Dubbelspel

Jag har suttit och tokskrivit på ett arbete i min andra kurs, mitt andra ämne, Svenska som andraspråk, och attans vad gårdagens föreläsning om Interkulturell pedagogik kom väl till pass. Överhuvudtaget så går mina två ämnen hand i hand nu, och jag kör som en dubbelagent.
Försöker att ligga ett steg före oxå, för rätt som det är så försvinner jag in i sjukhusvärlden en sväng igen. Ska på inskrivningssamtal imorgon och sen ska jag vara redo att komma till operation när de ringer,,,,,snart hoppas jag så det blir gjort. Det är ju ingen stor grej, men jag har svårt att se att jag skulle kunna vara uppkopplad och sitta med skolarbeten som har deadline.
Gårdagen va fantastiskt bra.
Nyttigt för samtiden och framtiden.
Nu ska jag hoppa vidare till mitt essäskrivande, har pressat ur mig en skiss oxå så jag bör kunna sova gott senare...

Are You the Favorite Person of Anybody?

Det är en jävligt svårt fråga i nuläget.... förut skulle jag säga -självklart! Jag skulle utan tvekan våga vara säker på att jag va min significant others favorit person.
Men nu har vi fått barn, så jag har lätt halkat ner till andraplats. Och jag har puttat ner min partner ett rejält steg också. Det är lååångt mellan första och andra plats måste jag ärligt tillstå.
Men är jag min sons favorit. Och vågar jag vilja vara det i mitt jämnlika liv?!?
Jo, ofta är jag nog hans favoritperson.

Nu vaknade min favoritperson... så jag fortsätter sen!

Sappikivet

Denna veckan lär jag mig om smärta och har dragit lärdom av att dela sal 5 på avdelning 40 med tre andra patienter. Nu är jag hemma igen i väntan på operation (som kan dröja men jag har en hel arsenal med droger i beredskap om en ny attack kommer).
Jag har en liten hemövning i Bilddidaktik också, och av den lär jag mig om Bilddidaktikens avgränsningsproblem och vägval.

Bra att tänka på:
Om man ligger på sjukhus,
- se till att få dit en dator med massa film på, och hörlurar
- fixa öronproppar, gamla tanter snarkar högt och pratar mycket, en del fiser också
- handsprit, handsprit, handsprit
- njut av den urtvättade bommulskollektionen som lånas ut
- om den omtänksamma människan som skickat med en väska med kläder glömmer packa ner jacka, gå fort till spårvagnen.
Jag gjorde ett fashionstatement av att åka hem i bruna strumpbyxor, trekvartsbyxor, träskor, randig mammatröja och adidasjacka i tunnare WCT.
OBS!!Jag är inte gravid, det va 16 månader sedan.

Det är sjukt skönt att vara hemma igen!!

l'orchester de le chien andalou

Så va HDK-veckan över, och som rektorn sa på måndagstalet: "Opportunities araise from the unexpected", och lite så blev det faktiskt. Det som kändes som en stor orolig varböld hade utvecklats till ett mästerverk på fredagen.
Min lärdom, never give up!
Att ta med mig ut i arbetslivet, never give up! Samt att låta missnöjet gro, för att sen bli produktionskraft.
Veckan va inte kul hela tiden, men jävligt nyttig och skitkul när den va skitkul!!

Yes!!! The Yes Men

Halvsov mig igenom nyhetsmorgon men blev spikpigg och glad av nyheten att the Yes Men delat ut 1.2 miljoner egentryckta upplagor av The New York Times.

War is over, if you want it
War is over now

Un Chien Andalou

Veckan inleddes av att vi köade in i aulan. På vägen märktes vi som boskap fast med färg. Jag fick en röd kludd i pannan som jag lyckades smeta ut över mitt högra öronbryn per omgående.

Efter ett inledningstal på engelska fick vi veta vart vi skulle vara beroende på vilken färg vi fått i pannan. Röd grupp skulle ses bakom toaletterna, a.k.a Bild och Forms klassrum.
I rummet bakom toan fick vi veta att vi, alltså team red, är orkestergruppen, som skall tonsätta
Un chien andalou från 1929 (Luis Buñuel).

Vi va en miljard i gruppen och delades in i åtta grupper som blev sju. För mig har veckan hittills handlat om samarbete och velighet. Men det är kul, fast ostrukturerat på ett sätt som provocerar mig. Så det är troligtvis skitnyttigt och framförallt är det kul att jaga familjen med mikrofon och ha jamsessions i vardagsrummet. Det va kul att damma av Soundforge och Drumstation.

Efter mera möten och mer förvirring är vi nu indelade i nya grupper som arbetar mer inriktat. Jag är med i Technicsamlinggroup och säger hurra till att jag har pratat svajjig engelska i timmar.

Filmtips!! Music for one apartment and six drummers

Asfaltshjärta

Nu är min hemliga tid över och det är back to School.
Har ägnat helgen åt hemtenta i Svenska som andraspråk, delkurs ett. Skriver om Sokratiska samtal... allt hänger ihop.

Har äntligen fått tag i köansvarig på Bild och Formskolan...plats nummer tio, men med ett litet hopp om höstplats ändå, ifall de får anslag till att utöka verksamheten med en avdelning till.

Nästa vecka känns oviss. HDK-dagar, vad fan innebär det? Hur mycket innebär det? När ska jag boka barnvakt till?
Har dessutom obligatorisk föreläsningsdag i Växjö på fredag så det krockar...

Jag älskar att lussekatterna och julmusten har hittat tillbaka till min hörnbutik i huset.
Älskar alla kära återseenden. Imorgon ska vi åka och köpa ett nytt seende i form av en DVD för min lilla prins har petat i den gamla lite väl många limpmackor och pixiböcker så den har dött teknikdöden.

Σωκράτης

Veckan bjöd på möjlighet till introduktion i Sokratiska samtal, och jag är helt såld. Vilket verktyg!! Jag hoppas att jag lär mig behärska tekniken för användningsområdena är för många för att jag ska kunna vara utan kunskapen.
Som blivande lärare i Bild och Svenska som andraspråk så är det ett lysande sätt att arbeta.
Vi pratade några i klassen om att starta en Bok/Filmcirkel och använda Sokratiska samtal som efterdialog. Det känns kul och spännande.

På Arrak finns ett verktyg för anagram, på mitt namn finns endast ett som består av två ord: mobila våldsam

Våldsam är jag inte, men våldsamt trött på att jag blivit av med jacka, mobil och plånbok. Jag avundas värmen som tjuven känner i min vindtäta, stora Cheap Monday-jacka och alla fina kort på Leonard i min lila telefon med rosa detaljer.

Men jag är i alla fall garanterat lyckligare än tjuven.