True colors are beautiful, Like a rainbow

Idag började en åttaåring som va på besök att gråta när Leonard ritade på hennes papper. Hon ville måla fint. Jag ser värdet av min gestaltning. Hur jag exakt använder detta praktiskt som pedagog återstår att se, kanske samköra dagis och högstadiet?

Jag och Leonard har oavsett definition av skönhet gjort den fetaste färgcirkel jag sett. Nu lämnar vi våra tre dukar till betraktarna, och jag citerar Charta 77:-"the beauty is in the beholders eyes"

Barns bildskapande

Jag har valt att inte ens snegla åt Gert Z, Lev och Lowenfeld under gestaltningen. Leonard är ett barn, men vårt arbete handlar inte om hans sätt att måla, utan att han målar och att vi gör det tillsammans. Jag har frigjort mig med hjälp av honom. Jag har skrattat, skurat, blåst bubblor, badat och förbrukat upplagor av Weledas Calendulaserie. Jag har surat, varit känslosam, gråtit och kännt längtan efter tunna tuschennor. Jag har kännt mig fullkomlig och kladdat fritt utan föreställningar. Jag är frigjord, penntjuven har renat mig från svarta linjer och Illustratormani.

Med dig är jag ett VI som inte behövet ett DOM för att existera.

Bråck som bråkar

Idag pausar vi från måleri. Har fixat med affischer och broschyrer och varit hos barnläkaren. Leonard har ett bråck på magen och är nu remitterad till kirurgen på Östra. Så min lilla prins måste opereras... känns inte kul att han ska behöva utsättas för det, men å andra sidan är jag lättad över att det inte var något värre. En bula på fina bebismagen är alltid otäckt!

Ska processa detta över dagen, och pussas och kramas massor, sen laddar vi för nya tag imorgon.

Anders Eldeman får vänta lite till

Det blir lite kombobloggande, har haft otekniskt strul.
Vi har jobbat lite mer på våran färgcirkel. Den lockade inte jättemycket, men baksidan var fortfarande kul, så Leonard vände på den och målade i, satt i och målade på sin bultbräda.

Jag lämnar cirkeln framme, men det blir mer att väggarna färgas mer än projektduken. På handledningen pratade vi om att lägga till paljetter och liknande på någon av de andra tavlorna. Ska ta en vända till Panduro och leta efter roliga och barnvänliga saker och material.

Allt jobb skall göras, så jag la färgcirkeln på bordet och tog fram pastellkritor för att se om det kunde vara roligare, men det va först när jag ritade cirklar som han ville måla, men då för att ljudet va roligt. Jag tog fram ett korsord för att se om jag kunde få greja med det medans han målade, men det va inte okej alls.

Jag va såklart en idiot som utmanade ödet... hade kommit långt på resekrysset dessutom, men som man bäddar och allt det där!
Jag rev ut ett korsord och satte på den bespottade tavlan för att på så vis antingen få Leonard att måla på den, eller för att jag skulle få en chans att lösa det, men då hade han hunnit tappa lusten.


Genombrottet:

Jag fixade i sovrummet och Leonard lekte så där som han gör i största allmänhet, jagar katter, målar på väggar, pratar med figurer... Sen hör jag honom sjunga i köket, och där sitter han på bordet, trallandes och målar glatt!! Korsordet fixade skivan!
Jag vågar hävda att min unge är mer samtida än Marla, och sjunger som en vit Ray Charles, det slår det mesta. Jag kan lätt vara utan Melodikrysset ett bra tag till!

Färgcirkel

Färgcirkel är en cirkel som delats in i ett antal sektorer som representerar varsin färgton. Det finns flera varianter av färgcirklar som används i olika sammanhang.

NCS färgcirkel bygger på upplevelsen av färg och kan således inte användas för att beskriva vilket resultat olika blandningar av grundfärger åstadkommer.

Varma färger är de färger, som har något gult i sig. Man kan säga att färgerna från ljusgrön till orange, är exempel på varma färger. Primärfärgerna är blå, röd och gul. Sekundärfärgerna är grön, orange och violett.

Komplementfärger kan man säga är en färgs motsatsfärg. De ligger ofta mitt emot varandra i en färgcirkel.

• gul - violett
• orange - blå
• röd - grön

Användbart - javisst! Intressant för Leonard - inte alls.

Idag tog vi ett morgonpass på Öppna Förskolan, sen gav vi oss ut på galleri- och inspirationsrunda. Leonard bajsade på sig tre gånger och somnde innan vi kom in på något konstnärligt. Efter att ha bytt blöja inne på Oskar Fredriks församlingshem, HDK samt en innergård så bröt vi projektet och gick till Hagaparken och lekte. Sen gick vi hem och målade med kritor. Min kompis kom på besök efter att ha varit på SU och kontrollerat sin sprillans nya inopererade defibrillator som satt som en bulle över hennes ena bröst. Vi pratade om livet och viljan att leva. Hon pratade om sin längtan efter ett till barn. Hon har två barn med cystisk fibros och skulle sannorlikt få ett tredje med samma sjukdom, om hon kunnat få barn, vilket hon inte kan med sitt hjärta eftersom man inte kan ge elchocker till en gravid. Adoption kändes inte heller som en lösning då hon är hjärtsjuk och har två sjuka barn... efter det kändes färgcirkeln ännu mera onödig och jag klistrade fast Leonard på mitt bröst och lagade köttbullar.

Some of Marla’s favorite movies are Shrek and Ice Age

Jag packade ihop familjen och drog till Orust. Väskan va fylld med färg och penslar, vädret bjöd på uppehåll och vi målade inte ett streck. Leonard njöt av idylligheten och hade inte en sekund över. Skogen, ladugården, lerhögarna... allt lockade och han sprang och klättrade varje vaken sekund. Jag släppte honom fri och lättades lite av att marken va blöt av gammalt regn. Jag passade på att renovera stolsitsar och läsa deckare, grillen gick på högvarv och jag är full av närproducerat kött.

Stärkt av friskluft och glädjen över att ha överlevt utan fästingar och ormbett så har vi greppat penseln igen. Vårt första alster tilltalade mig mer och mer, jag såg ett dramatiskt landskap med en brinnande himmel, så jag tyckte att det va dax att se hur den skulle utvecklas om vi gav oss på den igen. Den är inte sig lik längre.



Vårt tredje projekt startade som ett självporträtt som jag påbörjade innan Leonard kom hem från lekplatsen. Jag ville se hur han ställde sig inför att måla på bild av oss, och på något som redan fanns.

Han tyckte bara att det va roligt att måla på. Han ville hela tiden ha ny och mer färg och dirigerade vilt. Däremot utbrast han -Åh nä! Varje gång han målade utanför duken. En ordningssida jag aldrig sett förut. På golver målar han jämt, så jag vet inte om det är just bordet han vill hålla färgfritt, men det har han aldrig brytt sig om innan, och inte jag heller. Återstår att se om det består. Efter dagens session ser vårt porträtt ut såhär:

Det är ingen idé att tänka sig hur något ska bli för det finns inte en promilles chans att det skall bli så och i nuläget känns det befriande.

Destruction is not negative, you must destroy to build

Vi tolkar färgcirkeln. Den blir äckligt fin. Jag tog en skrovlig brödkorg och drog en cirkel. Det kändes som att dra naglarna mot en eternitfasad. Jag rös och småklöktes. Så oskarpt och operfekt.
Sen gjorde jag två fulcirklar inuti i rena farten. Jag är inte botad, men jag är bättre!
Leonard är inte skitnoga med att måla i den, han målar hellre på baksidan. Nu har katterna sovit i den oxå så den är full med hår. Alla tolkar fritt.

Denna veckan går fort. Vi kommer framåt i processen utan mål. Ibland målar vi i harmoni, ibland är jag ett tråkigt hot, men oftast kan vi dela papper. Kanske kan jag lösa korsord igen, eller skriva inköpslista eller något. Kanske t.o.m måla detaljerat med smala pennor. Näe, det dröjer nog.

Vi leker Ernst, fast vi blir aldrig lika långa

Idag har vi börjat på en egen, fri tolkning av färgcirkeln. Leonard vill helst måla på dukens baksida. Gör han rätt i!
Vi tog även en tur till naturhistoriska för lite miljöombyte, fast jag är där jämt så hittar jag alltid något nytt konstigt dött djur som äcklar mig. Sen gjorde vi en rullgardin och installerade den nya multiskrivaren som Leonard INTE får använda.

Kom ihåg att jag lovade gruppen att visa bild på vårt kamoflageskåp. Till detta behövs ett fult skåp, silkespapper, en nypa ernstanda, en liten unge som river i papper, lim och lack.

It's easier to leave than to be left behind

Jag har halsfluss, den sköljde över mig som en mindre flodvåg och täppte igen halsen. Nu har jag ätit penicillin sen imorse så nu kan jag svälja saliv i alla fall. Min syster med familj återvände till Kashmir idag efter en längre tid i Sverige. Jag känner mig ensam och lämnad, men jag förlikar mig med att hennes liv är någon annanstans, det gör jag alltid, och nu finns ju Skype och sådär. Vill inte att Leonard ska glömma sina fina kusiner.

Leonard har jobbstrejkat lite, jag inledde arbetsveckan med glassmuta och barnens zoo. Där såg vi en sårig gris (har jag svininfluensan!?!) och en amerikansk familj som hade barnet i koppel. Den va klädd i rosa prinsesskläder och hatt. Sen slogs påfåglarna och då skrattade Leonard så mycket så vi glömde det stackars barnet för en stund. Hemma igen skulle vi ta kort till ett självporträtt jag ville göra i Klimtstil. Det ville inte Leonard, inte alls. Hal ålade sig som en orm och jag fick ha mutor i handen, men icke och aldrig. Tillslut fick vi till ett kort som är galet, och det porträtterar väll detta arbete ganska bra. Det är galet att samarbeta med en 20 månader gammal kalaskille som kletar färg överallt. Varje målarpass tar timmar. Först ställa iordning, invänta "skaparandan", måla tills da vinci tröttnar, sen bada (minst en timma) och sen skura intorkad färg från 110 kvm.

Det känns bra att det är en utmaning. Hade varit jobbigt som fan om det blivit enkelt. Idag har jag flussat runt i kalasbrallor och spottat. Leonard har inte velat måla på duk, mest kört kritmålningar på golvet. På eftermiddagen hittade han en bläckpenna och målade lakanen, sig, mig och min huvudkudde (jag försökte smygvila).

Arbetet fortsätter alltså.... funderar på en tur till Orust i slutet av veckan och måla i naturen. Sen kommer väll alla skator, kopparsnokar och fästingar vara inkletade i vattenfärg, men det får de ta, Leonard gör inte skillnad på levande eller död materia när han skapar.