♥ Лев Семёнович Выготский

Självporträtt...

identiskt?



Mitt icekföreställande självporträtt blev en grön form. Jag älskar färgen grön, och jag känner mig "grön" inför massa nya saker och situationer.
Jag valde sen att sätta mitt självporträtt inför situationer - sluta vara föräldraledig, bli student, få en vardag, skaffa rutin.
Den gröna formen blev en döskalle, för jag känner mig lite som en dönick. Jag hade gärna förstärkt min bild med en falukorv, för det är där jag landar.
Jag är en korv och makaron-morsa, som stressar och njuter av livet. Jag har bestämt mig för att inte falla ner i avgrunden och köpa pulvermos och mamma scan. Mat ska fan inte lukta skit! Men jag kan heller inte laga kallops varje dag. Jag är en korvkompsomiss.
Jag hade önskat att jag bara sov lite då och då, för jag hinner inte allt kul, men jag tänker att om jag njuter av det jag hinner så får jag i alla fall inte tråkigt, för det hinner jag fan inte med!!

Skräp blir konst blir brevlåda

Bakom den fantastiska kaninen gjorde jag ett stålfynd!! En nätkorg med hål för skruvar, precis en sån som jag har letat efter!!! Tusen tack M!
Nu kan mina glassiga magasin och min GP landa tryggt i min pimpade korg och slipper få hjulspår över sig när jag kommer in med vagnen.

Efter fredagens redovisning och sopfynd firade jag med grillad korv och läsk på Fourelevens backyard sale. Lukten av kolgrillad hotdog i håret är härligast. Fyndade lite kläder också... De Palma, Santa Cruz och Vision Streetware, det är svårt att vara märkesofixerad, ack och ve, men jag är trots allt bara en världsmedborgare som kompromissat ner det till en satansdryck (coca-cola light) om dagen.

Alltid har jag snor på axeln..

...hur väl jag än försöker... men är det inte välling så är det snor. Jag är min sons vandrande näsduk.

Veckan har identifierat mig och dom andra. Jag vet lite mer om mina klasskompisar, jag har greppat ganska många namn, men framförallt deras drivkraft och uttryck. Jag ska minnas denna workshop, använda den, kanske inte i sin helhet, tyvärr, men i bitar, i följetong eller i anden.

Jag har byggt en talarstol, fast det visste jag inte om. Ibland behöver man verkligen andras ögon för att se sig själv, eller sitt resultat.
Jag vill verkligen inte ut på VFU. Jag vill inte stå still i fyra veckor och outvecklas. Förhoppningsvis är jag negativ i onödan, men tidigare erfarenheter har gjort mig tveksam. Har mest känt mig som en PRAO-elev som fått stå i en skamvrå och glo. Men nytt ställe, nya erfarenheter... förhoppningsvis.

Som en Arja Saijonmaa-sång

Taket i aulan anade nog inte vad som skulle bubbla fram under det i veckan. Tidigare har jag tyckt att taket har varit som en rymdfarkost som kanske skulle svälja mig. Har hänt att jag har hoppats på det. Nu är det nog tvärt om. Ser fram emot morgondagens redovisning. I övrigt lägger jag mycket fokus på mitt sår i näsan som vägrar sluta besvära mig, samt att jag funderat på motiv till min kommande tatuering som skall präntas in på min överarm på söndag. Lutar åt en fjäril med en döskalle i.... men det är långt till söndag!

Flödesskrivning,

Påverkad kommunikation, propaganda? eller bara att jag va full när jag ringde? Trasig telefon är typiskt. Just som jag behövde den som bäst. Med det gick ju bra ändå. och just då lärde sig Leonard att gå. Bredbent och stelt, men glad, helst utan skor. Idag ska jag köpa nytt bord, fast på annons så bordsskivan är sliten av någon annan. Jag har en slipmaskin hemma. På vår gård kan man lämna kartong till återvinning. Jag bör inte glömma att hämta där ikväll. Jag är rädd för att glömma så mycket men jag minns det mesta. Oftast i alla fall. Jag sitter vid tejpen, det luktar så gott.

Koyaanisqatsi

Att dränkas i bilder till Philip Glass komposition är överväldigande....vackert och svårt.

Cherry Chap Stick

Dagen idag redovisade alla sina intrång i det offentliga rummet. Så många bra, oj,oj,oj. Det va som att träsmaken inte ens kunde ta över röven av respekt för konsten. Känns skitkul att tillhöra denna grupp av utövare.

Dagens låt på hjärnan har varit lättsam och upplyftande, "I kissed a girl", så poppande bra.

Dagen idag har varit sweet de la sweet och jag vill ge alla i aulan en högfemma för vår goda insats.

So it´s over, its over and done

Det va med spänning som jag gick hemifrån Linné genom Vasa och mot Storan. Alla äppelskruttar och ballonger blev potentiell Street Art, kanske utplacerad ut av någon i klassen. Kändes som om stan hade invaderats av massa mini-Banksy´s.

Jag placerade ut min lilla kärnfamilj vid kanalen bakom teatern, vinkade farväl och linkade hem.

Andrum

Nu är mitt Andrum i princip klart, jag ska bara fixa en TV-tidning som jag skall fixa lite med, lite slutmontering och sen ska jag rigga den vid kanalen bakom Storan.

Mitt huvud har slutligen exploderat efter att ledmotivet till Gobblins vägrat ge mig någon mental ro och gått runt runt hela dagen, korta stunder har den tryckts bort av Vengaboys, We´re going to Ibiza, men inte tillräckligt länge.
Nu ska jag blåsa ut det som är kvar till Dexter.

Se och hör, en demokratisk kör!

En omtumlande workshop avslutades med juckande rörelser i pinsamhetens anda. Oh, the memories...

Dagen idag har ägnats åt att samla material till mitt ANDRUM, vårt lekrum är fullt med jox och kartong och imorgon ska det pysslas så det osar hobbylim!

Estetiska programmet med inriktning teater/dans?

Dagens uppdrag tog mig lite tillbaka till Norrtullskolan a´1994 och drama stod på schemat. Jag fick brottas med mig själv och mitt teaterbagage och släppa min motvilja och mina prestationsdrifter och tänka inga tankar...

Jag nojjade även lite över att bli klassad som Chalmerist som genomgår nollning då jag stod och gestikulerade utanför Stadsbiblioteket. Eftersmaken är dock enbart positiv.
Ut med det gamla och in med det återanvända!
Kände mig lite som en omålad och stum copycat av Blue Man Group, vilket aldrig är att förakta i min bok.

Har bestämt mig för att bygga ett ANDRUM under kommande veckas eget arbete, och jag tänker att jag utgår från våra vänner fjäderfäna som rekvisita. Ska bli skitroligt.

Andra veckan..

... men tröttheten är densamma.
Är uppfylld av The Yes Men, helt galet bra. Har nog inte roats så mycket sen jag sträcksåg Arrested Development.

Skall jobba i det offentliga rummet i två veckor, Bältespännarparken. Tänker jobba utefter Stadsrum kontra Tomrum.

På nedre botten i skolan finns ett litet men fint skitrum. På väggen har någon uttryckt sin kärlek till New kids on the block. Jag va aldrig något hängivet fan, tyckte att Donnie Wahlberg va snygg och hängde med på en konsert. Svimmade dock för efter ett tag för alla rälsprydda brudar klättrade likt flugor på en koskit över varandra och jag vek mig för tyngden.

"-Så skriver man lite liksom"

, sa läraren.

Jahapp... då skriver jag lite då rå.

Jag valde aktivt att inte sitta kvar i skolan och jobba, utan hoppade upp på min gigantiska damcykel utan växlar och trampade hem. Idag är den femte dagen som jag cyklar i typ vuxen ålder. En incident som inkluderade kappcykling, regn och spårvagnsspår gjorde att jag har legat toklågt med cykleriet.

Hemma stod två av de två människorna jag bor med och fäktades med stearinljus.

Jag har fixat lite med mitt skissblock och kollat mail. Har fått från Pampers med subject Specialtema: Att sätta gränser. Kan användas. Alla gränser är bra gränser när det ska skissbokas.

Så snart den yngre av de två människorna jag bor med har vaknat från sin middagslur ska jag
ta honom med på promenad till Galleri 54.
Jag har en naiv förhoppning om att han kommer uppskatta det lika mycket som mig.