det offentliga rummet som plats efter att ha blivit förälder, mitt barn vill inte vara inne så mycket så jag är i händerna på statsbyggnadskontoret och parkförvaltningen, och det finns lite att önska ibland.
Jag har hittat min plats där jag skall vara under gestaltningen, en plats som är lämnad åt sitt öde, som säkert har en plan på sitt huvud, men som är öde nu, och jag ska inta den. Min hemliga trädgård mitt i stan. Min ödetomt.
Veckans externa länk: Nospace Gallery
2 kommentarer:
Känns som om du letar eller tom har funnit din plats. Låter helt underbart med en ödeträdgård mitt i stan. Är det den på bilden? Då hade jag nog flyttat dit för gott. Lycka till med att hitta platsens identitet.
Men Å! Vilken härlig plats du funnit! Misstänker att det är den öde trädgården på bilden din? Det verkar som om du har en intressant riktning; upplever det som en oas, mitt i centrum som är till för dig. Kanske har jag fel, men det ska bli intressant att följa upp ditt arbete!
/J
Skicka en kommentar